Runt om i vår värld händer just nu saker som få av oss hade kunnat ana för något år sedan. Det handlar om det politiska världsläget, om gängproblematik men även ekonomisk oro. Då är det lätt att rädslan drar i väg med oss. Men att tänka igenom hur vi vill agera om det sker som vi är rädda för, kan hjälpa oss att hantera vår oro, menar Katarina Tingström, präst och legitimerad psykoterapeut.
– Ta reda på om din oro är befogad och förbered dig mentalt. Det kan ge ett inre lugn.
Katarina Tingströmhar varit präst sedan 1991. Hon har haft tjänster i olika församlingar, bland annat i Kungsholms kyrka, men har även arbetat som präst inom försvaret och polismyndigheten. Hon har mött många människor i tuffa livssituationer, och vet att oro kan få den starkaste att börja fundera över meningen med livet.
– Och ju oroligare vi blir desto mer ökar det. Vi försöker få vardagen att gå ihop, vi ska jobba, handla mat, städa, ta hand om oss själva, träna och vara socialt aktiva. Vi kämpar på. Och när det sen blir oroligt omkring oss, då blir det ännu jobbigare för vi har ingenstans att vila. Och som nu, med allt som händer i USA och Ukraina, då handlar det inte längre bara om att min värld är orolig, utan hela världen. Men när man känner att rädslan börjar ta för stor plats i ens tanke, behöver man försöka hjälpa sig själv med att ta reda på fakta, menar Katarina.
– Jag tror det är viktigt att skilja på rädsla och rädsla. Det görs ju undersökningar ibland för att se hur trygga människor känner sig i sitt närområde och då kan man efteråt se rubriker som säger ”Här är det tryggt att bo” eller ”Här är det otryggt…” Men de rubrikerna är ofta missvisande, eftersom de oftast bygger på människors upplevelser av trygghet.
Katarina tar ett exempel genom att hänvisa till BRÅ:s statistik. Där kan man se att de som skulle behöva vara mer aktsamma om de är ute när det är mörkt, är unga killar som kan bli rånade på sina dyra jackor eller mobiler.
– Men de som verkligen är rädda för att gå ut på kvällen är äldre människor som tror att de ska bli nedslagna eller rånade. Trots att statistiken visar att det är killarna som faktiskt drabbas, så har de inte det minsta problem med att gå ut, däremot de gamla som inte har någon anledning att vara oroliga, säger Katarina.
– Därför behöver vi nyansera vår rädsla eftersom den får vår värld att krympa. Och när vi är rädda påverkar vi varandra och så drar vi i väg.
Vår hjärna är predestinerad för att vi ska överleva, menar Katarina.
– Vissa delar av hjärnan, amygdala och hippocampus, jobbar konstant för att hålla koll på eventuella faror omkring oss. Sen finns det andra delar, som prefrontala kortex i pannloben, som analyserar och bedömer vad som är en verklig fara och vad som i själva verket kan sorteras bort. Men när vi blir allt för rädda kopplas kontakten mellan de olika delarna av hjärnan bort, och vi hamnar i det som kallas fight or flight (fly eller fäkta).
– Där är inte bra att vara, för där kan vad som helst hända när vi börjar fantisera. Därför är det bra att vi pratar med varandra så vi ser om vår oro verkligen är befogad.
Blir kyrkan en ännu viktigare plats när världen skakar?
– Ja, och jag tror att det delvis handlar om att man söker gemenskap. Vi behöver varandra när det är oroligt och kyrkan har resurser i form av lokaler som kan hållas öppna där människor kan samlas för gemenskap, bön och musik. Och vi kan erbjuda professionell hjälp där någon ser och lyssnar på dig.
– Sen tror jag också att, även om man inte har en uttalad gudstro, så är det skönt att få vända sig till Gud i bön och be om hjälp och skydd. Det är inte ovanligt att människor som har det svårt, kan känna sig burna av en gudsrelation. Det blir som en fördjupning i tillvaron som ger en känsla av trygghet och av att inte vara ensam. Och kanske är det därför siffrorna visar ett stigande antal besökare på kyrkornas mässor och gudstjänster, samt att fler tonåringar än någonsin vill konfirmera sig och att många väljer att gå med i Svenska kyrkan.
En del undrar om man behöver tro ”på rätt sätt” för att komma till kyrkan, vad säger du till dem?
– Jag vet inte om det finns något som heter ”att tro rätt” och jag tycker det är synd om människor stoppar sig själva från att komma till kyrkan på grund av det. Kyrkan har en trosbekännelse, men det finns en stor frihet i hur vår tro gestaltar sig. Så kom, möt gemenskapen som finns här och se om du kan känna dig hemma.
Och den som här och nu vill hitta vägar för att ta hand om sin oro, hur gör man?
– Som troende kan jag ju be för att få tröst och styrka av Gud, men jag kan även göra en del praktiska saker som lugnar mig. Till exempel kan jag läsa den folder som har skickats ut av MSB, ”När krisen kommer”, så att jag får fakta och kunskap. Jag kan också skaffa mig ett förråd med lite mat, dunkar jag kan fylla med vatten och lite kontanter, så att jag klarar mig någon vecka. Jag kan också fundera på vart jag kan ta vägen om jag inte kan vara kvar
i Stockholm.
– Skaffa dig en mental förberedelse ifall något händer. När vi i förväg har tänkt ut hur vi ska göra rent praktiskt i vissa situationer så lagras det som ett minne som hjärnan kommer ihåg.
Vad kan vi göra var och en för att bli en trygg plats för andra?
– Hälsa på de du möter, säg hej till grannen i trappuppgången. Ser du någon som behöver hjälp, fråga om du kan hjälpa till. Och bli inte rädd om någon tilltalar dig. Var vänlig! Om du kliver på tunnelbanan och ser en ensam äldre människa, gå och sätt dig bredvid och visa att ”nu sitter vi här tillsammans”.
– Vi behöver bli lite snällare och mer varsamma mot varandra för vi sitter alla i samma båt. Det spelar ingen roll hur mycket pengar du har på banken, det är en orolig tid för oss alla.