Kommande söndags tema är Kampen mot ondskan och jag sitter på mitt kontor och läser söndagens utvalda texter. Jag läser varje text och väntar på att de skall tala till just mig där jag befinner mig just nu. Men till min frustration gör de inte det. Klockan är snart sju på kvällen och utanför fönstret är det mörkt och regnigt. Dagen har varit kantad av samtal, möten och barnkörer och hur mycket jag än älskar att vara diakon så känner jag mig lite trött. Jag har ont i huvudet och har ingen vidare energi. Då ”fuskar” jag lite och läser de andra årgångarnas texter och där händer det.
Mitt i andra årgångens evangelietext från Markusevangeliets femte kapitel känner jag att min kropp och själ reagerar på vad jag läser. Texten handlar om en kvinna som lidit av blödningar i tolv år och trots många besök hos läkare inte hade blivit bättre. Hon hade hört om Jesus och tänker att om hon bara får röra hans mantel så kommer hon bli frisk. Det blir så.
Jag tror att texten handlar om att tro, hur liten den än är, kan utföra mirakel. Men det är inte det som talar till mig idag. Det är vad som händer med Jesus som just idag, känns som skrivet just till mig. ”När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom vände han sig om i hopen och frågade…” När Jesus hjälper, när under sker, så går det ut kraft från honom.
Det kanske är så att jag lägger in ett eget litet syftningsfel här och att texten bara säger att hans kraft har verkat och inte att kraft har gått ur honom. Men det struntar jag faktiskt i. Du och jag läser inte samma bibel, jag läser inte samma bibel som jag läste igår, och det är inte den samma som jag kommer läsa i morgon. Bibelns texter görs verkliga i stunden, för den som läser, hör eller funderar på dem. Och för mig blev det verkligt att Jesus kunde känna att kraft gick ur honom när ett mirakel skedde.
Jag letar runt lite mer i bibeln eftersom det påminner mig om ett annat ställe där Jesus går undan från folksamlingarna för att vila och be. Jag hittar Lukas 5:16 ”…men han drog sig ofta undan till öde trakter och bad”. Det finns fler ställen och nu när vi närmar oss påsken kan vi också läsa om hur han drog sig undan för att be i Getsemane trädgård. Att finnas för andra tar kraft. Jesus som vet exakt vad han är kallad att göra, vad han är född att göra. Till och med han behöver dra sig undan och hämta kraft i vila och bön.
Så hur kan jag tro mig vara bättre än Jesus? Jag tittar tillbaka på min dag och inser att jag tog en kvarts lunch och jag hade för bråttom för att be min lunchbön eftersom både telefonsamtal och möten drog ut på tiden. Hur skall jag kunna leva i mitt uppdrag som döpt att sprida evangelium i ord och handling och finnas till för andra människor om jag inte drar mig undan, vilar och ber?
Jag tog en paus i mitt skrivande på några minuter och satte mig och gjorde andningsövningar som min psykolog lärt mig och när jag hade hittat ett lugn pratade jag med Gud. Efter en stund känner jag mig lite bättre. Inte hur pigg som helst men lite bättre. Jag behövde både pausen och bönen för att hämta kraft. Och hur skall vi någonsin vinna kampen mot ondskan, få stopp på våld, krig och hat om vi inte vilar och ber? Nej, vi kan inte göra som samhället säger och alltid vara på gång, aldrig stanna, vara 150% effektiva hela tiden. Vi måste stanna upp, vi måste hjälpa varandra att stanna upp, vila, be och ta nya tag.
Jag kan nästan se Jesus framför mig med en blick som säger något i stil med ”det som jag har sagt till dig 1000 gånger? Nu fattar du?” Men det finns ett leende fullt med tålamod. För Jesus har mer tålamod än vi kan föreställa oss.
Så ta er vila, be, och hämta kraft där ni kan så att vi tillsammans kan utföra mirakel!
Sanna Engelbrektsson, diakon i Styrsö församling
