Öppet brev till Svenska kyrkans kyrkostyrelse från Växjö stift
Kära vänner,
Det är uppenbart för så gott som alla att världen är i en klimat- och artkris. Jordens medeltemperatur höjs och vi är inte långt från att överskrida målen i Parisavtalet. Genom färdplanen för klimatet tar Svenska kyrkan ansvar för att ställa om, bl.a. med målsättningen om klimatneutralitet till 2030. Färdplanen får konsekvenser för hur Svenska kyrkan bedriver sitt arbete, inklusive förvaltningen av prästlönetillgångarna. Växjö stift har gjort en betydande ekonomisk satsning på olika insatser med syfte att förverkliga färdplanens mål.
Enligt färdplanen ska Svenska kyrkan ”vara en modig röst för rättvis omställning med omsorg om hela skapelsen, som i ord och handling tar sitt ansvar lokalt och globalt.” För förvaltningen av skog och mark finns nio konkreta mål i färdplanens andra etapp. Arbetet för att nå dessa pågår.
Utifrån 46 kap 3 § kyrkoordningen om ”bästa möjliga uthålliga totalavkastning” på ”ett etiskt försvarbart sätt” har Svenska kyrkans stift sedan länge förvaltat prästlönetillgångarna. Enligt skogsutredningens utredare Göran Enander och kyrkostyrelsens 1 vice ordförande Wanja Lundby Wedin har denna förvaltning skötts mycket bra utifrån de givna förutsättningarna.
Samtidigt kan alltid det som är bra bli bättre. Växjö stift välkomnar skogsutredningens förslag att arbeta om 46 kap 3 § kyrkoordningen så att andlig, ekologisk, ekonomisk och social hänsyn tas i förvaltningen. Samtliga fyra dimensioner är betydelsefulla för en långsiktigt hållbar förvaltning och står långt ifrån alltid i motsats till varandra. En hållbar förvaltning av prästlönetillgångarna måste vara förankrad i forskning och kyrkans teologi.
Samtidigt som vi är positiva till förändringen av 46 kap § 3 kyrkoordningen ställer vi oss negativa till flertalet av utredningens övriga förslag då dessa leder till två oönskade obalanser. Den första obalansen uppstår mellan prästlönetillgångarnas olika tillgångsslag och den andra mellan de fyra hållbarhetsdimensionerna som förvaltningen ska ta hänsyn till. Trots att vi yrkar på avslag till majoriteten av utredningens förslag är flera av dem värda att beakta i den fortsatta förvaltningen av prästlönetillgångarnas skogsfastigheter.
Den första obalansen handlar alltså om tillgångsslagen. Prästlönetillgångarna består av skogsfastigheter, jordbruksfastigheter och finansiella placeringar (fond). Eftersom utredningens direktiv fokuserar på skogsbruket behandlar utredningen tillgångsslagen olika.
För skogsförvaltningen föreslås ett flertal detaljerade mål beslutade av kyrkostyrelsen i kombination med ett antal konkreta förslag som utredningen ”förutsätter” ska genomföras, utan att någon föreslås besluta om dessa. För förvaltningen av jordbruksfastigheterna presenteras en ”servettskiss” till nationella mål. De finansiella placeringarna berörs inte alls. Om utredningens förslag genomförs kommer prästlönetillgångarnas styrningsmodell att halta. Skogsförvaltningen får en långtgående och detaljerad nationell styrning. Jordbruksfastigheterna kan komma att få detsamma, underförstått om stiften inte gör så som utredaren föreslår. Placeringarna i finansiella instrument får ingen nationell styrning alls. Obalansen i styrningsmodellen mellan de olika tillgångsslagen tjänar inte Svenska kyrkan väl.
Kopplat till förslaget om detaljerade mål finns maktförskjutningen. Den långtgående nationella fjärrstyrning av skogsbruket som föreslås rimmar illa med den tillitsbaserade styrning som utredningen säger sig vilja värna. Prästlönetillgångarna tillhörde ursprungligen församlingarna men förvaltas sedan många år av stiften. Att prästlönetillgångarna förvaltas av stiften är en konsekvens av Svenska kyrkans kyrkosyn där församlingar och stift är kyrkans pastorala nivåer. Av inledningstexten till kyrkoordningens elfte avdelning framgår följande: ”De som har hand om kyrkans ekonomi och egendom svarar för sin förvaltning inför både Gud och människor. Förvaltarskapet måste utövas med hänsyn till hela Guds skapelse.” Att besluta om mål för förvaltningen av prästlönetillgångarnas skogsinnehav är inte en administrativ fråga utan en teologisk fråga om att ta skapelseansvar. Detta teologiska ansvar knyts bäst till stiftet som pastoral nivå.
