En syförenings liv och leverne under mer än 100 år
Enåkers syförening firade aldrig sin 100-årsdag, eftersom man inte visste exakt när den inföll. Men nog blev föreningen runt 100 år alltid! Hösten 2022 kände de få kvarvarande medlemmarna i Enåkers kyrkliga syförening att det var dags att ge sig och man lade ner verksamheten.
Nyligen samlades några av medlemmarna till en återträff för att fika och minnas tillsammans. Ordförande Bodil Persson hade tagit med två av syföreningens handskrivna dagböcker med anteckningar för åren 1992 till 2022, vilka sällskapet gladeligen tog del av. På 90-talet var Karin Löfling ordförande och systern Barbro Sandberg sekreterare. I anteckningarna står att läsa vilken präst som närvarat vid respektive möte, var man träffats, vart den årliga resan gått, var kontraktets syföreningsdag varit, hur mycket pengar som kommit in på auktionen osv. Det är troligt att det finns fler dagböcker, men inga som återfunnits (ännu).
Varje år har syföreningen haft auktion före jul och till den har man jobbat med olika alster hela året. Till en början satt man nästan tysta på mötena och sydde och sydde, men med tiden blev det allt mer så att man jobbade hemma och fikade och pratade när man sågs. Barbro Sandberg minns att hon redan som liten flicka följde med sin mamma på syföreningsmöten och det tyckte hon var mycket spännande.
Syföreningsauktionen – en höjdpunkt
Apropå auktionen kan man läsa i anteckningarna
från 1992 att det då, liksom på senare år, var Kyrk-Kalle som höll i klubban och att det kom in hela 10 500 kr. Bäst betalt har man alltid fått för lotterierna. Trots att någon ibland varit tvungen att köpa tillbaka sina egna alster (om de annars skulle gått för billigt), har årets höjdpunkten alltid varit auktionen. Pengarna man fått in på auktionerna har skänkts till olika goda ändamål. Under 30 år samlade syföreningen totalt ihop hela 300 000 kr. Inte illa!
Damerna på återträffen mindes många olika präster, bland andra Bengt Bengtsson, Sture Rolfhamre (90-talet) och Lena Gustavsson (00-talet). Tryggve Tyselius (90-talet) var en speciell och rolig präst med hushållerskan Märta, som var mycket viktig för honom. Tryggve bodde i Enåkers prästgård. Barbro Sandberg minns att hon och dottern Elisabeth en gång fick lov att ta sin tillflykt under ett bord tillsammans med Tryggve på tunet vid hembygdsgården när det kom ett störtregn. Marcus Åstrand brukade ta med sig en virkning när han kom. Det var trevligt!
År 2008 kom den första diakonen, Margareta Temneus. Tomas Anderman har dykt upp som prästvikarie lite nu och då. Han finns omnämnd första gången 2009. Ulrika Råberg Lindholm kom 2011. Diakon nummer två, Christina Teinler, dök upp 2012. Prästen Anna-Katrin Sigfridson Olovsson kom 2013 och Katarina Björklund 2015.
När man träffas och minns tillsammans blir det ofta tal om olika personer. Vid återträffen kom vi särskilt att minnas Anna-Lisa Larsson, prästfrun Ann-Marie Lovén, Eva Alm som var så duktig med blommor, Gun-Britt Johansson som stöpte ljus och gjorde mycket annat, Kyrk-Kalles mamma Linnéa Andersson, Ingegerd Blidmo, Sonja Andersson och många fler.
Driftiga kvinnor och fika
Genom åren har det funnits kvinnor med stark vilja och en genuin drivkraft och stämningen har alltid varit god. Dessa kvinnor har betytt oerhört mycket för syföreningens långa liv. Tidigare turades man alltid om att ses i varandras hem. På senare år har man setts i församlingshemmet eller sockenstugan. Man hade en överenskommelse om att inte ha för mycket fikabröd, så det hölls på en lagom nivå. År 1995 var syföreningen hemma hos Eva och Lennart Alm. Då visade Lennart bilder, bland annat från kyrkokörens 100-årsjubileum. Men det framgår inte om jubileet hölls samma år eller tidigare.
I maj 1996 skänkte syföreningen en mässhake och en stola, sydda av textilkonstnär Sonja Berlin, till kyrkan. Det blev bild och reportage i Sala
Allehanda. Mässhaken och stolan är fortfarande ”i drift”. Ett år vävde man jullöpare till församlingshemmet. För ungefär 10 år sedan vävde man gardiner till församlingshemmet. Dessa gardiner pryder fortfarande sin plats.
En del resor har det blivit för syföreningen genom åren och otaliga kyrkkaffen har arrangerats. Efter jul har man anordnat den mycket populära grötfesten. Till den var alla välkomna, stora som små, med medhavd smörgås samt ett paket. Staffan Johansson var den självklara lekledaren och han reciterade alltid dikten Tomten mycket fint. År 2002 finns det en anteckning om att Enåkers spelmän var med på grötfesten och spelade.
Gänget den sista tiden
Om man ska prata om en kärntrupp under de sista tio åren får man nämna Bodil Persson, som tog över som ordförande efter Karin Löfling, sekreterare Barbro Sandberg och kassör Gun-Britt Johansson. Övriga styrelsemedlemmar har varit Karin Löfling och Ann-Marie Olsson.
Ett fint minne från år 2016 är när syföreningen hade ett möte hemma i Bodils trädgård. Valpen Scilla sprang runt kring borden och det var mycket vackert väder. Maj Eduard var ny medlem i föreningen. Men samma år blev alla syföreningar tvungna att skaffa ett organisationsnummer och börja deklarera. Detta var början till slutet för syföreningen. Det blev både trist och tungt med dessa krav.
Den sista nya medlemmen kom med år 2019. Det var Inga-Britt Andersson som kom med i gänget. Men sen kom coronapandemin och allt lades på is för en tid. Sedan dog kassören Gun-Britt Johansson och det var det som gjorde att musten helt gick ur gruppen. Hon hade varit en av de drivande krafterna. Vi som är kvar får leva på minnen – men minnen från stunder i goda vänners lag är inte det sämsta!
