Nyligen reste en delegation från Västerås stift till Karagwe stift i Tanzania för att underteckna ett vänstiftsavtal. Delegationen från Sverige bestod av biskop Mikael Mogren, Nils Åberg, stiftsadjunkt för internationella relationer och
Karin Spector, stiftsdirektor.
Karagwe och Västerås har en lång gemensam historia och kände
stor glädje över att mötas. För stiftsdirektor Karin Spector var mötet med de prästvigda kvinnorna i Karagwe resans största ögonblick.
Karagwe stift ingår inom den Evangeliskt Lutherska Kyrkan i Tanzania (ELCT). Delegationen bodde hemma hos biskop Benson Bagonza under hela vistelsen.
– Vi åkte dit för att skriva under vänstiftsavtal som löper på fem år i taget. Det undertecknades den 7 april under en gudstjänst i deras katedral i staden Kayanga, berättar Karin Spector.
Ett av resans, och vänstiftsavtalets främsta syften var att träffa och stötta de åtta kvinnor som är prästvigda i stiftet.
– Min roll blev att fokusera på det och föra fram frågor om kvinnligt ledarskap, berättar Karin Spector.
Hon fick möjlighet att tala med de åtta kvinnorna utan att några andra
var med, vilket inte var planerat från början.
På lördagen hade Karagwe stift samlat alla präster till ett stort möte. Där höll Mikael Mogren ett föredrag om teologi kring kvinnliga präster.
– Det var åttio män och åtta kvinnor i publiken. På männens reaktioner kunde jag förstå att detta forum inte skulle ge kvinnorna en chans att ställa frågor
eller tala.
Männen i publiken ifrågasatte Mikael Mogrens val av ämne och ville argumentera för att män och kvinnor är olika och bör ha olika roller i samhället och kyrkan.
– De skrattade bekräftande åt varandra. Då förstod jag att jag behövde få prata med kvinnorna i enrum, säger Karin Spector.
Samtalet kunde ske kort efter föredraget.
– Det var så tydligt att de har problem, även om många i ELTC menar att det inte finns något problem med kvinnliga präster.
Till exempel finns en kultur av att anse att kvinnor är orena när de menstruerar. Deras kollegor ser dem inte som jämlika. Många har uppfattningen att det krävs en man för att samtala med Gud.
Trots att de åtta kvinnorna är kyrkoherdar upplevde jag att de ligger minst 40 år efter oss när det gäller kvinnligt ledarskap, konstaterar
Karin Spector.
Nu är planen att försöka skapa ett nätverk för prästvigda kvinnor i
Karagwe och Västerås stift.
Karin Spector pratade även med Benson Bagonza om att utbilda männen.
– Benson Bagonza har drivit på prästvigningarna av kvinnor.
Han behöver kvinnorna eftersom kyrkan växer väldigt mycket och behöver fler präster.
Mötet med de prästvigda kvinnorna var den starkaste upplevelsen
för Karin Spector.
Men resan bjöd på många andra annorlunda och märkvärdiga upplevelser.
– Vi åkte ut till olika byar och blev så otroligt generöst mottagna
överallt. Och där fanns så mycket glädje. De tutade och sjöng och viftade med tyg.
I vänstiftsavtalet finns tre fokuspunkter: ledarskap och rekrytering,
miljö samt musik och liturgi.
– Vi har mycket att lära av varandra, säger Karin Spector. De kan verkligen inspirera oss när det kommer till musik och liturgi.
Västerås stift stödjer sedan lång tid en jordbruksskola, Karuko, och har även börjat stötta ett arbete med att stärka unga tjejers egenmakt.
Det är ett projekt som samordnats av Respina Natson, som besökte Sverige i samband med folkkyrkofesten Härlig är jorden i Falun i september.
Text: Hanna Wallsten
Foto: ELCT (Karagwe stift har flera kvinnliga präster. På fotografiet står Nils Åberg, Mikael Mogren och Karin Spector tillsammans med fyra av dem.
Från vänster: Rev Rose Ruzabira, Rev Respina Natson, Rec Sofia Boneface och
Rev Irene Pontoon. Mellan Mikael Mogren och Karin Spector står studenten Venitha.)
