Vid ett Teams-samtal med pedagog Hanna Forneheim och kyrkoherde Marie Ivarsson berättar Marie att hon dagen före träffat en mamma med ett barn på Coop. Barnet hejade glatt och sa ”tänk, på söndag ska jag vara minivärd!”. Hon berättar om ett annat barn som en söndag fick välja mellan att gå på hockey, cheerleading eller att vara minivärd på gudstjänsten i Barnens katedral. Barnet valde det senare.
Varannan söndag är det gudstjänst i Kolbergakyrkan, Barnens katedral. Sedan arbetet inleddes har antalet gudstjänstdeltagare flerdubblats. Idag kommer i snitt 80 personer på gudstjänsterna, ibland mer än 100. Och från ett gudstjänstliv med få barn är det idag gott om barn i kyrkan på söndagarna.
– Grejen är att vi sätter barnen i centrum. Vi tänker att kan barnen fira gudstjänst så kan alla fira gudstjänst. Vi har inte uppvisningar med barnen. Vi gör gudstjänsten tillsammans och vi märker att det som barnen gör, det vågar även de vuxna göra, säger Hanna Forneheim.
Vid varje gudstjänst är runt åtta barn mellan 6-9 år minivärdar. De ringer i kyrkklockorna, bär in saker i procession till altaret, de ber barnens bön, är med och leder lovsången och tar upp kollekten och det är alltid barn med och delar ut nattvardsbrödet.
Även verksamheten i veckorna har vuxit. Hela arbetslaget tjänstgör i gudstjänsten, något som varit viktigt för församlingen. Det krävs full styrka för att skapa gudstjänsten man vill ha. Exempelvis satsar man mycket på musik, då räcker det inte med en musiker. Det handlar även om att verksamheten och gudstjänsten ska hänga ihop och inte vara två skilda världar. Barnen ska känna igen sina ledare och se att de också är i kyrkan.
– Vi arbetar enligt tre grundpelare. Igenkännandets glädje, vilket innebär att gudstjänsten ser likadan ut varje gång. Det ska vara välkomnande och öppet och det ska vara stor delaktighet, också vad gäller åldrar. Vi räknar med att små och stora gör viktiga saker i gudstjänsten. I botten har vi bibelordet ”låt barnen komma till mig och hindra dem inte”. Det är vår grund, säger Marie.
Arbetet inleddes redan 2010. Församlingen bestämde sig för att skapa en barnens katedral och en gudstjänst som de står ut med att fira varje söndag år efter år även om ingen annan kommer. Resan har varit lång, berättar Marie och Hanna.
– Lärdom nummer ett är att det krävs uthållighet. Förändringsarbete tar tid, det är inget man fixar på ett eller två år. Vi är fortfarande inte färdiga, säger Marie.
Det hjärtat är fullt av, om det vill man tala. Församlingen vill gärna vara inspiratörer och tänka tillsammans med andra. Vid en heldag den 30 maj bjuder de in arbetslag från andra församlingar på studiebesök för lärande möten.
– Vi känner igen oss i andras kämpande och vill berätta att det går att vända en vikande utveckling. Det handlar inte om att kopiera vad vi gjort, utan om att tillsammans som arbetslag bestämma sig för att jobba med barnet i centrum på riktigt, hela tiden. Och utgå från de man har som medarbetare och vilket sammanhang man befinner sig i, säger Hanna.
Charlotte Granrot Frenberg
