Den politiska situationen
Om man ska förstå Dietrich Bonhoeffers tankar och teologi måste den politiska situationen finnas i bakgrunden. Det handlar om nazismen.
Dietrich Bonhoeffers stora fråga var: ”Hur ska Kristus bli även de religionslösas Herre?”
Dietrich Bonhoeffer föddes 1906 i Breslau, som då låg i Tyskland. I barndomshemmet samlades många intellektuella till samtal. Barndomshemmet var konservativt, öppet och tolerant. Dietrich Bonhoeffer hade många syskon och samtliga var motståndare till nazismen. Här kan tre av syskonen nämnas: Sabine, Klaus och Christine. Att jag väljer just dessa beror på att Sabine är Dietrichs tvillingsyster som tvingades fly med anledning av att hon gifte sig med en judisk man. Klaus sattes i fängelse och avrättades med nackskott pga sin inblandning i attentatet mot Hitler den 20 juli 1944. Christine gifte sig år 1925 med Hans von Dohnanyi som ledde motståndsrörelsens politiska avdelning under generalmajor Hans Oster. Hans von Dohnanyi avrättades den 9 april 1945 pga ”högförräderi mot nazismen”.
Generalmajor Hans Oster omnämns senare i mitt föredrag.
Dietrich Bonhoeffer tog magisterexamen vid den protestantiska fakulteten i Tübingen och vid 21 års ålder tog han doktorsexamen. Men han var för ung för att prästvigas och vid 24 års ålder reste han till USA för att läsa teologi på forskarnivå.
En av hans lärare var teologen och filosofen professor Reinhold Niebuhr, känd för sina försök att relatera den kristna tron till politik och diplomati (Religion and Justice). Niebuhr hade socialetik som sitt särskilda perspektiv och han menade att ondska, som fascism och nazism, kräver ett våldsamt motstånd, även från kristna.
I USA kom Bonhoeffer i kontakt med musiken amerikansk spirituals och det sägs vara första gången som han kom i kontakt med kyrkans engagemang för social rättvisa.
År 1931 återvände Bonhoeffer till Tyskland där han blev lektor i systematisk teologi vid universitetet i Berlin och en av sekreterarna i Kyrkornas Världsråd. Vid den här tiden utvecklades han från att vara en intellektuell teolog till att också bli en hängiven kristen, fast besluten att predika om Jesus Kristus.
Den 15 november 1931 blev Dietrich Bonhoeffer prästvigd i den preussiska unionen lutherska – reformerta kyrkan.
I november 1932 blev det val av kyrkliga tjänstemän inom tyska protestantiska kyrkan, och nazistiska Deutsche Christen vann med stor majoritet. Den 30 januari 1933 installerades Hitler som förbundskansler och två dagar därefter gick Bonhoeffer ut i ett radiotal där han kritiserade Hitler och varnade Tyskland för hjältedyrkan av Führern. Sändningen avbröts.
I april 1933 kritiserade Bonhoeffer öppet förföljelsen av judar. Och därmed var hans kyrkliga karriär över.
I september 1933 antog tyska nationella kyrkosynoden en resolution om att präster med judisk härkomst skulle avsättas. Den tyska teologen och antinazisten Martin Niemöller ansåg att judeförföljelserna var en skymf mot dopets budskap om allas barnaskap hos Gud – han sa att som människor har vi att möta andra människor, vi är alla likställda när det gäller synd och mottagande av Guds nåd, ingen likhetstanke kan vara mer radikal än den likhet som evangeliet förkunnar.
Därpå grundade Niemöller Prästernas Nödförbund som blev föregångaren till Bekännelsekyrkan.
I november 1933 krävde Deutsche Christen att GT skulle tas bort ur Bibeln. Allt judiskt skulle bort.
För oss andra som är födda i tiden efter andra världskriget kan det vara svårt att förstå hur man då och där inte problematiserade att Jesus var jude.
Konsekvensen av den politiska situationen blev att ännu fler anslöt sig till Prästernas Nödförbund.
Detta var starten för Bekännelsekyrkan, där den reformerta teologen Karl Barth var en av initiativtagarna. Andra företrädare för Bekännelsekyrkan var Dietrich Bonhoeffer och Martin Niemöller. Till Bekännelskyrkans första synod skrev Karl Barth Barmendeklarationen, som blev den teologiska basen för kyrkligt motstånd mot statligt övertagande. Och man sa nu med eftertryck: Jesus Kristus är kyrkans Herre – inte Führern.
År 1935 blev Bonhoeffer ledare för ett illegalt prästseminarium för utbildning av bekännande kristna. När förtrycket mot Bekännelsekyrkan hårdnade, greps Niemöller av Gestapo återkommande gånger mellan 1934 – 1937 och Bonhoeffer förbjöds att undervisa vid universitetet i Berlin.
Samma år, 1937, stängde Gestapo prästseminariet och arresterade ett trettiotal präster och studenter. Någon vecka senare publicerades Bonhoeffers kanske mest kända bok: ”Efterföljelse”.
Efterföljelse
I boken ”Efterföljelse” finns Bonhoeffers kanske mest kända tankar om nåden, den ”billiga” nåden och den ”dyra” nåden.
Den billiga nåden är förlåtelse, tröst och sakrament som en allmän sanning, utan efterföljelse. Den billiga nåden säkrar människans tillvaro och hon kan ge nåden till sig själv. Efterföljelsens glädje är borta. Denna andliga inflation gör att den billiga nåden har segrat.
Den dyra nåden är skatten i åkern, evangelium som alltid måste sökas pånytt. Jesus Kristus kallar människan till efterföljelse. Nåden är dyr eftersom den har ett pris: den har kostat Gud hans Sons liv.
