– Jag var väldigt nervös före, säger Julia Bergman.
Tillsammans med fyra andra konfirmander döptes hon en vinterkväll i Vetlanda kyrka.
Ska det vara en sommardag med hela släkten, blommor överallt, tårta efteråt och massor av paket med pastellmönstrat papper?
Ja, så kan man fira ett dop.
Jasmine Höggren och Julia Bergman döptes på ett annat sätt: tillsammans med tre av sina konfirmationskamrater en vardagskväll mitt i vintern i Vetlanda kyrka.
– Det var väldigt fint, säger Julia. Och det var gemenskap, för vi var många.
Stora grupper i år
– När vi börjar med en ny konfirmandgrupp brukar vi berätta att om man inte är döpt sedan tidigare ska man bli det före konfirmationen, berättar Daniel Hjärtberg som är en av pedagogerna i Vetlanda pastorat.
Tillsammans med Linn Lundbom leder han den grupp där Jasmine och Julia är med, och den är stor – 27 konfirmander. Det finns en lika stor grupp till, och fler grupper i andra delar av pastoratet.
– Vi går på samma skola allihop, säger Julia.
– Vi kände nästan alla i gruppen, eller vi visste vilka alla var, säger Jasmine.
Och båda visste att de skulle bli döpta någon gång under året.
– Vi hade pratat om det hemma, säger Julia. Det lät bra tyckte jag. Kul.
Miriam och Tomas
Daniel, som har arbetat i församlingen länge, har varit med om många konfirmanddop.
– Såhär många har vi aldrig varit, säger han. Vi pratade om dopet redan när vi började i höstas, men sedan när vi började planera gudstjänsten gick det snabbt.
Miriam Klefbeck blev Julias och Jasmines och de andras doppräst tillsammans med Tomas Fransson.
Julia bjöd in sin mamma och pappa och sin lillasyster. Jasmine bjöd sin mamma och hennes pojkvän. Och alla konfirmander var välkomna.
– Jag tror att det blev extra många som kom för att vi hade dopet precis efter att vi hade setts med hela gruppen, en onsdagskväll, säger Daniel.
Dopsamtal
Hur går ett dop till?
Först har man ett dopsamtal.
– Det hade vi i grupp med Tomas och Miriam, säger Jasmin.
Prästen och dopfamiljen eller den som ska döpas går igenom allt som ska hända. Om man önskar sig några särskilda sånger eller psalmer kan man säga det.
– Det var prästerna som valde åt oss, säger Julia, och det blev bra.
Det finns en ordning för dopgudstjänst längst bak i psalmboken, och när det är konfirmander och vuxna som döps frågar prästen inte om föräldrarna vill att deras barn ska döpas eller vilket namn föräldrarna har gett sitt barn – Julia och Jasmine och de andra skulle svara själva.
De kom också överens om att de skulle ha sina vanliga kläder på sig när de döptes och ta på sig vita konfirmandkåpor efteråt. Den vita dräkten är en symbol för det som händer i dopet – man kan tala om att bli fri, att bli ren, att bli Guds barn.
Och rent formellt blir man också medlem i Svenska kyrkan.
”Mer kul att lära sig”
Om man inte är mycket liten när man döps ska man gå i dopundervisning. Alla Svenska kyrkans grupper för barn och ungdomar kan fungera som dopundervisning, men tydligast är innehållet i konfirmandundervisningen som nästan kan vara som lektionerna i skolan ibland. För de tonåringar som döps är konfirmandgruppen dopundervisningen.
– Det är mer … chilligare, säger Jasmine när hon jämför med skolan.
– Och mer kul att lära sig, annorlunda, säger Julia. En del saker liknar det vi har haft i SO, på religionskunskapen, men det är andra metoder.
Julia hade varit på sina storasystrars dop för många år sedan. Jasmine hade inte varit med på något dop tidigare.
– Men man vet ju ändå hur det fungerar, säger Julia.
– Ja, de flesta har sett något dop på film eller så, säger Daniel.
Känna sig speciell
Och hur blev det?
Det var många som kom – konfirmander, föräldrar, vänner, ledare.
– Jag var väldigt nervös före, säger Julia. Men sedan kändes det bra.
Jasmine använder orden ”lugn” och ”gemenskap” för att berätta.
– Och så var två av våra vänner där, säger Julia. Det var kul att de var med. Jag visste inte att de skulle komma, vi såg dem efteråt. Det var fint med alla som kom.
Varsitt tänt ljus fick de ta emot direkt efteråt, som en påminnelse om Jesus som sa: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”
– Man kan tända det ljuset hemma ibland och känna sig speciell, säger Daniel.
/Anna Braw
