Lyssna

14. Karl Johansson, arbetsförmedlingsföreståndaren

1924 blev muraren, ”siffersnillet”, socialdemokraten och stadsfullmäktigeledamoten Karl Johansson Arbetsförmedlingsföreståndare.

Karl Johansson var född i Surahammar liksom hans fru Edith. De flyttade in till Västerås 1910 och bodde i de västra stadsdelarna. I familjen föddes fem döttrar. En månad innan sin femtioårsdag avled Karl Johansson av ett medfött hjärtfel.

Titeln arbetsförmedlingsföreståndare berättar att Karl Johansson gjorde en, vid den här tiden inte helt ovanlig, klassresa från arbetarklass till medelklass. En resa som gick via det politiska engagemanget. Att denna livsförändring betydde mycket för honom och kanske också för hans familj visas av att titeln arbetsförmedlingsföreståndare också fick följa med till gravstenen.

Arbetsförmedlingen kom till Sverige och Västerås

Sveriges första offentligt finansierade arbetsförmedling startade i Helsingborg 1902. Tanken att en arbetsförmedling skulle finansieras med offentliga medel kom från Tyskland men var kontroversiell i Sverige. Det dröjde till 1909 innan ett arbetsförmedlingskontor öppnade i Västerås, i Sundinska huset på Stora gatan, och den förste föreståndaren var folkskolläraren och liberalen Jonas Peter Malmberg.

Han efterträddes senast 1924 av muraren och ”siffersnillet” Karl Johansson som var socialdemokrat och hade kommit in i stadsfullmäktige vid valet 1919.

Arbetsförmedlingen förstatligades 1940.

Arbetsförmedlingsanstaltens förste föreståndare J P Malmberg i sitt tjänsterum i Sundinska huset.

Arbetsförmedlingsanstaltens förste föreståndare J P Malmberg i sitt tjänsterum i Sundinska huset.

Arbetsförmedlingsföreståndare

var en av de första kommunala tjänstemannabefattningarna och medförde säkerligen hög status för den som hade tjänsten. Förmedlingens främsta uppgift från 1910-talet var att registrera alla arbetssökande/arbetslösa, förmedla och registrera utbetalt understöd samt föra statistik över verksamheten.

Uppgiften, som den var tänkt från början, att förmedla arbeten, kom i skymundan. Det berodde till stor del på den mycket höga arbetslöshet som rådde i Sverige under 1920- och 1930-talen. Exportorienterade industriföretag drabbades särskilt hårt och eftersom de två största arbetsgivarna i Västerås vid den tiden var just sådana företag, ASEA och Metallverken, kom arbetslösheten i Västerås att ligga nästan högst i hela landet, inom vissa fackförbund så hög som dryga 80% men i medeltal omkring 34%.