ÖSTRA STENBY KYRKA
Kyrkans byggnadshistoria är inte helt klarlagd, men sannolikt uppfördes de äldsta delarna under 1100-talet. Den tillbyggdes med korsarmar under 1200-talet, utvidgades och valvslogs under 1400-talet, försågs med nytt korparti i slutet av 1600-talet och fick sin nuvarande gestaltning vid en omfattande ombyggnad 1858-1860 efter ritningar av arkitekt Johan Fredrik Åbom. Kyrkan har ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat kor, korsarmar i söder och norr samt torn i väster. Den norra korsarmen inrymmer sakristia. De vita fasaderna är spritputsade med slätputsade hörn, omfattningar och taklister. De rundbågiga fönsteröppningarna är symmetriskt placerade och försedda med svartmålade gjutjärnsfönster från ombyggnaden 1858-1860. Huvudingången är via tornet i väster, men en ingång finns även på södra korsarmens södra sida.
KYRKOBYGGNAD
Kyrkans byggnadshistoria är inte helt klarlagd, men sannolikt uppfördes de äldsta delarna under 1100-talet. Kyrkan bestod då av ett kort rektangulärt långhus med smalare kor med oklar avslutning mot öster. Samtidigt eller kort därefter uppfördes ett torn vid västra gaveln.
Från denna äldsta period kvarstår sannolikt ett murparti i norr. Under
1200-talet tillbyggdes långhuset med korsarmar i söder och norr. Den norra korsarmen är bevarad intakt, medan den södra bl a har förlängts åt söder. Den första domkyrkan i Linköping, Askeby klosterkyrka och Vreta klosters kyrka uppfördes med en korsformad plan under 1100-talet. Under
1200-talet tillbyggdes några kyrkor med korsarmar, däribland i Rogslösa, Örtomta och Landeryd. Tillkomsten av korsarmar under medeltiden brukar ofta tolkas som en utvidgning av den liturgiska funktionen med plats för sidoaltare. Korsarmar under den här perioden är mycket ovanligt i landet i övrigt. Som på många andra håll i Östergötland valvslogs även Östra Stenby kyrka under 1400-talet. Enligt en målad inskription som ska ha funnits i kyrkan före 1751 skulle valvslagningen ha utförts 1441; ”Anno milleno CDXL m:o primo, Tunc fuit ornata domus haec testudine grata”, vilket översatt lyder ”År 1441 pryddes detta hus med ett vackert tak”. Långhuset utvidgades samtidigt åt söder och kyrkan blev tvåskeppig. Valven försågs sannolikt även med kalkmålningar, vilka 1987 rekonstruerades i norra korsarmen.
Under 1600-talet bekostade ägaren till socknens stora gård Ållonö, riksrådet friherre Gustaf Kurck, en omfattande ombyggnad av kyrkan. Det medeltida korpartiet och valven revs och ersattes av ett nytt tresidigt kor med underliggande gravvalv för familjen Kurck.
Den södra muren höjdes och fem nya valv slogs över kyrkorummets bredd och fönsteröppningarna förstorades. Eventuellt härrör dragjärnen som går igenom kyrkorummet redan från denna tid. ”Uppdrogs högra södra sidomuren, befästades murens styrka med järnstänger” skriver Anton Ridderstad om 1600-talets ombyggnad i sin beskrivning över Östergötland 1877. En annan uppgift antyder dock att de tillkom först 1871. Kurck skänkte även inventarier och inredning till det nya kyrkorummet, bl a en predikstol med familjens vapenbild.
I mitten av 1700-talet revs klockstapeln som burit klockorna och byggmästare Petter Frimodig fick i uppdrag att uppföra en ny tornöverbyggnad som kunde bära klockorna. Tornöverbyggnaden fick en för Frimodig typisk utformning med en hög spira i flera avsatser. Frimodig, d 1766, var byggmästare från Linköping och ofta anlitad i samband med kyrkobyggen. Karakteristiskt för hans kyrkor är de höga tornspirorna, som t ex på Horns kyrka.
