Konungsund är en medeltida socken. Kyrkan uppfördes 1801-1802 då den ersatte den medeltida kyrkan. Den nya kyrkan ritades av Olof Tempelman, som var en av sin tids ledande arkitekter, och Casper Seurling anlitades som byggmästare. Kyrkan är orienterad med koret i öster och har ett rektangulärt långhus med ett indraget rundat kor, sakristia mitt på norra långsidan och torn i väster. Kyrkans fönster är rundbågiga gjutjärnsfönster med delvis nygotisk spröjsindelning. Ingångar finns genom tornet i väster och sydportalen. Den senare är kraftigt markerad genom en nyklassicistiskt utformad tempelportik med två kolonner. Fasaderna är spritputsade med slätputsade omfattningar och avfärgade i brutet vitt. Långhusets sadeltak och övriga tak är täckta med svartmålad plåt. Tornet har en karakteristisk pyramidformad huv. Tidstypisk öppen interiör med putsat tunnvalv och ljus färgsättning. Altartavlan är målad av Pehr Hörberg som även ritade altaruppsatsen tillverkad av Carl Fredrik Beurling.
KYRKOBYGGNADENS HISTORIK
År 1941 tog man ut två runstenar som var inmurade i nya kyrkans grund, delvis synliga. De restes sedan på var sida om sydportalen. Var stenarna tidigare stått framgår inte, men de är båda försedda med kristna kors. Den nuvarande kyrkan föregicks av en medeltida kyrka. Det finns endast få uppgifter om denna. Enligt en avskrift från 1600-talet som går tillbaka på en anteckning från 1500-talet uppfördes kyrkan 1228. Troligen byggdes kyrkan under början av 1200-talet. Måttuppgifter i ett inventarium från 1791 anger att koret var smalare än långhuset och rakslutet i likhet med andra kyrkor på Vikbolandet. I inventariet nämns även antalet fönster i kyrkan, att det fanns en sakristia på norra sidan och ett litet vapenhus på västra gaveln. Huvudingången var troligen på sydsidan och på lantmätare Jean de Rogiers 1600-talskarta avbildas kyrkan med ett vapenhus på sydsidan. Vapenhuset på västra gaveln kan eventuellt ha tillkommit på 1600-talet. Kyrkan saknade torn och klockorna hängde i en klockstapel av trä byggd 1601. Vid en arkeologisk undersökning 1955-56 av resterna av den medeltida kyrkan som finns kvar under nya kyrkans golv, framkom en del murtegel med spår av bemålning. Fynden tolkades som att den gamla kyrkan valvslogs och målades med kalkmålningar på 1400-talet. Andra målningsfragment tolkades som draperimålningar, troligen från 1700-talet. Några inventarier från den medeltida kyrkan har bevarats, bl a dopfunten från 1200-talet i granit. Den medeltida dopfunten ersattes vid mitten av 1600-talet av en ny funt som i sin tur ersattes av en funt i kolmårdsmarmor på 1780-talet. Den medeltida funten har senare stått på gårdsplanen till Svensksunds gård fram till 1978 då den flyttades tillbaka till kyrkan. Från den gamla kyrkan förde man även över predikstolen till nya kyrkan. Den var tillverkad 1650 av Anders Larsson snickare och målad 1689 av Måns Grijs i Norrköping. Måns Grijs var verksam i flera kyrkor bl a Tyska församlingens kyrka i Norrköping, Hedvig. I kyrkan finns även gravhällar i kalksten och kolmårdsmarmor. I samband med att Konungsunds nya kyrka byggdes hölls auktion på den medeltida kyrkans inventarier.
