21. Ekarna
Många av Hovdestalunds ekar är mycket gamla, kanske flera hundra år. Med tiden har de nått imponerande storlek med tjocka stammar, vida grenverk och höga trädkronor. De flesta växte här långt innan begravningsplatsen kom till, när landskapet bestod av beteshagar och skogsområden.
Ekarna som växer naturligt på Hovdestalund är skogsekar men här och var finns yngre ekar som planterats sedan området blev begravningsplats, och de kan vara av en annan art.
Eken är en viktig värd för nästan 900 arter, varav nästan 300 rödlistade, och ytterligare nästan 900 arter nyttjar den. Särskilt viktig är eken för fjärilar, bland andra den blåskimrande eksnabbvingen, och steklar som bålgeting. Fåglar som är extra starkt knutna till ek är kattuggla och skogsduva. Brunlångörad fladdermus trivs också i ekar liksom många insekter, som större ekbock, ekoxe och ekbladjordloppa.
Eken har också haft stor praktisk betydelse för människor. Ekollon var värdefull grismat, ekbarken användes för att garva och bereda skinn och ekvirke ansågs vara det bästa båtvirket, det var väl känt både på stenåldern och vikingatiden.
Hovdestalund och därmed även ekarna är skyddade enligt kulturmiljölagen. En del av de äldsta ekarna är även särskilt skyddsvärda.
Länge var ekarna statens egendom
På 1500-talet började svenska kungar bygga upp landets militära resurser, bland annat en krigsflotta. Gustav Vasa beslöt därför år 1558 att alla ekar i Sverige skulle tillhöra staten och reserveras för byggandet av krigsskepp. Det blev då brottsligt att olovligen hugga ner en ek, straffet kunde bli dryga böter eller i äldre tid till och med döden.
Förbudet för markägare att avverka ek stod sig ända till 1830, men staten såg då till att ha förköpsrätt till ekar som fälldes. Först 1875 fick markägare rätten att fritt bestämma över sina ekar och många gamla ekar föll då för yxa och såg.
Idag har eken inget generellt skydd men ekar får inte fällas hursomhelst utan kan vara skyddade bland annat som naturminnen, växa i ett naturreservat eller omfattas av kulturminneslagen, som här på Hovdestalunds begravningsplats.
Eken i folktro
Ett träd som kan bli tusen år och är imponerande stort har naturligtvis spelat en stor och viktig roll i nordeuropeiska myter och folktro. Länge vördades eken som livets och fruktbarhetens symbol men också dödens. I den nordiska mytologin var eken åskguden Tors träd, och under åskväder var det inte ovanligt att han ”talade” med människorna genom att låta sina blixtar slå ner i just ekar.