Söndagens mässa

Processionen in i kyrkan påminner om hela Guds folks vandring mot himmelen. Kors och ljus går vanligen först. Vi står upp för att visa att vi deltar i processionen fastän vi redan har gått in i bänkarna.

Psalmerna i mässan är bibliska sånger (många från psaltaren) och andra poetiska dikter. Tillsammans tillber vi Gud, lovsjunger och bekänner, med hjälp av mässans psalmer och sånger.

 

Beredelsen kommer i mässans början.
Vi ber Gud förlåta oss, och han är barmhärtig och förlåter oss.

Lovsången i mässan kan variera men oftast är den en
återkommande, mäktig lovprisning av den Treenige Guden.

Bönen samlar ihop temat och inriktningen för denna helg.
Därför hade den länge kallats collekta (samla ihop) eller kollektbön.

Vanligtvis en text från Gamla testamentet i Bibeln.

Mellan läsningarna sjunger vi en Psaltarpsalm. Ibland leds den av en försångare, ibland av kören. Vi sjunger med i omkvädet.

 

Texten är oftast hämtad från något av breven i Nya testamentet och kallas därför episteltext. Epistel betyder brev.

 

Nu bär en procession med ljusbärare fram evangelieboken till ambon. Vi sjunger evangelieversen före läsningen.

 

Vi står upp och lyssnar till det glada budskapet.
Ordet evangelium kommer från grekiska och betyder glatt budskap.

Predikan är en del av helheten i Ordets gudstjänst och knyter an till evangeliet eller till de andra Bibeltexter som lästs.

 

Vi stämmer in i trosbekännelsen. Bekännelse betyder, i detta sammanhang, att vi proklamerar Kyrkans tro och lovsäger Gud, den Treenige.

 

Bön för andra och oss själva visar vilja till ansvar och blir ett uttryck för omsorg.

 

En psalm under vilken vi ger kollekt och mässans gåvor bärs fram till altaret och görs i ordning. Bröd och vin (och vatten) bärs fram tillsammans med våra kollektpengar. Genom allt detta bär vi liksom fram oss själva till Gud. 
Det vi bär fram är gåvor av jordens frukt och vårt arbete som vi ber i en bön. Det vill säga både kollekten och mässans bröd och vin är symboler för mig och dig, för mänskligheten.

 

Vi reser oss när nattvardsbönen börjar. Efter den inledande dialogen följer en lovsång till Fadern som sänt oss Sonen och gjort frälsningen möjlig.

Bönen övergår i gemensam lovsång.

 

Tillsammans med alla trogna i alla tider och med hela den himmelska härskaran tillber och prisar vi den Helige.

Bönen fortsätter med bön om att den helige Ande ska komma över oss och de gåvor vi frambär till Herren.

 

Prästen ber sen med egna ord instiftelseorden. I samband med dem proklamerar vi tillsammans:

 

Som avslutning på bönen och inledning på kommunionen (mottagandet) ber vi den bön som Jesus lärde sina lärjungar när de frågade honom hur de skulle be.

Brödet som vi bryter är en delaktighet av Kristi kropp. Kristi kropp bryts sönder på korset för vår frälsnings skull, och i mässan får vi del av denna stora gåva. Men det blir också en påminnelse om att dela vårt dagliga bröd med andra.

Så är vi fastän många en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd.

Så som Jesus hälsade lärjungarna då, hälsar han oss nu.

 

Vanligt är att man hälsar på de som är nära i bänkarna, tar varanandra i hand och önskar Herrens frid.

Vi går fram till altarringen och böjer knä, och tar emot brödet som präster räcker, eller som du tar emot i handen. Vi dricker ur kalken (eller doppar brödet försiktigt). I brödet och vinet tar vi emot Kristi kropp och blod som bevarar oss till evigt liv. Efterhand återvänder vi till bänkarna och ger plats för näste kommunikant.

 

Kommunion betyder: Att förenas till en gemenskap, en gemenskap med Kristus och med varandra.

Den som inte börjat gå till mässan än är ändå välkommen fram för att bli välsignad. Lägg i så fall höger hand på vänster axel som ett tecken till den som delar ut. Om man vill vänta med eller avstå från att gå fram till kommunion kan man bli kvar i sin bänk för bön och tillbedjan där.

Den avslutar kommunionen. Vi tackar för Guds stora gåva: Jesus Kristus, han är nu med oss. Vi ber om att alltid få leva i hans gemenskap.

Vi reser oss för att tacka och lova Herren med den avslutande lovprisningen. Kan vara en psalm eller annan sång.

 

Som prästen tecknar över församlingen ges vanligen med de ord som Herren anvisat att läsas över Guds folk.

 

Det är en påminnelse om vår vandrig ut i vardagslivet. Korset går före oss ut till de sammanhang vi lever och verkar i.

 

Mässan är slut, men vi är utsända att leva våra mässa i vår vardag. I alla de sammanhang där vi finns, finns Kristus i oss, genom sakramentet. Vi är Kristi Kyrka. Kyrkan på arbetsplatsen, Kyrkan i skolan, Kyrkan bland grannarna, Kyrkan på äldreboendet, Kyrkan i världen - är Du, och Kristus i Dig.