År 1941 tog man ut två runstenar som var inmurade i nya kyrkans grund, delvis synliga. De restes sedan på var sida om sydportalen. Var stenarna tidigare stått framgår inte, men de är båda försedda med kristna kors. Den nuvarande kyrkan föregicks av en medeltida kyrka. Det finns endast få uppgifter om denna. Enligt en avskrift från 1600-talet som går tillbaka på en anteckning från 1500-talet uppfördes kyrkan 1228. Troligen byggdes kyrkan under början av 1200-talet. Måttuppgifter i ett inventarium från 1791 anger att koret var smalare än långhuset och rakslutet i likhet med andra kyrkor på Vikbolandet. I inventariet nämns även antalet fönster i kyrkan, att det fanns en sakristia på norra sidan och ett litet vapenhus på västra gaveln. Huvudingången var troligen på sydsidan och på lantmätare Jean de Rogiers 1600-talskarta avbildas kyrkan med ett vapenhus på sydsidan. Vapenhuset på västra gaveln kan eventuellt ha tillkommit på 1600-talet. Kyrkan saknade torn och klockorna hängde i en klockstapel av trä byggd 1601. Vid en arkeologisk undersökning 1955-56 av resterna av den medeltida kyrkan som finns kvar under nya kyrkans golv, framkom en del murtegel med spår av bemålning. Fynden tolkades som att den gamla kyrkan valvslogs och målades med kalkmålningar på 1400-talet. Andra målningsfragment tolkades som draperimålningar, troligen från 1700-talet. Några inventarier från den medeltida kyrkan har bevarats, bl a dopfunten från 1200-talet i granit. Den medeltida dopfunten ersattes vid mitten av 1600-talet av en ny funt som i sin tur ersattes av en funt i kolmårdsmarmor på 1780-talet. Den medeltida funten har senare stått på gårdsplanen till Svensksunds gård fram till 1978 då den flyttades tillbaka till kyrkan. Från den gamla kyrkan förde man även över predikstolen till nya kyrkan. Den var tillverkad 1650 av Anders Larsson snickare och målad 1689 av Måns Grijs i Norrköping. Måns Grijs var verksam i flera kyrkor bl a Tyska församlingens kyrka i Norrköping, Hedvig. I kyrkan finns även gravhällar i kalksten och kolmårdsmarmor. I samband med att Konungsunds nya kyrka byggdes hölls auktion på den medeltida kyrkans inventarier.
I början av 1790- talet beslutade man att bygga en ny kyrka och 1795 daterades ritningarna utförda av Olof Tempelman (1745-1816) som var en av sin tids ledande arkitekter. Han hade bl a ritat förslag till ett nytt slott åt Gustaf III på Haga utanför Stockholm Den stramt klassicistiska sydportalen på Konungsunds kyrka är typisk för arkitekten. Det finns två fasadritningar från 1795, en är daterad i februari och en i oktober. På den tidiga ritningen är även västportalen markerad med en nyklassicistisk tempelportik. På tornhuven finns fyra runda öppningar. På den senare ritningen har den västra portiken tagits bort och de runda öppningarna i tornet ersatts med de öppningar som finns idag. På planritningen från oktober 1795 är predikstolen ritad i höjd med sakristian och med uppgång direkt från denna. Ingen trappa är inritad från vapenhuset upp i tornet och det finns muröppningar, troligen fönster, i norr och söder i vapenhuset. Två mer detaljerade teckningar visar koret dels med ett naket kors med törnekrona som centralpunkt och dels en altartavla. I båda fallen flankeras den av kolonnomgärdade nischer. I första fallet står en skulptur i vardera nisch och i andra fallet är nischerna tomma. Taket är bl a dekorerat med strålar från valvmitten. Tempelmans ritning modifierades dock något på församlingens önskan. Den nya kyrkan byggdes upp kring den gamla kyrkan. I maj 1801 revs den gamla kyrkans sakristia och vapenhus och i april 1802 hölls den sista gudstjänsten där. För att uppföra den nya kyrkan behövdes 6 670 kördagsverken och 9 288 hantlangardagsverken. Som byggmästare anlitades Casper Seurling (1757-1808) som svarade för ett stort antal kyrkbyggen i Östergötland. Kyrkan stod klar för invigning den 7 november 1802. Altartavlan målades av Pehr Hörberg med ”Kristus välsignar barnen” som motiv. Han ritade även altaruppsatsen som utfördes av Carl Fredrik Beurling. Liksom Casper Seurling var de båda flitigt anlitade till de nya kyrkor som uppfördes i slutet av 1700-talet och tidigt 1800-tal. Pehr Hörberg (1746-1816) var sin tids mest anlitade kyrkomålare. Han har målat 87 altartavlor varav 57 i Östergötland. Carl Fredrik Beurling (1755-1837) var verksam i Norrköping och har tillverkat ett 10-tal predikstolar i länet. Han anlitades, som här i Konungsund, även till andra inredningsarbeten i kyrkorna. Från 1805 var Beurling under en kort period ägare av marmorbruket i Kolmården. Fram till 1853 använde man kyrkans gamla orgel som var inköpt från Häradshammars kyrka 1750, men den ersattes nu av en nybyggd orgel byggd av Ander Jonsson i Ringarum. Han var på sin tid en av de mest anlitade orgelsakkunniga inom Linköpings stift men saknade examen som orgelbyggare.
