Tanken med minneslunden var att gravplatsen skulle vara anonym. Kyrkogårdschefen i Västerås vid den här tiden, Gösta Hagberg, menade att många önskade en gravplats som skulle vara omskött och vårdad för all framtid utan att behöva betala för det. Andra argument för att välja minneslund var att de efterlevande inte skulle behöva ansvara för skötsel av en gravplats utan i stället kunna sörja och minnas vid en vacker och välskött minneslund.
I minneslunden gravsätts enbart kremerade
Eftersom det inte var så vanligt med kremationer i slutet av 1950-talet kom det därför att dröja några årtionden innan gravsättning i minneslund blev mer vanligt. Idag kremeras drygt 87 procent av alla avlidna Västeråsare och flera hundra gravsätts varje år i minneslund. Sedan 1980- och -90-talen finns minneslundar på nästan alla kyrkogårdar i Västerås pastorat.
Gravsättning i minneslunden sker utan anhörigas medverkan. Utsmyckning med blommor och ljus görs på särskilt iordningsställda platser eftersom gravmarken lämnas orörd. Hittills har nästan 16 000 personer gravsatts i minneslunden på Hovdestalund.
Anonyma gravsättningar
Även om minneslunden som gravskick var ny i Sverige 1959 var anonyma gravsättningar kända sedan långt tillbaka. Från medeltiden finns kända massgravar efter krig och väpnade konflikter, till exempel på grässlänterna utanför Visby ringmur där 1800 stridande dog och begravdes i flera stora massgravar i mitten av 1300-talet. Inte bara krig kunde föranleda anonym gravsättning i Sverige. Under 1800- och 1900-talet begravdes till exempel fångar på straffarbeten och patienter på mentalsjukhus anonymt på särskilda gravområden i anslutning till anläggningarna/institutionerna eller på traktens kyrkogårdar. På Sala Nya kyrkogård gravsattes patienter från Salberga sinnessjukhus anonymt fram till slutet av 1950-talet.
Även socknars och städers fattiga begravdes, in på 1960-talet, ofta anonymt på en kyrkogård eller begravningsplats, ibland i en gemensam fattiggrav på kyrkogården. En sådan finns till exempel på Dingtuna kyrkogård utanför Västerås.
Begreppet minneslund verkar inte ha använts i Sverige före 1959 utan ser ut att komma från Danmark som drabbades hårt av mänskliga förluster under Andra världskriget. Väl känd är Minneslunden vid Ryvangen i Danmark.
Kanske inspirerades Gösta Hagberg, dåvarande kyrkogårdschefen i Västerås, både av Europas minneslundar efter kriget och av de anonyma gravsättningar som trots allt var ganska vanliga i Sverige vid tiden för anläggandet av Hovdestalunds minneslund.