12. Axel Sundström, järnhandlaren

Åter till: Kartan

I graven ligger tio personer från järnhandlarsläkten Sundström.

Den 20-årige Axel Sundström kommer till Västerås från Nederluleå församling utanför Luleå i början av 1880-talet. Många ungdomar som flyttade från Nederluleå vid den här tiden hade siktet inställt på långt mer avlägsna destinationer, som Nord Amerika och Australien, men Axel valde alltså småstaden Västerås som sin framtida hemort. 

Här fick han arbete hos järnhandlare G R Lagerquist som tjugo år tidigare tagit över en järnhandelsfirma i hörnet Smedjegatan – Vasagatan. Redan efter nio år köpte Axel hela firman som därefter kom att heta AB Axel Sundströms järnhandel. 

Axel gifte sig med Sofia Charlotta Nilsson f 1858 och de fick fyra barn. Järnhandlaryrket liksom firman gick i arv till sönerna och företaget växte genom köp av andra järnhandelsfirmor i Västerås.

Axel från Nederluleå fortsatte vara nyfiken och engagerad i stadens utveckling, både som kommunalpolitiker där han var drätselkammarens (kommunstyrelsens) ordförande i nästan tjugo år, 1917-1935, och i den lokala finansvärlden som direktör för Mälarbankens kontor i Västerås. Han blev också första ordförande i bostadsbolaget Mimer som bildades 1919. 

Axel avled 1945 och slapp vara med när den gamla sundströmska järnhandlargården revs 1953 för att ge plats åt det nya moderna Västerås som växte fram efter andra världskrigets slut. Sonsonen Axel Sundström som då tagit över rörelsen lät dock bygga ett nytt hus i samma kvarter. Sundströms järnhandel fick därmed ytterligare några decennier finnas kvar i centrum men 2005 stängde butiken för gott och en epok gick i graven, som man brukar säga. 

En järnhandel då

En järnhandel var på den här tiden en livlig plats som försåg stadens och omlandets verkstäder och hantverkare med allt de behövde för att kunna utföra sina arbeten. Den Sundströmska järnhandlargården var välbesökt och järn ingick i det mesta som rörde mänskligt liv och sysselsättning. Anders Lif beskriver hur gården såg ut: 

”Där fanns stall och magasin, där fanns fackverk för stångjärn, oljebod och cementbod. Inne i butiken fanns lådorna med spik och skruv, kaminerna, spisarna, hinkarna, stekpannorna och kaffepannorna och allt det andra. Det doftade, det var glänsande och magiskt. Inte minst var namnen på verktygen som fanns där fantasieggande. Vad sägs om hornsugga, fogsvans, hora, björnsax, kattstjärt, fyllhammare, korp, kofot, fågeltunga, pirra och rubank?”

Till kunderna hörde många av den tidens namnkunniga västeråsare som fabrikör Oscar Fredrik Wijkman, bankdirektör Rudolf Gagge, Skultuna bruk och Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget (senare ASEA). Dessutom var det många bönder som passade på att handla när de var på besök i staden.