Kyrkan var kraftigt förfallen i mitten av 1800-talet och arkitekt Johan Fredrik Åbom fick i uppdrag att uppgöra ett renoveringsförslag. Johan Fredrik Åbom (1817-1900) var en av 1800-talets mer framträdande arkitekter. Han var dessutom en av de mest produktiva och mångsidiga arkitekterna vid den här tiden. Han uppförde bl a ett 40-tal nybyggnadsritningar till kyrkor under perioden 1840-1880. Åbom gjorde även noggranna uppmätningsritningar av Östra Stenby kyrkas utseende. Tack vare dessa kan man få en god uppfattning om kyrkans utformning före renoveringen. De medeltida tornmurarna är mycket kraftiga med murtrappor i söder och väster. Tornet stöttas på nordvästra hörnet av en kraftig strävpelare. Långhuset, som kvarstår från den första stenkyrkan, är lägre än koret. Uppmätningsritningarna visar även att långhuset och korsarmarna har bevarade romanska takstolar. Åboms första förslag var mycket varsamt och utgick från att det medeltida tornet skulle bevaras. År 1853 hade byggmästare J Granqvist åtagit sig att renovera kyrkan, men han vågade inte ansvara för tornets hållfasthet. Det fanns även önskemål från församlingen att kyrkobyggnaden skulle rätas upp och att ett nytt torn skulle placeras symmetriskt i förhållande till mittgången. Det medeltida tornet hade genom långhusets utvidgning mot söder fått en asymmetrisk placering mot norr. När tornet revs påträffades ett flertal runstenar, vilka inmurades i den södra korsarmens innervägg så att texten var synlig från rummet.
Den omfattande renoveringen var avslutad 1860 och då hade kyrkan fått en helt ny gestaltning med symmetriska korsarmar, nytt torn i väster, spritputsade fasader med dekorativa medeltidsinfluerade lister, gjutjärnsbågar och skiffertak. Den gamla sakristian, som sannolikt var medeltida och belägen på norra sidan öster om korsarmen, revs och en ny sakristia inreddes i den norra korsarmen. Den södra korsarmen förlängdes åt söder med en ny sydingång. Kyrkorummet försågs med nya bänkar, altarring och altare med ett tidstypiskt kors flankerad av två stora kandelabrar. Kyrkan försågs också med en ny orgel byggd av orgelbyggaren Sven Nordström i Flisby.
Nästa större renovering utfördes 1912-1913 under ledning av arkitekt Fredrik Falkenberg. Falkenberg (1865-1924) har ritat ett flertal kyrkor och kyrkoombyggnader samt profan bebyggelse i den runt sekelskiftet 1900 så populära jugendstilen. Renoveringen av kyrkan blev mindre omfattande än vad handlingarna föreskrev. Den äldre slutna bänkinredningen byggdes enligt tidens ideal om till en öppen bänkinredning med de gamla bänkluckorna som gavlar. En del av kyrkans äldre föremål, som vid den senaste renoveringen placerats på tornvinden konserverades och återplacerades i kyrkorummet.
Stadsarkitekten i Norrköping Kurt von Schmalensee ansvarade för nästa större förändring, som utfördes 1939. Den södra korsarmen ombyggdes då till gravkapell. Runstenarna som hade murats in vid ombyggnaden
1858-1859 togs ur och placerade på kyrkogården. Vid grävningarna för kistförvaring under korsarmen påträffades skelettdelar. Det konstaterades också att innerkanten av gravkällaren stötte mot slutstenarna i medeltidskyrkan.
Den södra korsarmen ombyggdes åter 1983, då gravkapellet förändrades till en gudstjänstlokal som skulle användas vintertid. År 1991 försågs korsarmen med nytt wc och kompaktkök. Kyrkorummets nuvarande färgsättning härrör från en ommålning 1987, då de tidigare gråmålade bänkarna målades med altarets färgsättning som förebild. Exteriören renoverades 1991 med bl a putslagningar och översyn av skiffertaket.
Exteriören
Östra Stenby kyrka är orienterad i öst-västlig riktning med ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat kor, korsarmar i söder och norr samt torn i väster. Den norra korsarmen inrymmer sakristia. I vinkeln mellan norra korsarmens östra sida och norra långhuset finns bevarade grundstenar till den gamla sakristian, som revs 1858-1859. Kyrkan är uppförd av sten och tegel. De vita fasaderna är spritputsade med slätputsade hörn, omfattningar, taklister och friser. På korets norra sida finns spår efter en äldre spritputs med en kraftigare gultonad avfärgning och underst eventuellt spår efter en rödtonad slätputs. På norra och södra fasaderna finns dekorativt utformade ankarslut till dragjärnen som går igenom kyrkorummet. På korets östra sida finns ett ventilationsgaller av kopparplåt som leder till det underliggande gravvalvet. De rundbågiga fönsteröppningarna är symmetriskt placerade och försedda med svartmålade gjutjärnsfönster från ombyggnaden 1858-1860. Korets gjutjärnsbågar är delvis försedda med färgat glas i blyspröjs. I korsarmarnas gavelrösten finns runda fönsteröppningar, liksom i tornets västparti.
