Nästa år i Jerusalem är ett uttryck som sjungs eller reciteras i slutet på den judiska påskmåltiden. Den uttrycker önskan om att man nästa gång ska få fira påsken mer fulländat, det vill säga i templet i Jerusalem. En påsk i kyrkan är kanske inte vad du drömmer om, vad vet jag. Men en påsk utan restriktioner tror jag vi alla drömmar om, längtar efter och hoppas få. Nästa år…
När hela advent-och julhögtiden blev inställd tänkte jag optimistiskt på påsken.
– Det blir ingen julfrukost, men en påsklunch istället, proklamerade jag så optimistisk till chefsgruppen i pastoratet. Lite visste jag.
Det är gott vi inte visste vad som väntade oss i mars ifjol. Hade vi vetat att vi hade mer än ett år framför oss med begränsningar, restriktioner, ständigt nya mutationer och ändrade förutsättningar vet jag inte vad vi hade tänkt.
Jag har reflekterat lite över vad pandemin har lärt mig. För första gång i mitt vuxna liv har jag upplevt att regeringen tar beslut som hindrar mig från att göra som jag vill. Tänk att för många människor är det vardag. Jag har för första gången upplevt att min frihet är begränsad av osynliga virus jag bara ser effekten av.
För många människor är begräsningar en naturlig del av vardagen. Jag har upplevt att mitt pass inte har något värde. Gränsen är ju stängd oavsett. Många människor har inte och har aldrig haft ett pass.
Det är faktiskt första gången någonsin som makten ligger utanför mig och det jag kan påverka. Och jag tänker att det nog är en nyttig erfarenhet för mig. För mina mor- och farföräldrar var begränsningar av dessa och liknande art helt vanliga. Jag är så himla privilegierad och jag tog det som en självklarhet. Fram till mars 2020. Nu är mars 2021 slut och vi blickar framåt mot påsken, våren, april och maj.
Vi ser vårens under i naturen – det kan inte covid-19 påverka! Låt oss hämta kraft och glädje i allt som nu sprätter och gror. Ljuset vinner alltid över mörkret!
Nästa år…
Ingvild Fallegård
Kyrkoherde
Läs hela det senaste numret av Våga här.