Årets gång – våra högtider
I kyrkans liv talar man om kyrkoåret, alltså de kyrkliga fester som bildar en enhet under loppet av ett år. Grundfesterna i kyrkoåret är påsk och jul. Kyrkoåret inleds på första Advent. I kyrkan firas första Advent som en extra nyårsdag.
Advent
Advent är julens förberedelsetid och pågår under fyra veckor före jul. Advent kommer av latinets adventus, som betyder ankomst. Första söndagen i advent är inte endast den första av fyra adventssöndagar utan inleder även hela kyrkoåret. Kyrkans nyårsafton firas på första Advent.
Förr var advent en praktisk förberedelsetid inför julen. Maten skulle förberedas och ljusen skulle stöpas. Det var vid skiftet 1800- och 1900-tal som många av de traditioner som vi idag betraktar som typiska för advent växte fram. En av de första var adventsljusen. Den första adventsljusstaken var en gran på Ersta diakonianstalt i Stockholm någon gång på 1870-talet. I granen tände man sju ljus som symboliserade veckans sju dagar. Första söndagen i advent är också den första dag då vi tänder adventsstjärnan, en tradition som egentligen skulle höra hemma på Tretttondedag jul, den dag då bibeltexten handlar om hur de tre vise männen leddes till stallet av Betlehemsstjärnan. Numera får stjärnan i stället ledsaga oss genom adventstiden, men till samma mål, den nyfödde Jesus.
Advent betyder ankomst. Adventstiden handlar om att bereda sig för Jesu ankomst och stärka vårt förtroende för att Jesus är med oss.
Jul
Nio månader efter Jungfru Marie bebådelsedag kommer Jesu födelses fest. Svenskarna firar, till skillnad från de flesta andra, julen höjdpunkt på julafton och inte på juldagen.
I kyrkan välkomnas på julaftons förmiddag till en barnvänlig julkrubbegudstjänst - en gudstjänst som med krubbans figurer gör berättelsen om Jesu födelse levande. På eftermiddagen inbjuds till julbön, en enkel gudstjänst kring julens centrala budkap: att Gud kommer till världen som människa på våra villkor. Många väljer att gå till julnattsmässan som också kallas för änglarnas mässa eftersom julevangeliet berättar att änglarna sjöng av glödje då de lämnade bud till herdarna om Jesu födelse. På juldagens morgonfiras julottan och någon timma senare juldagens högmässa.
Budskapet om att Gud blivit människa och levt ett mänskligt liv är en grundpelare i den kristna tron.
Askonsdagen – fastan börjar
Med askonsdagen, dagen efter fettisdagen, inleds fastan. I Svenska kyrkan firas askonsdagsmässa. Under gudstjänsten får deltagarna komma fram och bli tecknade med korsets tecken i pannan med aska. Askan är en symbol för döden. Det är en maning till eftertanke om hur vi lever våra liv. Men korset tecknas i vissheten om att det efter fasta och långfredag kommer påsk, uppståndelsens högtid. Korset som ritas i pannan är inte en symbol för döden, utan för livet som besegrade döden.
Fastan är allvarets tid under året
Glädjen och festen har sin tid, men eftertanken och omvärderingen har också sin tid. Att fasta betyder inte nödvändigtvis att avstå från just mat. Man kan välja att avstå från annat som man tycker spelar en viktig roll i livet. En del väljer att avstå från arbetstid eller att se på tv, andra från att äta kött, godis eller att röka. Tanken är dels att den tid som blir över skall komma till nytta för bön och eftertanke, dels att de pengar jag får över, till exempel då jag äter mindre, skall komma de fattiga till del. Av detta skäl Svenska kyrkans internationella arbete sin stora insamlingstid just under fastan.
Stilla veckan och Påsk
Stilla veckan är den sista delen av fastan, den tid som sträcker sig från palmsöndagen till påskafton. Nu följer vi Jesus till graven. Stilla veckan är en vecka präglad av lugn och eftertanke. I kyrkorna firas till exempel ofta stilla kvällsgudstjänster, passionsgudstjänster, där man läser bibelberättelserna om Jesu sista vecka.
På skärtorsdagen skulle Jesus och lärjungarna äta den judiska påskmåltiden. Vid måltiden tog Jesus bröd och vin och gav åt sina lärjungar. Så här skulle kyrkan göra i fortsättningen, sade han när han räckte det till sina vänner. Detta var den första nattvarden.
Tystnaden inleder långfredagsgudstjänsten. Sorgen över Jesu död präglar stämningen i hela gudstjänsten. Vi hör den i psalmernas molltoner och ser den på det tomma altaret, där ljusen släcks. Långfredagsgudstjänsten slutar i tystnad.
Äggätning på påskafton
Ägget symboliserar Jesu uppståndelse, och just äggätning vid påsk är en av våra mest internationella traditioner. Genom det hårda skalet, en symbol för graven, bryter Kristi nya liv fram. En djup symbol med glimten i ögat är alltså de godisfyllda påskäggen som många föräldrar ger till barnen.
Påsknattsmässa – från mörker till ljus
På påsknatten firas påsknattsmässan. Mässan inleds stilla och i mörker. Inne i kyrkan tänder alla små handljus och medan kyrkan blir ljusare och ljusare av de fladdrande lågorna hälsar man varandra med den urgamla påskhälsningen: ”Kristus är uppstånden. Ja, han är sannerligen uppstånden.” Sedan dukar man altaret, läser berättelsen om uppståndelsen och firar nattvard i stor glädje.
Påskdagen – sorgen vänds i glädje
”Glad påsk” önskar vi varandra på påskdagsmorgonen. Åter ringer kyrkklockorna efter långfredagens tystnad. Påskdagens högmässa är årets viktigaste och festligaste gudstjänst och påsken är kristenhetens största helg, eftersom det är påskhändelserna som är centrum för den kristna tron. I kyrkan är korset en påminnelse om livet.
Alla helgons dag och Alla själars dag
Allahelgonahelgen är den tid då vi får minnas och hedra de som dött. Vi tänder gravljus och planterar kanske ljung vid gravarna. Natten mellan Alla helgons dag och Alla själars dag är natten då tusentals lågor lyser på kyrkogårdarna i novembermörkret.
Alla helgons dag, som firas på en lördag som första delen av denna dubbelhelg, handlar som namnet antyder om helgonen. Det är söndagen, efter alla helgons dag, som handlar om döden, och som ofta kallas Alla själars dag. Om Alla helgons dag handlar om våra förebilder, så handlar Alla själars dag om de döda släktingarna och vännerna, vare sig de varit förebilder eller inte. Men Alla själars dag är inte bara en minnesdag över människor som avlidit. Dagen kan också få handla om mig själv och om min egen död och hur jag förhåller mig till den.
Traditioner och ceremonier kan få vara ledstänger som visar vägen och stöder oss när vi konfronteras med de minnen som gör ont. Kanske är det därför många är så noga med att tända de levande ljusen på gravarna. Samtidigt som vi hedrar de döda, hjälper vi oss själva vidare genom smärtan. Allahelgonahelgen ger oss tillfälle att få tala om det som är svårt och smärtsamt.
I många församlingar, också i Västerled, får anhöriga till nära släktingar som avlidit under året, en inbjudan till minnesgudstjänst i kyrkan denna helg. Namnen på alla de som dött sedan senaste allhelgonahelgen blir upplästa under stillhet och ett ljus tänds för varje namn.
Text hämtad från boken: Tradition och liv av Martin Modéus, Verbum förlag