År 1861 genomfördes bl a en invändig restaurering som till största delen innebar smärre förändringar. Altaruppsatsen, altarring och läktarbarriären försågs med extra dekor, bl a i form av blommor och kryss. Eventuellt tillkom nu värmekamin samt fönstren med gjutjärnsbågar.
I början av 1900-talet ersattes kyrkans tidigare spåntak med plåt. Nästa restaurering av interiören ägde rum 1955-56 då man även gjorde en arkeologisk undersökning av kvarvarande delar av den medeltida kyrkan. Restaureringen leddes av stadsarkitekten i Norrköping Kurt von Schmalensee, som var verksam vid många kyrkorestaureringar i delar av länet. Han ritade bl a ett nytt altare i kolmårdsmarmor och eventuellt nuvarande altarring. Den ersatte då en sluten flersidig altarring med liggande speglar. Tanken var att bygga om befintliga bänkar, men bänkinredningen gjordes istället helt ny. En del av 1860-talets tillägg i dekoren avlägsnades och nytt kalkstensgolv lades i koret och gångarna. Fönstren försågs med innanfönster och interiören målades om. Den färgsättning kyrkan har idag tillkom vid en ommålning 1980 då man även flyttade in en del gravhällar i kyrkan.
Vid mitten av 1950-talet planerades det för ett tillbyggt bisättningsrum i anslutning till kyrkans nordvästra hörn. Planerna genomfördes aldrig. Det finns också ritningar från 1973 för en mindre läktarunderbyggnad som skulle rymma två förvaringsrum. Inte heller detta genomfördes.
BESKRIVNING AV KYRKOBYGGNADEN
Exteriör Kyrkans planlösning består av ett rektangulärt långhus med ett indraget, rundat korparti i öster, sakristia mitt på norra långsidan, torn i väster med västingång samt en sydportal mitt på södra långsidan. Kyrkan är byggd i gråsten med inslag av tegel och sockeln är av huggen marmor, delvis behuggen med räfflor. De putsade fogarna är mycket distinkta. Under marmorsockeln syns gråsten. Fasaderna är spritputsade och avfärgade i brutet vitt. Fönsteromfattningarna liksom den profilerade takfoten är slätputsade. Långhusets sadeltak och sakristians valmade sadeltak är täckta med falsad svartmålad plåt i småplåtsformat med hakfalsarna i nivå. Korets konformade tak har ett viss nivåskillnad till långhustaket och är belagt med skivtäckt plåt med enstaka ståndfalsar. Den plåttäckta pyramidformade takhuven saknar helt ståndfalsar. Ståndrännor och vinklade stuprör är av svartmålad plåt. Rundbågiga fönster i långhus och kor med svartmålade gjutjärnsbågar och spröjsning. I överdel består spröjsningen av spetsbågar med trepass i cirklar mellan bågarna. Fönstren är troligen inte original. Uppgift saknas om deras tillkomst, men det är sannolikt andra delen av 1800-talet. En del solbänkar är av kalksten och en del av marmor. Sakristian har ett rakslutet tvåluftsfönster på norra fasaden med spröjsade träbågar. Huvudportalen på sydsidan är markerad med en nyklassicistisk tempelportik med två svagt koniska putsade kolonner. De vilar på en granitbas och den västra kolonnen står på en äldre gravhäll. De avslutas med doriska kapitäl och bär upp en tempelgavel av trä med en fris med metoper och triglyfer, d v s omväxlande släta och räfflade skivor som har sitt ursprung i verkliga konstruktioner. (I gavelfältet sitter ett äldre brandförsäkringsmärke.) Raksluten pardörr som är klädd med skivtäckt kopparplåt, troligen från 1950-talets restaurering. Liggande överljus med spröjsning i spetsbågemönster av gjutjärn. Trappstegen till både syd- och nordportalen kläddes med kalkstensskivor 1998. Västingången utgörs av en hög rundbågig och slätputsad nisch med en låg raksluten pardörr klädd med profilerad panel i finskbensmönster. Ålderdomlig smidd låsbricka med ursparade kors. Liggande överljus med spröjsning i spetsbågemönster av gjutjärn. Trappräcken i enkelt järnsmide. Förutom västportalens överljus är ett runt fönster med träspröjs tornets enda fönster. Det sitter i västfasaden. I tornets södra fasad finns en slätputsad nisch med solbänk. Troligen rör det sig om ett igensatt fönster och Tempelmans ritningar visar ett fönster här. Igensättningen märks dock inte tydligt inne i tornet. Rakslutna plåtklädda tornluckor med profilerad överliggare. Tornet kröns av gavelfält med profilerad omfattning och de bär upp den pyramidformade tornhuven. I tornet finns takkupor med välvt tak. Takkuporna liksom deras parluckor är plåtklädda och vitmålade.
