13. Knut Kättström, ombudsmannen
En imponerande gravsten rest över en av arbetarrörelsens pionjärer i Västerås, Knut Valdemar Kättström, med familj.
Likt många av arbetarrörelsens pionjärer kom Knut från landsbygden. Han föddes i Haraker, i ett torp i Ölkanboda där hans far, Carl Gabriel, var grenadjär, som var en form av fast anställd soldat. När han tog över sysslan som grenadjär ärvde han sin föregångares efternamn, Kättström.
Knuts mamma Hedda Carolina Holmgren var född i Skultuna och tillhörde på sin mors sida en av de riktigt gamla mässingsgjutarsläkterna där, släkten Frunck.
Carl Gabriel och Hedda Carolina hade två söner, Carl Arvid och Knut Valdemar. När pojkarna var 6 och 4 år dog Carl Gabriel i magkräfta. Bara tre år senare dog Hedda Carolina, även hon i kräfta. Pojkarna blev alltså föräldralösa när de var 9 och 7 år gamla. Hur de hade det under sin uppväxt är inte känt men båda lämnade Haraker när de var fjorton år. Knut Valdemar blev dräng, i Björksta först sedan ett par år på Ängsö innan han kom till Västerås 1894, 18 år gammal.
I Västerås arbetade han som elektricitetsarbetare på Elektriska bolaget, det vill säga ASEA. Ett företag som var relativt nystartat när han kom dit. Han gifte sig 1898 med Amanda Augusta, och några månader efter bröllopet föddes deras dotter Astrid 1899. Familjen utökades 1901 med sonen Helmer Fritiof och 1909 med sonen Knut Holger.
Arbetaren blir politiker
I början av 1900-talet bytte Knut Valdemar karriär från industriarbetare till tidningsexpeditör och politiker. Sedan 1903 var han ledamot av både stadsfullmäktige och landstinget. I stadsfullmäktige avancerade han stadigt och blev så småningom vice ordförande i drätselkammaren, som är detsamma som kommunstyrelsen. Där kom han mycket bra överens med ordföranden, järnhandlare och bankdirektör Axel Sundström.
Även om han var pragmatisk i många avseenden tog han också strid för arbetarrörelsens ideal, mot att ridande polis sattes in mot strejkande under storstrejken 1909, att anslå kommunala medel till skytteövningar eftersom han var principiell motståndare till skytterörelsen och för att de stora industriföretagen skulle ta ansvar för livsmedelsförsörjningen till sina arbetare under ransoneringstider och hungerupplopp 1917.
Att Knut Kättström hade ett hett temperament var väl känt. Så här karaktäriseras han av författaren och historikern Sven Olsson, som skrivit en bok om Västerås lokala parlament:
..”viljestark, våldsam, stundom vräkigt elegant, fruktad av många, älskad av få men en obestridlig begåvning med sinne för ekonomiska realiteter och en syn på nykterhetsfrågan som gjorde det lätt för honom att komma överens med Sundström”.
Knut Kättström hade ingen bakgrund i nykterhetsrörelsen, som många andra inom arbetarrörelsen. I stället avskydde han nykterhetsivrare och motverkade aktivt alla förslag om inskränkningar och förbud av alkohol. Han hamnade därmed på samma sida som många borgerliga politiska företrädare vid den här tiden, bland andra Axel Sundström.
Kanske hade Knut Kättström det hetsiga humöret med sig hem för 1918 skiljde sig Knut och Augusta efter tjugo års äktenskap. Hon bodde kvar i deras bostad med barnen medan Knut fick flytta.
Hur deras relation såg ut efter skilsmässan kan man såklart inte få fram genom husförhörslängderna men kanske hittade de tillbaka till varandra. I församlingsboken 1938-1949 står att Augusta blev änka 25 september 1925, när Knut avled av en hjärntumör.
Personlig vendetta mot ASEAs direktör
1917 satte Kättström käppar i hjulet för ett ärende som låg Aseas direktör Sigfrid Edström nära hjärtat, inrättandet av en högre folkskola i Västerås. Kättström och hans partikamrater ifrågasatte varenda liten detalj i saken, och Kättström hade till och med under debatten protesterat mot att kristendomsundervisning skulle vara ett ämne på schemat.
Agget till direktör Edström verkar ha varit en röd tråd i Kättströms politiska gärning. I februari 1920 uppmärksammade Dagens Nyheter en demonstration på ett stadsfullmäktigesammanträde i Västerås. Kättström hade anfört hela den socialdemokratiska fullmäktigegruppens uttåg ur lokalen i protest mot borgmästarens beslut att kalla in ridande polis från Stockholm att sättas in mot de folksamlingar som tidigare samma månad protesterat på stadens gator mot att Asea-direktören Edströms tagit in strejkbrytare till bolagets verkstäder under pågående konflikt 1919-1920.
Kättströms personliga vendetta med direktör Edström fortsatte senare samma år i ett helt annat ärende. Edström hade utlovat ett mycket stort ekonomiskt anslag till Västerås stad för att bygga en idrottsarena på Kristiansborg. Kättström protesterade mot förslaget och hans partikamrat Abel Carlsson betecknade i samma debatt idrott som en ”förfärande rörelse”. På grund av protesterna fördröjdes beslutet om idrottsarenan. Edström tappade tålamodet och drog tillbaka erbjudandet om finansiering.
Arbetarrörelsen tar plats i Sverige
De stora industriföretagen etablerades i Västerås på 1890-talet och därmed började en helt ny framtid ta fart för den gamla handelsstaden vars storhetstid nått sin kulmen ett par hundra år tidigare. Med Asea och Metallverken och all den näringslivsverksamhet som växte fram som en konsekvens av att det stora företagen ökade produktionen och antalet anställda vilket i sin tur ledde till att Västerås invånarantal växte mycket snabbt. År 1900 fanns ungefär 10 000 västeråsare och år 1920 hade de ökat till 30 000.
Under samma period växte arbetarrörelsen i Sverige och från 1910-talets slut började kampen för demokrati och rättvisa ge resultat med allmän och lika rösträtt för kvinnor och män 1918 och samma år ny lag om 8 timmars arbetsdag. Redan vid det första kommunala valet efter den nya rösträttens införande vann arbetarrörelsen majoritet i Västerås stadsfullmäktige och i Landstinget. Drygt tio år senare, 1932 vann Socialdemokraterna riksdagsvalet. Därmed var den politiska ordningen satt för de kommande 45 åren på regeringsnivå och likadant i många kommuner. I Västerås var arbetarrörelsens partier i majoritet i stadsfullmäktige från 1919 till 1990.
Även innan de fick rösträtt var arbetarrörelsens företrädare valbara. I Västerås valdes den första socialdemokraten in i stadsfullmäktige redan 1899. Det var Victor Larsson (1869-1950), metallarbetare vid ASEA som också valdes in som riksdagsledamot 1902. Därefter kom han att vara heltidspolitiker med uppdrag såväl i Västerås stadsfullmäktige som i Västmanlands landsting, i riksdagens båda kamrar och som kommunikationsminister. I stort sett under hela den politiska karriären hade han ledande poster på alla politiska nivåer samtidigt.
Men största tiden tillbringade ändå Victor Larsson på resande fot eller i Stockholm och då var det viktigt att ha lokal uppbackning. Det fanns vid den här tiden flera mycket aktiva och med tiden viktiga personer inom arbetarrörelsen i Västerås, men en av dem var mer lysande och tog mycket större plats än de andra. Hans namn var Knut Valdemar Kättström.