15. Pila-Britta, barnmorska

Åter till: Kartan

Hilda föddes 1873 i Värmland som andra dotter till en ung ogift piga, Augusta Larsson, som senare utbildade sig till barnmorska i Göteborg och efter examen fick tjänst i Norra Råda. Där gifte hon sig med Gustaf Tempelman och de fick med tiden sex barn. Hildas barndom och uppväxt med mor, styvfar, hel- och halvsyskon beskrivs som idyllisk.

Både Hilda och hennes storasyster inspirerades av sin mamma och utbildade sig till barnmorskor. Efter avslutad barnmorskeutbildning i Stockholm 1898 vikarierade hon för sin mor i Värmland några månader. Till Västerås kom hon i oktober 1899 och i början arbetade hon i sin egen praktik, men från 1910 blev hon anställd av staden. Då fanns det omkring sju barnmorskor i Västerås.

Hilda beskrivs av både samtidiga och senare källor som omtänksam, generös och socialt engagerad men också bestämd och handlingskraftig, snabbtänkt, orädd och även försedd med en stor portion humor.  

Hon höll sig uppdaterad inom sitt yrke, även på äldre dagar. Förutom att arbeta mycket engagerade hon sig i föreningslivet, bland annat i Fredrika-Bremerförbundet och Föreningen för kvinnlig rösträtt. Dessutom verkar hon ha haft ett stort intresse för ny teknik, hon hade tidigt telefon, var en av de första i Västmanland att köpa och köra bil och var dessutom aktiv i Västerås eldbegängelseförening, som verkade för att öka antalet kremationer i Sverige. Dessutom hade hon ett kommunalt uppdrag i fosterbarnsnämnden.

Hilda Pihlgren dog den 17 december 1943 och fick en storslagen begravning i Västerås domkyrka tredjedag jul. Hilda är begravd invid en annan barnmorska, Augusta Björkegren. De var kollegor sedan 1910-talet och kanske var de också livskamrater. De köpte sina gravplatser samtidigt, redan 1936, två år innan Augusta Björkegren avled.  

Idag finns en gata i Västerås uppkallad efter Hilda: Pila Brittas gata på Stallhagen.

Tidigt bilägare

I regel föddes barnen vid den här tiden i hemmet och Hilda hade ständig jour, när som helst kunde en barnaföderska begära hennes hjälp. Fram till 1922 gick eller cyklade hon mellan uppdragen men eftersom hon ständigt var på språng och dessutom hade en tung barnmorskeväska att bära köpte hon 1922 en T-Ford av Yngve Swenson, bror till Hakon, ICAs grundare. Hon blev därmed en av de första bilägarna i Västmanland, och kanske den första kvinnan med körkort. Bilen fick registreringsnummer U2 eller U3. Registreringsnummer U1 tillhörde landshövdingen.

Med fyrpipigt signalhorn och en stork framför vindrutan kunde hon alltid ta sig fram.

Några episoder i Pila-Brittas liv:

Till en kvinna som klagade över smärtorna lär hon ha sagt:

”Äsch fru Berggren, att föda barn är inte svårare än att spotta ut en plommonkärna”.

En annan gång när hon släpade sin tunga barnmorskeväska över torget blev hon ombedd av en ung polis att följa med upp på polisstationen, han trodde hon hade stöldgods i väskan. Då öppnade hon väskan inne på polisstationen och sa:

”Vem av herrarna är det som ska förlösas?”

Varför kallades hon Pila-Britta?

Hilda var inte ensam vid den här tiden om smeknamnet Pila-Britta. I början av 1900-talet reste en Pila-Britta från Hälsingland runt i Sverige och visade upp sig. Hon var då rikskänd som kriminell och dömd för flera allvarliga brott, bland annat anklagades hon för att ha drivit lönnkrog, verkat som kopplerska och gömt mördare. Hon omtalas också som ”karismatisk, vacker, gladlynt, kallhamrad, manhaftig och rolig”.

Det finns också exempel på att både hästar och jakthundar kunde få namnet Pila-Britta i början av 1900-talet. Troligtvis var de uppkallade efter den berömda förbryterska med samma namn.

Namnet Pila-Britta fick fäste inom travsporten och 1940 körde Signe Björnberg (författaren med pseudonymen ”Sigge Stark”) sin häst Pila-Britta till en andraplats i ett travlopp på banan i Färjestad.

Varför Hilda Pihlgren, barnmorskan i Västerås, kallades Pila-Britta har inte framkommit i någon historik. Men med tanke på den ursprungliga Pila-Britta var det kanske inte ett så positivt smeknamn. Eller så kom det att användas på kvinnor (och andra feminina varelser) som ansågs vara (eller som man hoppades skulle bli) starka frispråkiga personligheter som vågade ta plats.

Vad Hilda själv ansåg om sitt smeknamn vet vi inte.