Möten över en kopp
Text: Millan Österberg
När vi människor träffas för att prata vill vi gärna äta och dricka något. Kaffe med bröd är samtalsskapande.Det blir naturliga pauser där den andre får säga något, vilket håller i gång samtalet. Kristina Stedman, diakon i Vaxholms församling, delar med sig av sina tankar om möten med människor. Hennes arbetsrum är litet men har en inbjudande plats för samtal med två sköna stolar. En liten bukett med blommor på det lilla bordet skapar en hemtrevlig atmosfär.
Kristina Stedman är diakon i församlingen och berättar om vad kaffe kan ha för betydelse i mötet med människor.
– Jag vigdes till diakon av Stockholms dåvarande biskop, Eva Brunne 2019 och hade dessförinnan arbetat som diakoniassistent i tre år. Kristina säger att hon alltid har varit intresserad av människor och att hon upplevde att hon efter att ha arbetat administrativt
i Svenska kyrkan i cirka femton år fick en kallelse att läsa vidare till diakon.
– Jag ville försöka göra skillnad i den lilla mån jag kan som människa, med den tro som bär mig. Det blev särskilt tydligt under 2015 och framåt, när det kom många flyktingar till Sverige, varrav många var ensamkommande barn med ursprung i Afghanistan. I Danderyds församling var jag som diakon ansvarig för språkcaféet.
För att bli diakon krävs en kandidatexamen och sedan utbildning i diakoni under ett år på Svenska kyrkans utbildningsinstitut (SKUI). Kristina har dessutom utbildat sig i socialt arbete.
– Jag tycker om att lyssna till och möta människor. Jag är även intresserad av att odla hållbara blommor och grönsaker. I vår kommer jag starta ett odlingsprojekt i församlingen. Vi kommer att odla altarblommor till våra gudstjänster. Det blir både närproducerat och tänkt att ingå i ett kretslopp.
Arbete med stor variation
Att arbeta som diakon är ett varierande arbete, med själavård, stödsamtal, ekonomiska ärenden och olika grupper, till exempel samtalsgrupper om sorg. Nu till våren startas en berättargrupp i samarbete med kommunen; Mitt liv nu och då.
– Där får man berätta om sitt liv. Det är en sluten grupp med tystnadsplikt gentemot varandra. Det är hälsofrämjande, har forskning visat. Deltagarna hjälper varandra att minnas betydelsefulla händelser i livet. Deltagarnas stöd i gruppen gynnar både den mentala och den kognitiva hälsan. Kristina leder också en grupp med volontärer i
församlingen och andra gemenskapsfrämjande aktiviteter.
– Diakoner bär en grön skjorta, det symboliserar livet och den inre tillväxten. Till det bärs oftast kragen som visar att diakonen, liksom prästen, är vigd till sin tjänst förklarar Kristina.
Fika skapar gemenskap
Kaffe dricks i stora mängder i Svenska kyrkan, liksom på många andra
arbetsplatser. – Jag tycker om kaffe och föredrar det gärna svart och ibland med
något sött till säger Kristina. Att fika tillsammans har så mycket med gemenskap att göra.
En kopp kaffe kan vara en öppning till något mer och leda till ytterligare gemenskap.
Jag har fikat med alla åldersgrupper och olika typer av människor i samhället. Fika är lättsamt och enkelt, inbjudande men också spännande; man vet aldrig var samtalen
ska landa. Det är högt och lågt. En del kallar, lite på skoj kaffet för kyrkans tredje sakrament (de två andra är nattvarden och dopet).
– Kyrkkaffet som serveras efter gudstjänsten, är en slags fortsättning på gudstjänsten där det finns en gemenskap. De som har deltagit i gudstjänsten tillsammans, samtalar om olika saker. Man möts och får prata om allt från predikan till vardagsbestyren. Kanske någon undrar över något och vi kan hänvisa vidare eller hjälpa på olika sätt. Kaffe är omsorg. Man kan tala om diakonins sju bord, ett av dem är köksbordet som symboliserar caritas, omsorg, det karitativa. Ibland kommer besökare som inte har tak över huvudet. Vi kan ge dem något värmande i en kopp, det är fint att få göra det lilla man kan göra och framför allt finnas där och lyssna på vad personen vill berätta. Jesus som förebild Jesus är en god förebild på hur man bjuder in till gemenskap.