Bonhoeffer talar aldrig om sekularisering. Han talar om världen som blivit myndig och människan självständig. Detta betyder att Gud har satts på undantag.
Bonhoeffer anser att tillvaron nu går mot en religionslös tid. Om man begär av människan att hon ska instämma i religiösa trossatser, handlar det om religiositet och inte om Jesus. Att vara kristen är inte att vara religiös, utan att vara människa. Som en konsekvens av Bonhoeffers syn på nåden säger han om kyrkan: den församling som inte vill inse syndens verklighet förringar den dyrbara förlåtelsen och är alltså en ohelig församling. Kyrkan har blivit förvärldsligad. Efterföljelse är ett liv mitt i världen och Jesu verksamhet är inte instängd i kyrkan. Kyrkan är i världen, inte avgränsad från världen. Jesus kallar inte människan till en religion, han kallar henne till livet. Därför måste religionen brytas ned.
Bonhoeffers fråga ”hur ska Kristus bli även de religionslösas Herre?” bevarar han med: genom att evangelium predikas.
Gud uppfyller inte alla våra önskningar, säger Bonhoeffer, Gud uppfyller sina löften och alla löften inryms i tillsägelsen om välsignelse där Gud tar hela jordelivet i anspråk.
Bonhoeffer poängterar den personliga fromheten som en imitation av Kristus. Han säger bl.a. att det enbart är Gud som är helig och rättfärdig. Helgonen ör inga förebilder, det är Jesus Kristus som ska efterliknas.
Bonhoeffer undrar vart Luthers varningar tog vägen, varningarna för en förkunnelse av evangelium som gjorde människorna säkra. Efterföljelse är tvärtom att ta steget in i den stora osäkerheten.
De sista åren
Bonhoeffer ägnade nu de närmaste åren åt att resa från by till by för att träffa studenter. Det var ”seminarium på flykt”. Ett krig var nära förestående, men som pacifist kunde han varken svära eden till Führern eller göra militärtjänst.
Bonhoeffer förbjöds nu att tala offentligt och att publicera sina skrifter. Dessutom blev han skyldig att rapportera sina förehavanden till Gestapo. Nu blev han kurir för motståndsrörelsen och i den egenskapen besökte han Norge, Sverige och Schweiz.
Den 5 april 1943 blev han arresterad av Gestapo och sattes i Tegelfängelset i ett och ett halvt år, i väntan på rättegång. Samma år förlovade han sig med Maria von Wedemeyer. Hon var barnbarn till en betydande motståndsman och hade varit Bonhoeffers konfirmand. Hon smugglade nu både mat och meddelanden till honom i fängelset.
Den 20 juli 1944 försökte bl.a. överste Stauffenberg att döda Hitler med hjälp av en sprängladdning i en portfölj som han lyckades placera intill Hitlers skrivbord. Mordförsöket misslyckades och Stauffenberg arkebuserades dagen därpå, den 21 juli.
Bonhoeffer anklagades för inblandning i mordförsöket och förflyttades till Gestapos högsäkerhetsfängelse. I februari 1945 kom han till koncentrationsläger, först Buchenwald och sedan Flossenburg.
Den 4 april 1945 hittade Gestapo komprometterande anteckningar, skrivna av amiral Wilhelm Canaris, chef för underrättelsetjänsten och motståndsman. Även han sattes i koncentrationslägret Flossenburg, anklagad för högförräderi.
Den 8 april dömdes Bonhoeffer till döden för högförräderi –
ett domslut utan protokoll, utan vittnen och utan försvar. Dagen därpå, den 9 april 1945, avrättades Christie Bonhoeffers man Hans von Dohanyi i koncentrationslägret Sachsenhausen och samma dag avrättades generalmajoren och motståndsmannen Hans Oster samt amiral Wilhelm Canaris. De avrättdes tillsammans med Dietrich Bonhoeffer
i koncentrationslägret Flossenburg.
De avrättades genom hängning för högförräderi mot nazismen.
Bonhoeffer dog för sin kristna tro – hans kristna tro motiverade hans motstånd mot nazismen. Han blev en kristen martyr.
Bonhoeffer skrev en psalm som vi hittar i Den svenska psalmboken:
Av goda makter underbart bevarad
det främmade och nya väntar jag.
Guds nåd är ny var morgon och var afton.
Ha väntar oss i varje nyväckt dag.
Låt varmt och stilla ljus i kvällen brinna.
Som du i mörkret tände världens ljus,
så för du här din mänsklighet tillsammans
och är på vägen moln och eld och Gud.
När nu till stillhet allt omkring oss sjunker
du låter nya klanger träda fram.
Vi hör den sång som alla världar sjunger,
i hopp och tillit ropar de ditt namn.
För vidare läsning och lyssnande:
Bonhoeffer, D., Efterföljelse, München 1937. Översättning från tyska: Ylva Eggehorn
Benkt-Erik Benktsson, Kristus och den myndigvordna världen. En studie i Dietrich Bonhoeffers teologi. Svensk Teologisk Kvartalskrift, Årgång 40, 1964
Per-Erik Persson, Att tolka Gud idag. Debattlinjer i aktuell teologi. Lund 1971
Ofstad, H., Vårt förakt för svaghet. Nazismens normer och värderingar – och våra egna. 1972, 1979, 1987
Intervju: Elisabeth Sifton (dotter till Reinhold Niebuhr), Fritz Stern,Politics and Prose, Resisting Hitler: No ordinary men: Dietrich Bonhoeffer and Hans von Donhanyi. https://www.youtube.com/watch?v=Z46duR19CkE