Exteriör Kyrkans planlösning består av ett rektangulärt långhus med ett indraget, rundat korparti i öster, sakristia mitt på norra långsidan, torn i väster med västingång samt en sydportal mitt på södra långsidan. Kyrkan är byggd i gråsten med inslag av tegel och sockeln är av huggen marmor, delvis behuggen med räfflor. De putsade fogarna är mycket distinkta. Under marmorsockeln syns gråsten. Fasaderna är spritputsade och avfärgade i brutet vitt. Fönsteromfattningarna liksom den profilerade takfoten är slätputsade. Långhusets sadeltak och sakristians valmade sadeltak är täckta med falsad svartmålad plåt i småplåtsformat med hakfalsarna i nivå. Korets konformade tak har ett viss nivåskillnad till långhustaket och är belagt med skivtäckt plåt med enstaka ståndfalsar. Den plåttäckta pyramidformade takhuven saknar helt ståndfalsar. Ståndrännor och vinklade stuprör är av svartmålad plåt. Rundbågiga fönster i långhus och kor med svartmålade gjutjärnsbågar och spröjsning. I överdel består spröjsningen av spetsbågar med trepass i cirklar mellan bågarna. Fönstren är troligen inte original. Uppgift saknas om deras tillkomst, men det är sannolikt andra delen av 1800-talet. En del solbänkar är av kalksten och en del av marmor. Sakristian har ett rakslutet tvåluftsfönster på norra fasaden med spröjsade träbågar. Huvudportalen på sydsidan är markerad med en nyklassicistisk tempelportik med två svagt koniska putsade kolonner. De vilar på en granitbas och den västra kolonnen står på en äldre gravhäll. De avslutas med doriska kapitäl och bär upp en tempelgavel av trä med en fris med metoper och triglyfer, d v s omväxlande släta och räfflade skivor som har sitt ursprung i verkliga konstruktioner. (I gavelfältet sitter ett äldre brandförsäkringsmärke.) Raksluten pardörr som är klädd med skivtäckt kopparplåt, troligen från 1950-talets restaurering. Liggande överljus med spröjsning i spetsbågemönster av gjutjärn. Trappstegen till både syd- och nordportalen kläddes med kalkstensskivor 1998. Västingången utgörs av en hög rundbågig och slätputsad nisch med en låg raksluten pardörr klädd med profilerad panel i finskbensmönster. Ålderdomlig smidd låsbricka med ursparade kors. Liggande överljus med spröjsning i spetsbågemönster av gjutjärn. Trappräcken i enkelt järnsmide. Förutom västportalens överljus är ett runt fönster med träspröjs tornets enda fönster. Det sitter i västfasaden. I tornets södra fasad finns en slätputsad nisch med solbänk. Troligen rör det sig om ett igensatt fönster och Tempelmans ritningar visar ett fönster här. Igensättningen märks dock inte tydligt inne i tornet. Rakslutna plåtklädda tornluckor med profilerad överliggare. Tornet kröns av gavelfält med profilerad omfattning och de bär upp den pyramidformade tornhuven. I tornet finns takkupor med välvt tak. Takkuporna liksom deras parluckor är plåtklädda och vitmålade.