Tornet är försett med småspröjsade träbågar i söder och norr, tillkomna efter 1910. Luckorna är klädda med svartmålad slät stående panel. Sockeln är spritputsad och gråmålad. Tornet kröns av en smalare slätputsad överbyggnad med sidogavlar samt åttkantig lanternin av vitmålad slät panel och däröver en kopparklädd spira. Samtliga tak är skiffertäckta sadeltak, långhusets tak är valmat över koret. Skifferplattorna tillkom vid ombyggnaden 1858-1860. Plåtdetaljer, ståndrännor och stuprör är av svart fabriksbehandlad plåt. Solbänkarna är klädda med kopparplåt. Huvudingången är via tornet i väster. Portarna är inklädda med gråsvartmålad nitad järnplåt. På södra sidan av södra korsarmen finns även en ingång med portar av samma typ som i västingången. Till ingången finns en rullstolsramp av durkplåt.
Interiören
Långhuset är rektangulärt med ett äldre obehandlat brädgolv. Golvet härstammar från ombyggnaden 1858-1860, men är senare upptaget och omlagt. Bänkkvarterens golv som ligger ett steg högre än mittgången är sedan 1912-1913 lagt med smala obehandlade brädor.
Väggarna är vitputsade och taket är indelat i fem ribbvalv. Mellan norra och södra väggen går tre dragjärn. Fönsterna är, enligt arkivhandlingarna, sedan 1939 försedda med gråmålade innanfönster med spanjoletthandtag. I söder och norr leder gråmålade pardörrar med spegelindelning till korsarmarna, som i norr inrymmer sakristia och i söder samlingsrum. Dörrarna härrör från ombyggnaden 1858-1860 och har delvis bevarat äldre trycken. I väster finns dörrar till vapenhuset. Den östligaste består av en enkel gråmålad ramkonstruktion med nätklädsel. Bänkinredningen är indelad i fyra kvarter och ansluter mot ytterväggarna i norr och söder. Den bakre bänken mot väster är bevarad, medan den framförvarande bänkraden är borttagen under läktaren i söder och tre bänkrader i norr. På södra sidan finns liggande textilförvaring. Även tvärgången är breddad genom att en bänkrad mot öster är borttagen. Bänkarna tillhör den slutna inredningen från 1858-1860, men är kraftigt ombyggda i samband med renoveringen 1912-1913, då bl a luckorna omgjordes till gavlar. Den nuvarande färgsättningen härrör från 1991.
Orgelläktaren i väster, som nybyggdes 1858-1860, bärs upp av fyra runda kraftiga pelare. Barriären är rak med gråmålad spegelindelning med förgyllda lister. Orgelläktarens undersida består av trärena breda brädor. Orgelläktaren nås via trappor i vapenhuset. Läktargolvet består av ett äldre obehandlat trägolv, vilket sannolikt utgörs av originalgolvet från 1858-1860. På den norra sidan finns gradänger och läktarbänkar. Orgelfasaden är tillverkad 1860 och är byggd av Sven Nordström i Flisby. Fasaden är målad i grått och blått med sparsam förgyllning. Orgelverket är senare ombyggt och spelbordet är vänt mot öster.
Korets golv är beläget ett steg högre än långhusets golv. Golvbrädorna, som sannolikt härstammar från ombyggnaden 1858-1860 är sedan 1939 gråmålade. I golvet finns en lucka till det underliggande gravvalvet, som inrättades 1682-1684 av Gustaf Kurck till Ållonö. Väggar och valv har samma utformning och ytskikt som i långhuset. Innanfönster av samma typ som i långhuset, men med en övre öppningsbar luft.