– Han sätter sig ner, möter människor i ögonhöjd, lyssnar till den personen, kanske får en berättelse, ett förtroende säger Kristina. Att erbjuda någon en kopp kaffe är välkomnande, man bjuder in personen att få ta plats och att vara med i ett socialt sammanhang. Kristina betonar avslutningsvis att alla får boka ett samtal, oavsett om man är troende, tvivlare
eller ateist.
– Inget problem är för litet. Med diakoner kan man prata om allt som rör livet och diakonen har tystnadsplikt.
Kaffe-populär dryck med många egenskaper
Text: Millan Österberg
Efter vanligt kranvatten är kaffet världens mest populära dryck. Nordbor dricker mest kaffe i världen per capita. Effekten av koffeinet påverkar oss olika, eftersom vi är olika tåliga. Somliga har svårt att vakna och komma i gång på morgonen utan kaffe. En del måste sluta dricka innan lunch för att kunna sova på natten. Andra behöver en sen kopp för att kunna
somna. Kaffe piggar upp, förbättrar orken och skärper
fokus.
Förr trodde man att kaffe var mer skadligt än nyttigt. Idag visar forskning att det kan minska astmabesvär. Risken att drabbas av Alzheimers eller Parkinsons sjukdom
verkar vara en tredjedel lägre hos regelbundna kaffedrickare. Kaffets oxidanter kan också skydda mot vissa kroniska sjukdomar. Gravida förbränner koffeinet mycket långsammare, vilket gör dem känsligare för koffeinet. Studier har visat att kaffe inte är en klassisk drog som framkallar beroende, likt nikotin eller alkohol. Friska vuxna kan lugnt dricka fyra koppar kaffe per dag. Dock kan man få tillfälliga besvär av ”abstinens” om man inte får sitt kaffe. Detta avklingar efter några dagar.
Kaffebusken är egentligen mer ett träd, med vit jasmindoftande blommor som blir till röda bär, med ursprung i Etiopien. De två arterna som används för kaffeproduktion
är arabica och robusta. Arabica växer fortfarande vilt i Etiopien och södra Sudan. Innanför skalet och fruktköttet finns bönan. Ursprungligen kokade man bäret och bladen. Senare
kom man på att man kunde rosta bönorna. Det är rostningen som gör att en grågrön råkaffeböna blir smak- och aromrik, spröd och brunfärgad. Då ökar kaffets aromatiska föreningar från 250 till 800, (vilket kan jämföras med vin som har 400 smakaromer). För att producera kaffebönor till en kopp kaffe går det åt mer än 120 liter vatten.
Kaffet kom till Europa på 1500-talet
Kaffe som dryck kom till i Jemen på 1400-talet. Drycken spred sig över arabvärlden för att komma till Europa i slutet av 1500-talet. Det första europeiska caféet öppnade i Venedig år 1645. Under 1700-talet frodades caféerna i europiska städer som mötesplatser
för den framväxande borgarklassen. Där träffades köpmän, lärda, poeter, affärsöverenskommelser slöts, samtiden diskuterades, anföranden hölls.
Kolonialismen är den största drivkraften bakom bönans spridning över världen och etablerade handelsförbindelser som fortfarande råder. Såldes först som läkemedel i Sverige. Till Sverige kom kaffet i slutet av 1600-talet och såldes då som läkemedel.
När Karl XII återvände från Turkiet 1714 medfördes kaffedrickandet, vilket spred sig från
hovet via adeln till borgerskapet i de större städerna. Med den ökade populariteten
ökade importen, vilket oroade landets politiker. Framför allt var orsaken nationalekonomisk. När Sverige i långa perioder låg i krig, ansågs pengar flöda ut på grund av den ökande kaffeimporten. Det första kaffeförbudet kom 1756. Ytterligare fyra följde; det sista upphörde 1822. Dessa efterföljdes dock dåligt. När kaffet blev mer allmänt, minskade konsumtionen av brännvinet, vilket dracks i oerhörda mängder i början av 1800-talet.
Kaffet nådde även ut till landsbygden till vanligt folk. Kring sekelskiftet 1900 fortsatte ökningen av konsumtionen och kaffet hade blivit vår nationaldryck. Populär dryck med
många egenskaper.
Fler användningsområden:
Torkad kaffesump är ett bra grus att sprida på isiga gångbanor och mark. Det påverkar
inte miljön, och syran hjälper till att smälta isen. Använd kaffesump för att skrubba pannor och kastruller skinande rena. (Undvik teflon och keramik.)
Källor: sr.se ”Kropp och själ” ”Kaffe–världens
dryck” (A.Nilsson) ”Kaffe. Från böna
till kopp” (G. Dicum & N. Luttinger)