På korets östfasad finns en inskriptionstavla av kalksten (?) med texten: KONUNG ERIC XI LÄT BYGGA KONUNGSUNDS KYRKA 1228 UNDER KONUNG GUSTAF IV ADOLPHS REGERING OMBYGGDES KYRKAN MED TORN AF KONUNGSUNDS FÖRSAMLING 1809
Interiör:
Långhuset har golv av kalkstensplattor i gångarna. I bänkkvarteren ligger ett upphöjt trägolv med smala fernissade eller lackade brädor. Kalkstensgolvet lades in 1955-56. Väggarna är putsade och avfärgade i gråvitt, delvis troligen med flammig målning och delvis smutsade. Putsat tunnvalv i något ljusare gråvit kulör med en profilerad putsad taklist med förgylld övre list. Listen går utmed långsidorna och även i koret. Sydportalen utgörs av en hög rundbågig nisch med en raksluten pardörr som innerdörr. Dörren är grönmålad och har profilerade speglar. Liggande överljus med ospröjsad innerbåge av trä. Mittemot sydportalen ligger ingången till sakristian. Den utgörs av en låg raksluten nisch med en dörr med tre liggande speglar, grönmålad. Över dörren finns ett marmorepitafium över bl a Elisabeth Austrin, d 1741. Sluten bänkinredning i fyra kvarter, öppen mot sidogångarna. Sitsar och ryggstöd är laserade i gult och ryggstödens baksida med psalmboksstöd är brunlaserade. Bänkluckorna är målade i ljust blågrönt med grå profilerade speglar. På mellanstyckena är de upphöjda speglarna blåmålade. På norra långhusväggen, invid koret, står predikstolen på ett sentida tegelmurat fundament som är slammat och målat i vitt. Predikstolens korg är flersidig och försedd med renässansdekor. I nischerna finns målade framställningar av de fyra evangelisterna samt Kristus. Evangelisten Matteus bild har ersatts med en målad blomma. Mellanrummet mellan nischerna utgörs av vegetativa motiv i relief. Även bokstödet är dekorativt utformat. Ljudtaket har en förgylld duva och kröns av en förgylld korsglob.
Långhuset har golv av kalkstensplattor i gångarna. I bänkkvarteren ligger ett upphöjt trägolv med smala fernissade eller lackade brädor. Kalkstensgolvet lades in 1955-56. Väggarna är putsade och avfärgade i gråvitt, delvis troligen med flammig målning och delvis smutsade. Putsat tunnvalv i något ljusare gråvit kulör med en profilerad putsad taklist med förgylld övre list. Listen går utmed långsidorna och även i koret. Sydportalen utgörs av en hög rundbågig nisch med en raksluten pardörr som innerdörr. Dörren är grönmålad och har profilerade speglar. Liggande överljus med ospröjsad innerbåge av trä. Mittemot sydportalen ligger ingången till sakristian. Den utgörs av en låg raksluten nisch med en dörr med tre liggande speglar, grönmålad. Över dörren finns ett marmorepitafium över bl a Elisabeth Austrin, d 1741. Sluten bänkinredning i fyra kvarter, öppen mot sidogångarna. Sitsar och ryggstöd är laserade i gult och ryggstödens baksida med psalmboksstöd är brunlaserade. Bänkluckorna är målade i ljust blågrönt med grå profilerade speglar. På mellanstyckena är de upphöjda speglarna blåmålade. På norra långhusväggen, invid koret, står predikstolen på ett sentida tegelmurat fundament som är slammat och målat i vitt. Predikstolens korg är flersidig och försedd med renässansdekor. I nischerna finns målade framställningar av de fyra evangelisterna samt Kristus. Evangelisten Matteus bild har ersatts med en målad blomma. Mellanrummet mellan nischerna utgörs av vegetativa motiv i relief. Även bokstödet är dekorativt utformat. Ljudtaket har en förgylld duva och kröns av en förgylld korsglob.
Orgelläktaren i väster har en rak läktarbarriär med liggande speglar. Speglar och ramverk är målade i en gröngrå lasyr och speglarna markeras av bl a en förgylld list. Två par brunmålade läktarpelare med förgylld kannelyr på östra sidan flankerar mittgången. Läktartaket är omålat. Under läktaren står två gravhällar uppställda och vid södra väggen står dopfunten från 1780-talet i kolmårdsmarmor. Den grunda dopskålen vilar på en fyrsidig avfasad och profilerad grov bas. Läktaren har ett brädgolv täckt med textilmattor. Gradänger och bänkar saknas. En låg rundbågig öppning leder till tornet. Den rakslutna pardörren är omålad och försedd med ett ålderdomligt lås. Orgeln från 1853 är tillverkad av Anders Jonsson i Ringarum. Fasaden är lasyrmålad i relativt mörkt grått och spelbordet är av träfanér. Dekoren, som bl a utgörs av lyror och blommor är snidad eller målad på tunt nät. Orgeln kröns av en stråltriangel.