Altaret är av trä och härstammar från ombyggnaden 1858-1860. Det har rikt utsmyckad front med dekor i form av symboler föreställande bl a tron och hoppet, målat i blått, grått och förgyllningar samt med en enkel marmoreringsmålad skiva. Den samtida altarringen är halvrund med balusterdockor och samma typ av dekor och färgsättning. Altaruppsatsen är tillverkad 1633 och skänktes till kyrkan 1726 av greve Gustaf Oxenstierna och hans hustru Christina Kurck. Altartavlan framställer Kristi födelse omgiven av två skulpturer Petrus och Paulus. Dess ursprungliga härkomst är oviss, men sannolikt har den funnits i Mörby slottskapell i Uppland. Predikstolen är placerad på norra sidan. Den har en rikt snidad fyrkantig korg dekorerad med vridna kolonner och vinklasar samt med skulpturer föreställande evangelisterna. Predikstolen saknar ljudtak, men har en rikt utsmyckad port, som återmonterades vid renoveringen 1912-1913. På dörren är aposteln Petrus med sitt attribut nyckeln placerad samt texten; ILLUMINERAD ANNO 1738. Dörren kröns av donatorn Gustaf Kurck och hans hustru Elsa Ebba Banérs vapen. Den östra väggen till predikstolen nytillverkades sannolikt 1912-13 och där finns en minnestavla uppsatt med bl a texten; KYRKAN RESTAURERADES 1913.
Kyrkans dopfunt är av mässing och tillverkad år 1700 av M Daniel Wulff i Norrköping. I koret hänger två ovala nummertavlor med rikt skulpterade och förgyllda ramar från tiden omkring 1800.
Den södra korsarmen utnyttjas sedan 1983 som gudstjänstlokal under vintertid. Korsarmens norra del härrör från 1200-talet, medan den södra delen förlängdes 1858-1860. Rummet är avdelat mot söder med ett utrymme vars tak lämnar fönstret fritt. Det södra utrymmet är inrett till kompaktkök och med en toalett i väster. Portarna i söder härrör från ombyggnaden 1858-1860 med dörrblad klädda med en gråmålad slät liggande panel. Golvet i samlingsrummet är inlagt 1939 och består av kvadratiska kalkstensplattor med kvarvarande trägolv över det tidigare gravkapellets kistförvaring. Väggarna är vitputsade och det plana taket är trärena. På den norra väggen finns ritsningar efter ett spetsbågigt valv och vid taket spår av valvslagningen. På västra sidan finns valvets anfangstenar bevarade samt en fönsteröppning.
Den norra korsarmen är sedan 1858-1860 inredd till sakristia. Muren mot kyrkorummet är mycket tjock och golvet i sakristian ligger två steg högre. Golvet består av ett äldre gråmålat brädgolv. I det nordöstra hörnet finns ett murat fundament för en tidigare kamin. Väggarna är vitputsade och taket utgörs av ett ribbvalv. Ribborna är rekonstruktionsmålade 1987 i grönt och rött samt med enkel växtornamentik. I den kraftiga muren åt söder finns två järnplåtsinklädda dörrar. Den västra utgörs av brunmålade nitade järnplåtar med dekorativ blomornamentik, vilken eventuellt skulle kunna vara dörren till den äldre sakristian. Den östra är en modern slät brunmålad plåtdörr.
Vapenhuset är beläget i tornets bottenvåning. Golvet utgörs av ett äldre obehandlat trägolv och väggarna är vitputsade. Trätaket är plant och gråmålat. På den södra och norra sidan går trappor upp till tornet och orgelläktaren. Under trapporna finns förråd och el-central. Dörrbladen i väster tillhör ombyggnadsskedet 1858-1860 och är klädda med en gråmålad slät liggande panel. Låsen är dock i sen tid utbytta. Dörrarna mot öster utgörs av stickbågiga svängdörrar, som sannolikt tillkom vid renoveringen 1912-1913. De har en gråmålad spegelindelning med glasad övre del.
Tornet nås via trappor i vapenhuset. Trapporna utgörs av originalinredningen från tornets byggnadstid 1858-1860 med obehandlade trästeg. Första våningen har trägolv, vitputsade väggar och plant brädtak. I väster finns ett runt fönster och i trapploppen finns på södra och norra sidan smala rundbågiga fönsteröppningar. I öster leder en gråmålad pardörr till orgelläktaren. På våningsplanet förvaras äldre bänkluckor samt altarets originalkors. Nästa våning har obehandlat trägolv, grovt putsade väggar och bjälklagstak. I öster leder en plåtlucka till långhusvinden.