Västerleds församlingstidning

I det här numret berättar Petra Isaksson om att hon fått större tålamod sedan hon började med ikonmåleri.  
”Och det är jag väldigt tacksam för. Förut ville jag bara att allt skulle gå fort, fort. Jag har adhd och det här är egentligen det enda som min hjärna får lugn och ro av, på ett sätt som jag egentligen inte fått av något annat”. Du möter henne på sidorna 6–10.

På sidan 11 hittar du programmet för Kulturveckan i S:ta Birgitta kyrka, där Petra ställer ut sina ikoner, och Tacksägelsehelgen i Västerledskyrkan.

På sidorna 12–13 kan du läsa om samtalsgruppen Väg till tro och Claes Elfsberg som håller ett föredrag under Allhelgonahelgen. Dessutom ett helt uppslag om höstens musik. 

I Västerleds församling erbjuds alla nykonfirmerade ungdomar att gå en ledarutbildning.

– Jag är tränare för små barn, och jag tycker att det är kul att hänga med yngre och lära dem saker. Och det blir en sådan gemenskap genom utbildningen, det är en helt annan sak än i skolan.

Det säger Stina Bergwik som tillsammans med Ellen Alfort och Hanna Stadhammar berättar om vad ledarutbildningen betytt för dem på sidorna 6–11.

På sidan 13 får du tips på hur du kan köpa presenter till konfirmation, vigsel och examen via Act Svenska kyrkan gåvoshop.

Läs också programmet för Musik i sommarkväll på onsdagar i Västerledskyrkan och om Sommaröppet i S:ta Birgitta kyrka på torsdagar.

Pter Träisk, kyrkoherde, skriver i sin inledare:

Vi har haft en tidig vinter och med skräckblandad förtjusning har jag provat på att åka långfärdsskridskor. Först på Östermalms IP med fast mark under isen, men ganska snart åkte jag ut på isen där vattnet ligger och skvalpar under den tunna hinnan av is. I min fantasi har jag naturligtvis sett hur isen brister och jag ligger i det iskalla vattnet med hakan vid den brustna iskanten.

Jag hoppas att en människa i min närhet i det läget skulle försöka rädda mig till liv ur vaken. Jag tänker till och med att det är det som gör oss till människor. 
I valet mellan att strosa vidare och låta mig sjunka ner i vaken eller göra allt för att rädda mitt liv, väljer min medmänniska att vara just människa.
Jag hoppas att jag skulle göra allt för att i en liknande situation vara just människa och rädda liv.

I det här numret av församlingstidningen påminner vi om fasteaktionen där vi samlar in medel till någon människa långt borta vars liv inte är lika välordnat och tryggt som vårt liv är just nu. Det är också ett sätt att sträcka ut en hand till någon vars liv symboliskt sett har trillat i isvaken.

I det här numret av församlingstidningen får berättelserna och språket ta plats. 
”Jag tycker att om jag ska skriva en bok så måste jag vara lika modig i bokskrivandet som när jag står på scenen, berätta om de som har sårat mig, om de som har äl-skat mig, och om det som bygger mig.” Det säger skådespelaren Maria Lundqvist som skrivit boken ”Om att våga flyga”. Du möter henne på sidorna 6–10.

Tidigare sjukhusprästen Lars Björklund skriver på sidorna 12–13 om varför sorgen behöver ett språk. ”Den som sörjer kan behöva någon att tala med som låter den sörjande berätta mer än en gång om sorgens mörker”.

Läs också om samtalsgruppen Väg till tro, höstens musik och Globala veckan.