Den andra obalansen berör de fyra hållbarhetsdimensionerna. I utredningen stärks i huvudsak de ekologiska och i viss mån de sociala dimensionerna. I ljuset av ansvaret för skapelsen är det naturligtvis bra att de ekologiska perspektiven stärks. Utredningens detaljerade förslag om skogsförvaltningen riskerar dock att resultera i att de ekologiska nyttorna per automatik övertrumfar de övriga när avvägningar ska göras. Tanken att samtliga fyra dimensioner är betydelsefulla undergrävs. Risken är att Svenska kyrkan ställer sig vid sidan av samhällsutvecklingen då fastigheter av olika slag inte blir byggda eller vid sidan av energiomställningen då sol- eller vindkraftsetableringar inte blir av. Det måste vara möjligt att stärka den ekologiska hållbarheten utan att offra de övriga tre dimensionerna.
Det är uppenbart att förvaltningen av prästlönetillgångarna ytterligare kan utvecklas. Förslaget att andlig, ekologisk, ekonomisk och social hänsyn ska tas kommer att bidra till detta. För att konkretisera den önskade förändringen anser Växjö stift att det av kyrkoordningen ska framgå att stiftsfullmäktige en gång per mandatperiod ska fastställa ett övergripande styrdokument för förvaltningen. I detta beskrivs hur hänsyn tas till de fyra hållbarhetsdimensionerna i förvaltningen av samtliga tillgångsslag. För skogsbruket är flera av utredningens förslag viktiga att beakta. Innan stiftsfullmäktige antar dokumentet ska de andelsägande församlingarna höras. Genom kyrkostyrelsens samrådsskyldighet får styrelsen en utmärkt överblick över förvaltningens inriktning i alla stift. Med denna modell kommer förvaltningen av prästlönetillgångarna att tjäna alla fyra hållbarhetsdimensioner på samma gång som styrningen hålls samman och ingen obalans mellan tillgångsslagen uppstår. Stiftens kyrkosynsmässiga mandat tas på allvar. Den kompetens, däribland skogsekologisk, som redan finns i stiften respekteras. En styrningsmodell som bygger på tillit, transparens och delaktighet formas för prästlönetillgångarnas samtliga tillgångsslag.
Att andlig, ekologisk, ekonomisk och social hänsyn tas i förvaltningen möjliggör en positiv förändring. Prästlönefondernas medel kan placeras i t.ex. socialt företagande med annan avkastning än ekonomisk som resultat. I skogsförvaltningen öppnas för nya och alternativa skötselmetoder. Nuvarande formulering i kyrkoordningen om bästa möjliga ekonomiska avkastning har bidragit till oönskade låsningar. En förändring av 46 kap 3 § kyrkoordningen skapar nya, positiva, möjligheter för prästlönetillgångarna att ta ansvar för alla fyra hållbarhetsdimensioner. Växjö stift välkomnar dessa!
Kära vänner i kyrkostyrelsen! Visa tillit till stiftens förmåga att forma en långsiktig och hållbar förvaltning av prästlönetillgångarnas samtliga tillgångsslag, där andliga, ekologiska, ekonomiska och sociala hänsyn tas. Gå inte fram med de detaljerade förslagen om en nationaliserad, fjärrstyrd, skogsförvaltning som utredningen föreslår. Visa verklig tillit till stiften och stiftens förmåga att förvalta prästlönetillgångarnas på ett fortsatt bra, men förändrat, sätt utifrån de nya förutsättningar som en förändring av 46 kap 3 § kyrkoordningen innebär. Allt med en långsiktigt hållbar förvaltning av prästlönetillgångarnas samtliga tillgångsslag för ögonen.
Oaktat de förslag som läggs finns det stora brister i utredningen, och vi ställer oss frågande om den därmed kan fungera som underlag för ett beslut. Bland annat saknar vi en allsidig forskningsbaserad analys av de förslag som utredningen lägger samt en analys av risken för anpassningsbeteende. Det är ett demokratiskt problem att utredningens trovärdighet är ifrågasatt. Växjö stift ser fram emot en förnyad remissrunda när kyrkostyrelsen har bearbetat utredningens förslag och de inkomna remissvaren.
Växjö den 12 februari 2025
+Fredrik Modéus, biskop
Anton Härder, stiftsstyrelsen 1:e vice ordförande
Nils Grönqvist, egendomsnämndens ordförande
Camilla Ruben, stiftsdirektor