Ge inte upp!

Den här lilla boken har ett budskap: Ge inte upp! Det finns just nu mycket som är dystert och det har en magnetisk förmåga att dra till sig både uppmärksamhet och energi. Visst finns det stora problem att lösa, som klimatet och våldet, ohälsa och militära hot. Men här ska vi inte diskutera lösningarna på de stora frågorna, utan snarare försöka hitta kraft till att envist kämpa vidare.

Regnbågen är en symbol för trotsigt hopp. Senaste året har jag målat regnbågar, för de ger mig glad energi. Många barn i Västerås stift målar också regnbågar. Jag har sett och beundrat deras färggranna skapelser.

Varje människa är en färg som Gud målar med, eller snarare: varje människa är många färger. När jag upptäcker färgerna hos andra människor vågar jag visa något lite mer av mina egna. I den här boken berättar jag om människor som jag känner från mitt liv och från historien. Jag hoppas att de ska locka fram mer av regnbågens färger hos dig, eftersom de har de gjort det hos mig.

Regnbågen har många betydelser. Från Sydafrika har jag lärt mig att se regnbågen som ett tecken på att vi kan leva tillsammans, trots att vi är olika. Den är även en symbol för HBTQ+, och vi är många som känner oss stärkta när vi ser regnbågar. Symboliken i regnbågen kan vi också tolka utifrån en bibelberättelse. Första Moseboken i Bibeln berättar hur ”himlens dammluckor öppnades, och regnet strömmade ner över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter.” Noa räddade sig, sin familj och många djur i en stor ark som han låtit bygga på Guds befallning. När regnet till slut började sjunka undan satte Gud regnbågen på himlen. Sedan dess är regnbågen ett tecken på Guds förbund med sin skapelse. Gud släpper inte taget om oss, varken i liv eller död. Det är vad regnbågen tillkännager.

När en människa hamnar i stora påfrestningar, då kan det vara som att leva i en tunnel. Regnbågen slocknar och många känner sig helt ensamma i den tunneln. Människorna i den här boken visar att ingen kämpar ensam och att tunneln har ett slut.

I början av 2000-talet reste jag i Asien för att skriva om kristen konst och kristna konstnärer. Då kom jag till Mongoliet där jag träffade en konstnärskoloni med unga konstnärer. De hade nyligen blivit döpta och de sökte uttrycka sin tro med bilder som var äkta för dem. Ett motiv var regnbågen. De berättade för mig att när de växte upp i tält ute på stäppen var regnbågen viktig. För ryttarfolken på de ändlösa slätterna talar regnbågen om en ny födelse efter regnet. Då är det slut på torkan och i deras gamla myter förebådar regnbågen Frälsarens ankomst. För kristna mongoler har regnbågen mer och mer blivit en symbol för Frälsaren Jesus.

När jag hörde det där tog det tag i min egen historia. Deras berättelser väckte mina första minnen till liv, när regnbågen reste sig över skogen bortom ladugården där hemma. Luften var fortfarande fuktig efter regnet och jag fick höra berättelser om en skatt som skulle finnas där regnbågen slutade. Då funderade jag över om skatten låg i en skattkista eller om den låg helt öppet på marken.

Kanske är det den skatten som jag letar efter i den här boken. Med exempel från det jag hört, läst och själv har upplevt försöker jag beskriva den sårbarhet och det beroende som gäller oss människor och som jag känner igen från mitt eget liv. Där någonstans tror jag att Guds härlighet uppenbaras, där glimmar det. Ingen är lysande av egen kraft, utan i vår sårbarhet och vårt beroende är vi genomlysta av Guds härlighet. Är det inte just genom våra sprickor som Guds härlighet kan lysa?

”Därför ger jag inte upp. Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa dag för dag. Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig, som inte riktar blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.”
Aposteln Paulus, Andra Korinthierbrevet 4:16–18.