Vad använder du dina fötter till?
De är användbara, fötterna, till mycket. Gå, springa, dansa, sparka boll, hoppa, smyga, tassa… Det dröjde länge innan jag upptäckte att de också kan pilgrimsvandra. Det var någon gång på åttiotalet, när jag läste i tidningarna om att man började rusta upp gamla pilgrimsleder igen. Men inte bara det. Man började ordna pilgrimsvandringar lite varstans. Och jag beslöt mig för att låta fötterna pröva. Varför? Jag tror att det var ett sätt att få balans, inte bara i fötterna och kroppen, utan i själen. Det är så mycket som man har omkring sig ständigt och jämt, krav som man "måste" och folk som man skall vara trevlig mot, saker som skall köpas och… Det kändes som om pilgrimsvandring kunde vara ett sätt att få perspektiv på ekorrhjulet. Att bara vara mitt i naturen och låta tankarna komma och fötterna röra sig och dessutom ha människor omkring sig, som man kan välja att slå följe med en stund under vandringen – vilken frihet.
Och när jag prövat, så fortsatte det. Många, många pilgrimsvandringar har det blivit sedan dess, ibland ganska långa på tio dagar eller mer, ibland kortare, ibland vandringar över en enda dag. Jag har en gång vandrat utomlands i östra Frankrike med fyrahundra människor, fast vi höll ihop i smågrupper och träffades allesammans vid slutmålet i domkyrkan i Strasbourg. Och jag har vandrat på Gotland en minnesvärd vecka, när vi drabbades av magsjuka – fast det var ju inte vad som blev behållningen. Och i Uppland, också i bygderna runt Vattholma.
Långt tillbaka, på den katolska tiden, vandrade man till heliga platser. I vårt land har många fötter och människor vandrat till Nidaros, till Trondheim och den helige Olovs grav. Det hände till och med att man vandrade- fast ibland fick man nog ta häst och vagn och båt till hjälp- ändå till Jerusalem. Vi vet ju att den heliga Birgitta på 1300-talet for till det heliga landet. På den iden hade man nog i tankarna att man kanske skulle bli bättre rustad när man mötte sankte Pär vid himlaporten om man gjort en pilgrimsvandring.
När man nu för tiden gör en pilgrimsvandring, så är oftast inte målet det viktigaste, utan själva vandringen. Man kan tänka på vad Karin Boye skriver: "Nog finns det mål och mening för vår färd, men det är vägen som är mödan värd." Själva vandringen, att få vistas ute i Guds natur, hinna se fåglar och blommor, höra fågelsången, äta matsäck och sova i sin säck på liggunderlag, prata om ditt och datt eller om livets hemligheter med någon eller några, dela nattvardens bröd och vin i en vitsippsbacke någonstans- själva enkelheten och "naturligheten" hjälper fram en viktig upptäckt om livet: att man i själva verket kan vara både lycklig och rik, fast man lever hur enkelt som helst. Och en fråga brukar då och då dyka upp i ens inre: Skulle man egentligen inte kunna leva enklare och få mer tid över för det som nog är viktigare än allt annat, mer tid för människor omkring oss, mer tid för naturen, mer tid för oss själva, så att vi hinner med oss själva och mer tid för Gud, som allting beror på och som ger oss livet till skänks för varje sekund.
Det har dragits pilgrimsleder lite varstans i Sverige och i Europa. För åtskilliga år sedan tillkom Eriksleden mellan Gamla Uppsala och Uppsala domkyrka. Och för några år sedan började några människor med pigga fötter att planera en led från Tegelsmora, som via Vendel, Viksta, Tensta, Lena, Ärentuna och Storvreta skulle ansluta till Eriksleden mot Uppsala. Nu finns leden klar och Marialeden heter den. Uppsala kommun har visat sin välvilja genom att låta märka ut den del av leden som går inom kommunens gränser. Förhoppningen är att Tierps kommun skall visa samma intresse för att märka ut sin del av pilgrimsleden. Hur märkningen ser ut kan du se på bilden ovan.
Vad använder du dina fötter till? Om de är gamla eller unga, pigga eller trötta spelar mindre roll. En pilgrimsvandring är ingen idrottsprestation. Man går i behaglig takt för att hinna uppleva, samtala och tänka. Det finns kortare eller längre pilgrimsvandringar. Vandringar för alla slags fötter.
Ta kontakt med din församling och hör efter när man planerar pilgrimsvandringar i närheten. Vill du se andra trakter, så finns det pilgrimsvandringar att ansluta till lite varstans i vårt land och även ute i Europa.
Mina fötter börjar lite smått längta efter att få pilgrimsvandra igen. Kanske får de sällskap av dina fötter?
Rolf Larsson
Texten är hämtad ur Kyrkbänken nr 1 2014
