I mörkaste midvintertid bjuder kyrkor i landet in till stunder av ljus, värme och gemenskap. Körer sjunger, orglar brusar och levande ljus sprider ett stämningsfullt sken. Kyrkorummen smyckas med granar, adventsljusstakar och krubblandskap, och kyrkbänkarna är välfyllda av både människor och varmfodrade vinterjackor. Ja, kyrkdörrarna står som vanligt öppna i jul – och det är allt fler som gläntar på dem.
Under de senaste åren har jag med intresse noterat en ökad nyfikenhet på kyrkan och längtan efter tro. Från olika håll kommer indikationer på att religionen gör comeback i Sverige, som brukar beskrivas som ett av världens mest sekulariserade länder.
Nu i december släppte Ungdomsbarometern sin rapport ”Trender 2025 – enligt unga!”, en trendspaning baserad på 17 000 röster mellan 15 och 24 år. En av årets tydligaste trender är ungas återvändande till religion och andlighet. Spaningen visar att drygt en av tio unga identifierar sig som religiösa, och att allt fler söker en djupare mening. Bland svaren i undersökningen nämns särskilt ett namn - Jesus.
En undersökning från 2023 gjord av Ipsos visar att just i Sverige och andra länder där sekulariseringen gått långt, ser man att den unga generationen är betydligt mer religiös än den äldre. Unga tror på Gud, går i kyrkan och ber i större utsträckning än de äldre generationerna.
I Svenska kyrkan har vi i år upplevt något av en ”konfirmationsboom”. På många håll också i Växjö stift har vi sett en tydlig uppgång i antalet konfirmander. Fler än på länge vill också bli präster i vårt stift. Fram till och med november i år har 12 778 personer i Sverige valt att bli medlemmar i Svenska kyrkan – den högsta siffran på 20 år. Vi anar också en uppgång i antalet gudstjänstdeltagare, något som märks framför allt i storstäderna. Jag har dessutom med glädje följt samtalet som förts på kultursidorna, där tro varit ett omdiskuterat ämne och flera skribenter uttryckt en längtan efter djupare mening.
Det är inte förvånande att det ser ut så här. I en orolig tid är det naturligt att återupptäcka människans djupa tillhörighet till det som är mer än ord, och att söka sammanhang som känns meningsfulla och kan förmedla hopp. Det är livsviktigt att det finns sådana platser. Där känslor av oro, sorg och hopplöshet får delas med andra och där det finns möjlighet att omvandla energin i dessa känslor till handlingskraft och trotsigt hoppfull framtidstro.
I vårt sekulariserade land, som länge lidit av religiös beröringsskräck, är det allt fler som upplever att politiken, vetenskapen och marknadsekonomin inte förmår svara mot alla mänskliga behov. Länge har de existentiella frågorna hamnat i skymundan, inte setts som viktiga för moderna, upplysta människor att lägga tid på. Samtidigt har känslan av meningslöshet bland unga ökat stort – från 6 procent 2003 till 24% 2023.
Det är glädjande att vi nu ser att människor söker nya vägar och letar efter meningsfulla sammanhang, såsom en kristen församling. I en församlingsgemenskap finns möjlighet att hämta kraft, reflektera över livet och de stora frågorna tillsammans med andra och att hitta meningsfulla sätt att bidra. Den här rörelsen är ett hoppfullt tecken i tiden.
I den älskade julpsalmen O Helga natt sjunger vi: Och hoppets stråle går igenom världen, och ljuset skimrar över land och hav. Jag vill hälsa dig välkommen att vara en av alla de som gläntar på dörren till en kyrka i jul, för att nyupptäcka eller återupptäcka det som händer där. Och för att ta del av det ljust hoppfulla budskap som förkunnas året runt i varenda kyrka i vårt land.
Fredrik Modéus, biskop i Växjö stift