– När min farfar dog skulle jag precis fylla tre år. När jag fick reda på det blev jag så ledsen att jag spydde.
Julia Karlsson är ett av alla barn som samlats i Duvans lokaler i Tomasgården denna eftermiddag. Senare ska de träna körsång, men först är det mellanmål tillsammans med Mari-Anne Bergstam, församlingspedagog, som bland annat arbetar med barnsorgegrupper.
– Många vuxna hanterar sorg väldigt annorlunda än barn, vi är oftast mer systematiska i vårt förhållningssätt medan ett barn sörjer i perioder. Barnens sorg kan också ta uttryck i olika känslor som ilska och frustration långt efter att vi vuxna ”sörjt klart”. Då är det svårt att veta vad som ligger till grund för de här känslorna, både för barnen och de vuxna.
Efter mellanmålet samlas vi i den stora soffan där Mari-Anne leder samtalet med barnen som får berätta om sina upplevelser.
– Det första jag tänker på när jag hör ordet ”döden” är att någon försvinner. Min mormor hade varit sjuk länge när hon dog och på hennes begravning kändes det konstigt. Det var vitt i kyrkan och vädret var fint, det passade inte in, berättar Anna Stenberg.
Barnen är enade om att den färg de förknippar med döden är svartgrå och att det känns som allra mest i hjärtat när man är riktigt ledsen
– Det är som om mitt hjärta är krossat, säger Julia.
Barnen på Duvan avslutar samtalet med att ge bra tips för hur man kan göra när man ser någon som sörjer.
– Man kan trösta och fråga hur det är, och ge en kram, berättar Hugo Almér.
fyra tips när man pratar med barn om döden
Mari-Annes tips för att prata med barn om döden och sorg:
1. Våga gråta tillsammans med barn i vardagen, visa att det är okej att vara ledsen.
2. Jobba med bilder för att hitta känslor som barnet kan ha svårt att sätta ord på.
3. Uppmuntra barnen till att uttrycka känslor. Prata om känslor i vardagen. Ett bra tips är också att ge barn en dagbok som de kan skriva i för sig själva. De behöver också få yttra sina känslor i ett eget rum.
4. Framför allt måste man respektera barn och låta dem sörja i fred. Kom ihåg att barn sörjer i perioder.
Text: Emil Andersson