Barndomsminnen från läktaren i Glemmen kyrka

Den 18 oktober 1924 föddes Egil Hovland. Hundra år senare och elva år efter hans död firas han stort i Norge och även i Sverige.

Nu i helgen är det Hovland-jubileum i Fredrikstad, staden där Egil tjänstgjorde som organist i Glemmen kyrka i 45 år. I Göteborg uppmärksammas det bland annat i Vasa kyrka och församlingshem där jag är en av de som medverkar.

Det var först när jag blev präst, 2003, som jag förstod att Egil var större än Glemmen kyrka i Fredrikstad. Och det var först när jag blev präst i Sverige, 2008, jag förstod att Egil var större än Norge. Som barn och ungdom levde jag i tron att alla församlingar och barnkörer hade en Egil Hovland.

Minores, barnekoret och ungdomskantoriet - jag var med hela vägen, som så otroligt många andra barn och unga i Fredrikstad. Körarbetet i kyrkan var för de flesta, det nådde ut brett. Vi träffades där, på läktaren i Glemmen kyrka. På hårda träbänkar trängdes vi under de väldiga piporna från orgeln Egil älskade. Det var fast rutin; uppvärmning, stämövning, repetitioner, gemenskap och avslutningen var den samma hela barndomen. Då tog vi armkrok med varandra, gungade lätt i bänken och sjöng Vem kan segla förutom vind? Vem kan ro utan åror?

Men ibland bröts rutinen! Vi fick besök från Sverige, Britt G Hallqvist hette hon och vi barn förstod att hon och Egil kände varandra väl. Vi gick ner i det stora koret i kyrkan och övade på bibelspel! Små kroppar fick vara ormar, kameler, spela Josefs många bröder och Sackaios som klättrade i träd. Vi övade med logoped på hur våra repliker skulle bära genom hela kyrksalen. När jag blev präst förstod jag hur många bibelberättelser jag fått gratis av Egil och Britt; Josef och hans bröder, Noahs ark, ”Gutten som englene sang om” (fast tradition varje 23 december), Sackaios osv. Och alla psaltertexterna som är inpräntade i min själ kan jag tacka Egils tonsättning för. Motetter med enkla klanger som passar perfekt för unga röster i utveckling. Vackra harmonier och ett tydligt, varmt ackompanjerande från orgelpallen.

Egil var lång, gick i ljusa beige byxor, bar skjorta, aldrig slips eller fluga, men ett cowboyliknande snöre med smycke. Många organister jag träffat i Sverige som träffade Egil kommenterar hans längd och snöret kring hans hals, det var ett signum.

Han kunde alla barnens namn och körde en vinröd Buick som alltid stod på sin fasta plats utanför Glemmen kyrka. Han låste aldrig bilen, den stod öppen för de av Fredrikstads lösa fåglar som behövde en viloplats de timmarna Egil var i kyrkan. Och där var han ofta.

Jag frågade min far en gång om han kan komma ihåg någon jul eller påsk där Egil var ledig? Vi kommer inte ihåg det. Egil var alltid där. På långfredag var ungdomskantoriet med i tyst procession, vi fick inte gå med skor, mörka strumpor var det som gällde. Vi skulle inte orsaka annat ljud än med sångrösterna. Kontrasten till påskdagsmorgon blev enorm. Dramaturgin så tydlig. Från gravens och de sörjande kvinnornas gråt till glädje, jubel och en enkel dramatisering i mittgången, varje påskdag.

Som barn och ungdom hade jag ingen aning om Egils skapande kraft. Jag visste inte att han var vaken på nätterna, fick syner och visioner, att bilder på körbarnen för honom blev levande och hur han såg barnen flyga ner och bli noter på ett papper. Det är så Egil skrev Måne och sol, vatten och vind. På kransen vid kistan när Egil begravdes från Glemmen kyrka stod det ”Takk for alle sangene du gav oss. Hilsen barnkorene i Glemmen kirke”. Måne och sol var bara en av dem.

