Kyrkoantikvarisk ersättning

Svenska kyrkan har som förvaltare av det kyrkliga kulturarvet ett stort ansvar att värna kulturvärden och hålla kyrkor och kyrkomiljöer öppna och tillgängliga för allmänheten.

Vad är kyrkoantikvarisk ersättning?
Svenska kyrkan är enligt Kulturmiljölagen skyldig att vårda och underhålla det kyrkliga kulturarvet. Utifrån det har Svenska kyrkan rätt till viss ersättning av staten för kulturhistoriskt motiverade kostnader som ansvaret för det kyrkliga kulturmiljöerna för med sig. Detta kallas kyrkoantikvarisk ersättning.

Vad omfatts av den kyrkoantikvariska ersättningen?
Den kyrkoantikvariska ersättningen ska täcka de antikvariska överkostnader som uppkommer vid renovering och underhåll av de kyrkor, inventarier och kyrkomiljöer som en följd av lagskyddet, till exempel särskilda hantverksmetoder och materialval som måste användas i kulturhistorisk bebyggelse och den specialistkompetens som anlitas för att utföra uppdragen.

Församlingar måste ha en egeninsats
Det är alltså själva överkostnaden som staten kompenserar för, vilket gör att Svenska kyrkans församlingar och pastorat alltid måste ha en egeninsats. Egeninsatsen kan sedan variera i storlek beroende på åtgärdens karaktär och komplexitet. Svenska kyrkans församlingar och pastorat bär därför ett stort ansvar, både kulturhistoriskt och inte minst ekonomiskt.

Vad kan den kyrkoantikvariska ersättningen gå till?
Den kyrkoantikvariska ersättningen kan endast gå till åtgärder som är berättigat ersättning enligt det regelverk som är upprättat av Kyrkostyrelsen. Enkelt uttryckt kan ersättningen gå till vård och underhåll av kyrkor, inventarier och kyrkomiljöer, men inte till nybyggnationer och anpassningar till församlingens egen verksamhet. Allt arbete, alla projekt och alla initiativ för att utveckla och tillgängliggöra kulturarvet utöver det som ryms inom villkoren för den statliga ersättningen, bekostas av församlingarna och pastoraten genom medlemspengar.