Jenny Rogö vill ge röst åt de som inte hörs

Den 16 juni är det präst- och diakonvigning i Växjö domkyrka, Växjö stift får sju nya diakoner och en ny präst och tar dessutom emot en präst från Sydafrika för tjänst i Svenska kyrkan. 

Jenny Rogö är en av de som ska vigas till diakon. I januari för två år sedan fick hon diakontjänsten i Huskvarna pastorat och har arbetat som diakonkandidat fram till vigningen. Sedan årsskiftet är hon även teamledare för diakoniteamet. Parallellt med arbetet har hon studerat till diakon på distans. 
– Många tycker att det låter tufft, men jag funkar som bäst när det är mycket, säger hon och skrattar.

Hon har tidigare arbetat som Silviasyster, det vill säga undersköterska med specialistutbildning inom demenssjukdomar. Hon är även utbildad folkhälsovetare. Det kyrkliga engagemanget har funnits med hela livet, i olika grad i olika faser av livet. Beslutet att bli diakon beskriver hon som något som mognat fram.
– Jag har alltid jobbat med människor, jag har jobbat nära diakoni och har och har väl känt hela tiden att jag vill vara en röst för de som inte har någon röst själva, att stå upp för den som inte riktigt kan stå upp för sig själv, säger Jenny Rogö och fortsätter:
– Jag har nog ganska mycket rättspatos i mig, jag vill vara den här stenen i skon som skaver och ifrågasätter och har den där lite jobbiga rollen. Och i kyrkan får man ju lov till det, och definitivt som diakon. Det är väldigt skönt att få vara den rösten, säger Jenny Rogö. 

Som nyanställd i Huskvarna pastorat började hon med att göra en områdesanalys. Hon fick höra att det var främst äldre människor som bodde i Huskvarna och att det behövdes mer verksamhet till dem. Men när hon gjorde sina efterforskningar märkte hon att det redan fanns väldigt mycket verksamhet riktad till den äldre målgruppen. Samt att det fanns väldigt många barnfamiljer i området. Idag finns det ett välfungerande samarbete med andra samhällsaktörer, såsom kommun, skola, socialtjänst, polis och områdesgrupper. 
– Vi har ett jättebra samarbete med högstadieskolan som ligger nära exempelvis. Vi öppnar upp församlingsgården ett par förmiddagar i veckan och det är många elever som uppskattar att få komma och hänga lite hos oss. Vi bygger våra verksamheter väldigt mycket på samarbeten, jag tycker det är bra att vi är en del av samhället.

Jenny Rogö ser fram emot vigningen, det känns stort och fint, men inte nervöst säger hon. Att få ta på sig diakonskjortan kommer att underlätta vid områdesmötena med poliser, fältare och skolpersonal – så att det syns varifrån man kommer, tycker Jenny.

På frågan om hon haft någon kallelseupplevelse svarar hon nej.
– Nej, men jag har alltid känt på mina tidigare jobb att jag är på väg någonstans. För första gången känner jag att jag inte är på väg, det finns en tillfredsställelse när jag går till jobbet att jag gör det jag ska, att jag är där jag ska vara. Det är jätteskönt, säger Jenny Rogö.

Charlotte Granrot Frenberg