Nydala kloster, på latin Nova vallis, grundades år 1143 för de franska cisteciensermunkarna.
På anstiftan av kung Sverker sändes en skara munkar för att uppföra klosteranläggningen. Arbetet av den centrala anläggningen tog dryga 100 år och Nydala kloster invigdes år 1266.
År 1527 skaffade kung Gustav Vasa förfoganderätt över all kyrklig egendom och passade på att lägga beslag på kyrkans och klostrens gods och guld. Detta och i samband med Martin Luthers reformation var orsaken till de svenska klostrens stängning.
1529 drevs munkarna ut ur Nydala kloster.
Efter att klostret avfolkats förföll den centrala anläggningen och klosterkyrkan. Men under barocken, i slutet av 1600-talet och början av 1700-talet, lät friherrarna Ridderhjelm och Stromberg tillbygga kyrkoruinen i trä och bevarade den östra delen av klosterkyrkan, (högkoret, korkapellet och tvärskeppet).
1100-talets byggnadsdelar tillsammans med barocktornstillbyggnaden utgör den nuvarande församlingskyrkan. Av den medeltida inredningen återstår idag bara fragment av den fasta och i sten utförda inredningen. Endast tre stycken murade nischer i högkorets sydvägg finns kvar.
Av 1700-talets barockinredning återstår idag altaruppsatsen, predikstolen, dopfunten och de typiska slutna kyrkbänkkvarteren. Även de av trä snidade ljuskronorna och nummertavlorna är, efter rengöring och konservering, åter i sin ursprungliga färgprakt.
På 1890-talet genomfördes ännu en restaurering och slutligen, under åren 1964-67, genomfördes den stora funktionalistiska kyrkorestaureringen av arkitekt Ragnar Hjort.
Källförteckning Nydala Kloster av Ingrid Swartling, Utgiven av Nydala kyrkoråd Nydala Kloster och klosterkyrka av Jan O.M Karlsson, utgiven av Nydala församling
Text: Sofie Dufva