Lär känna Växjö stift med Lars Aldén

Lars Aldén är kyrkohistoriker, teologie doktor och ordförande i Växjö stiftshistoriska sällskap sedan många år. Han undervisar fortfarande, vid 80 års ålder, i kyrkohistoria på Kyrkans grundkurs. Före pensionen var han kyrkoherde i dåvarande Tingsås-Väckelsångs pastorat och kontraktsprost i det som då var Konga kontrakt. Han är uppvuxen i Nybro och har tjänstgjort i Växjö stifts alla länsdelar. Hur många böcker han har i sitt hem vet han inte, men han konstaterar att det är ett antal tusen.

– Men det säger väl egentligen inte så mycket. Det säger väl möjligen något om hur det ser ut i vårt hem, säger Lars Aldén och skrattar till.

Lars Aldéns kunskaper i Växjö stifts – och hela kyrkans – historia går nog knappast att överskatta. Vem kan då vara bättre att vända sig till för att bättre lära känna Växjö stift? Vi har stämt träff över en kopp kaffe i Växjö domkyrkocentrum. Vi skojar lite med kafébiträdet om att Lars Aldén är Växjö stifts nestor i fråga om stiftshistoria, men Lars själv ler lite överslätande.

– Det är väl så att ju mer man vet desto mindre vet man om att man vet. Kunskapen blir en del av personen. Det handlar inte om att ha en massa fakta i huvudet, utan det här med analys är väldigt viktigt. Färdig blir man aldrig – jag är student, säger Lars med sitt milda leende.

Jag har bett Lars om några tips på hur den som vill lära känna Växjö stift lite bättre kan gå tillväga. Hans första och enligt honom själv bästa tips är att starta med sin egen lokala kyrkobyggnad.

– Själva kyrkobyggnaden är ju den väsentligaste och starkaste markören för kyrklig och kristen närvaro, säger Lars Aldén.

Genom att lära sig om den egna kyrkobyggnadens historia lär man känna sin församling, menar Lars. Kyrkorummets symbolspråk och konstnärliga tolkningar leder hela vägen tillbaka till biblisk tid.

– Jag skulle säga att kyrkobyggnaden är precis som en kopplingsdosa till den världsvida kyrkans historia. I princip var som helst i världen kan man koppla in sig och känna sig hemma.

Lars Aldén böjer sig ner och plockar fram en välfylld ryggsäck.
– Ja, och sedan finns det ju böcker också.

Det första han tar fram är Göran Åbergs bok Växjö stift i historia och nutid. 
– Den här har jag som kursbok på Kyrkans grundkurs. Den är lite gammal nu, men den ger förståelse för det andliga klimatet i stiftet och skillnaderna mellan de olika länen.

Därefter plockar han fram verket Växjö stift 850 år. Studier och essäer, som togs fram av Växjö stiftshistoriska sällskap i samband med stiftets 850-årsjubileum.
– Det här är ju överkurs, men för den som vill fördjupa sig tycker jag att den är ett måste.

Växjö stiftskalender kommer fram härnäst. 
– Växjö stift är numera det enda som har en årlig stiftsbok. Kalendern tas fram på ideell basis och bygger på den glöd som finns. Det är positivt att det finns rörelser vid sidan av, att allt inte produceras av anställt folk. Jag tycker kalendern ger bra information och uppdatering om stiftet, säger Lars.

Nästa bok är Medarbetare av Erik Sidenvall.
– Boken handlar huvudsakligen om Växjö stift och behandlar temat ideella medarbetare. Den handlar om ”kyrkfolket”, de som ber för och känner församlingen och hur detta tas till vara på ett bra sätt.

Lars Aldén gräver i ryggsäcken. Han drar fram Växjö stiftshistoriska sällskaps senaste informationsblad. Sällskapet bildades 1978 och Lars Aldén har varit ordförande sedan 1990. 
– Vi har öppna sammankomster med föreläsningar, symposier och exkursioner. Vi jobbar även med arkivfrågor, herdaminne och bibliografiska frågor. Vi har även egen utgivning och ett arkiv, berättar Lars.

– När vi pratar om Växjö stift så måste ju det här finnas med, säger Lars och visar fram en platta med stiftets vapen. Unamans, Sunamans och Vinamans huvuden. Den helige Sigfrids systersöner som enligt legenden halshöggs i Växjö och blev martyrer för den kristna tron.

– Varför är det inte Sigfrid som är avbildad, kan man fråga sig. Jo, för det var ju martyrerna som var själva grejen. ”Martyrernas blod är kyrkans bästa utsäde”, menade kyrkofadern Tertullianus – det kostar någonting att vara kyrka, säger Lars.

Till sist tar han fram en sliten gammal bok. Det är 1695 års psalmbok, tryckt 1814.
– Kyrkobyggnaden kan vara en kopplingsdosa. Men det kan även en bok vara. Den här fick jag av min företrädares företrädare i Tingsryd, när jag kom dit som kyrkoherde. Den kopplar ju mig då till 1695 och 1814 men också till Jönköping och Viktor Rydbergs dikt ”Träsnittet i psalmboken”. Varje människa som lever i kyrkan har sin egen kyrkohistoria, säger Lars.

Det som sker idag är historia imorgon. Att syssla med historia innebär i hög grad att bry sig om nutiden, menar Lars.
– Att kunna rabbla en massa årtal är inte så viktigt, men att förstå hur saker hänger ihop är väsentligt för att kunna få lite ordning på omvärlden. Det är lite som juridikens prejudikatstänkande. Att hela tiden bygga på och dra nytta av tidigare erfarenheter. Kan man för lite om det förflutna så gör man lätt om gamla misstag. Det är ju onödigt!

Charlotte Granrot Frenberg