Men Egils komponering var också kamp! Jag anade inte hur han kämpade för att den enkla melodin till ”Dette er dagen som Herren har gjort” skulle vara bra nog för utgångsprocession från Nidarosdomen då Harald och Sonja blev välsignade som kung och drottning 1991. Samtidigt som Egil behövde argumentera för kompositionen han levererade, kämpade han med hjärtproblem och blev opererad. Läkaren sade ”du får välja mellan livet och musiken till kungaparets vigningsgudstjänst”. Egil har senare sagt: ”Då valde jag musiken. För jag tänkte att vår Herre bryr sig ju också om kungaparets gärning”. Psalmen kungaparet tågade ur Nidarosdomen till blev omedelbart en folkkär psalm, alla kunde sjunga med. Det var inte svårt, majestätiskt och kraftfullt. Kraften låg i det enkla. Den hemligheten var en röd tråd i mycket av Egils skapande kraft. Han hade barnen i centrum och det var också vad kritiken innebar när det gällde hans förslag till musik i Nidarosdomen, att det var ”familjegudstjänstmusik” – och tack Egil för det!

Jag har tänkt mycket på vad jag lärde i Glemmen kyrka. Vad jag lärde av Egil Hovland. Genom många år som präst och de senaste fyra åren som kyrkoherde i ett stort pastorat i Göteborg bär jag arven från barndom och ungdomstid i kyrkan med mig. Det har format mitt tänkande, visioner och strategier. För det var såklart inte bara möjligt då! I Glemmen kyrka i Fredrikstad lever än idag körtraditionen vidare. Den har haft sina svackor men är nu uppe igen för fullt. Det finns kraft och vilja. Samverkan med kommunens musikskola har lett till fulla barnkörer i åldrarna 5 till 19 och unga elever lär sig spela orgel, piano och att dirigera. Läs mer här.

I Älvsborgs församling i Västra Frölunda pastorat har vi en musikskola med fokus på orgel, klaver, cembalo och klavikord växt fram de senaste 6 åren. Den rymmer idag 40 barn och unga, och en och annan vuxen, som lär sig spela kyrkans mäktiga instrument. Nu vill vi utöka och är i arbete på hur församlingen och kyrkan ska vara en rekryterande miljö. Vi behöver många yrkeskategorier framöver och musiker är en av dom. Vi inser att en så stor satsning är större än en församling och vill därför låta musikskola växa in i nya församlingar i pastoratet. På det sättet får flera barn och unga möjligheten att utforska sin kreativitet i kyrkans rum, och vi kan använda fler av våra instrument och lokaler  i undervisningen. Det är få som har en orgel hemma så övningstid i kyrkan behövs. Läs mer om musikskolan i Älvsborgs församling här.

Vart är vi om fem år? Jag vet inte, men jag drömmer om en pastoratsövergripande musikskola som rymmer 70 barn och unga. Det kräver mycket. Det kräver kompetens och personal, tid, pengar, lokaler och bra instrument. Barn och unga som vill lära sig spela behövs samt gemenskap och goda upplevelser tillsammans. Det tar tid att bygga församling, att bygga från grunden med barnen i centrum är viktigt.

”Låt barnen komma till mig” sade Jesus. Egil fick sin första nyckel till Glemmen kyrka som 14-åring. Det är en modell jag fortfarande tror kan skapa ljuv musik, även i framtiden. Att få möjlighet, ett sammanhang och förtroende av en egen nyckel – vem vet vad som kan bli resultatet av det?  

Så, 100 år efter Egil ble födt säger jag ”Takk Egil! For alle sangene du ga meg!”

Här kan du läsa om höstens program i Glemmen kyrka och i Fredrikstad, allt för att hedra Egils minne och se framåt! Egil Hovland 100 år - Den norske kirke i Fredrikstad (kirken.no)  

Ingvild Fallegård