Koret ligger ett trappsteg högre och är rundat och något indraget. Golvet är mönsterlagt med kalkstensplattor med fasade kanter. Väggarna är putsade lika långhusets, liksom hjälmvalvet med dess profilerade taklist. De två korfönstren är lika långhusfönstren och har samma typ av innanfönster. Altaret är murat i tegel, klätt med kolmårdsmarmor och med en altarskiva av marmor. Altarfronten är dekorerad med ett inristat kors. Öppen altarring med svarvade ljusgrå dockor. Överliggare och sockel är målade i mörkgrått och knäfallet är skinnklätt. Altartavlan är målad 1802 av Pehr Hörberg och föreställer ”Kristus välsignar barnen”. Den omges av en altaruppsats med två par pilastrar med joniska kapitäl som bär upp ett entablement (en överliggare som består av vissa delar, användes ofta i de nyklassicistiska altaruppsatserna). Den gröngråmålade altaruppsatsen kröns av en halvcirkel med stråltriangel och två kontursågade sädeskärvar. Altaruppsatsen är ritad av Pehr Hörberg och tillverkad av Carl Fredrik Beurling.
Dopfunt från 1200-talet i granit med repstav runt cuppan och utvändig avrinningskanal i foten. Två ovala nummertavlor krönta av rosetter och med lagerblad och med namntavlor nedtill. De är daterade till 1802 och enligt namntavlan bodde givarna i Wickelstad, Husby socken.
Vapenhuset ligger i tornets bottenvåning. Golvet är täckt av sentida kalkstensplattor och de putsade väggarna är avfärgade i vitt. Det laserade brädtaket går inte ända fram till västportalen vars överljus bildar ljusinsläpp i vapenhuset och första tornvåningen. Torntrappan är brädinklädd och nedre delen består av en lång fällbar lucka som döljer ett förvaringsutrymme under trappan. Trappan upp till första tornvåningen är sentida. I vapenhusets norra del finns en dörr till elcentralen. I väster en raksluten grönmålad pardörr med slät panel och ett kraftigt stocklås. Liggande överljus med spetsbågig spröjsning av gjutjärn. Mot långhuset är det en raksluten pardörr med slät grönmålad panel och ålderdomligt lås. I vapenhuset står två gravvårdar av kolmårdsmarmor uppställda.
Sakristian ligger mitt på långhusets norra sida. Golvet är ett äldre, men lackat, trägolv. Putsade väggar avfärgade i vitt. Väggen mot långhuset är mycket tjock. Taket utgörs av ett omålat brädtak. I söder en rundbågig hög portal med raksluten trädörr. Slät panel på insidan och tre liggande speglar mot långhuset. I norr ett kopplat rakslutet tvåluftsfönster i en stickbågig öppning. Invändiga gråmålade fönsterluckor av trä, släta på insidan och med en stående profilerad spegel på utsidan. Träklädd fönsterbänk. Ett altare av murat tegel och med putsad yta står nedanför fönstret. Den profilerade altarskivan är klädd med skinn eller skinnimitation. I altarets front finns en skåplucka. Två förvaringsutrymmen finns i muren mot långhuset. På östra väggen hänger en dekorerad bräda som eventuellt kan utgöra en äldre dörrpost.
Tornets första våning har tjockt putsade väggar, bjälklagstak och plankgolv. Då inte golvet går ända fram till västväggen får våningen ljus från västportalens överljus som här omramas av ett korgbågigt valv. Mot fönstret avslutas golvet med ett enkelt spjälstaket som skydd. Det rundbågiga dörrpartiet in mot orgelläktaren, liksom själva dörren, är plåtklätt. I tornrummet förvaras ett par äldre gravhällar. Tornets andra våning har bjälklagstak, tjockt putsade väggar och plankgolv. I väster finns ett runt tvåluftsfönster med en öppningsbar del, träspröjsning. I tornrummet förvaras bl a äldre bänkluckor med eller utan profilerad spegel. De två klockorna har en automatiserad ringning och hänger i klockvåningen. Båda klockorna är omgjutna av Magnus Hultman i Norrköping, storklockan år 1751 och lillklockan år 1742. Väggarna är putsade och våningen täcks av ett omålat brädtak. Ljudöppningarnas ”tak” är brädklädda. Stege upp till tornhuven.