Årets kyrkomöte har temat ”Kyrkan i det offentliga rummet”. Ledamöterna tar sig an samtidens utmaningar, som klimatkris, ökade konflikter, polarisering och ifrågasättande av demokratin, och diskuterar kyrkans uppdrag och ansvar.
Samma tema har gällt vid höstens kontraktskonvent för präster och diakoner i Växjö stift. Teologen och författaren Patrik Hagman har under de senaste veckorna turnerat runt i stiftets kontrakt för att tala utifrån ämnet. Han tog utgångspunkt i sin bok ”Riket inom räckhåll: Jesus enligt Lukas”. Budskapet till åhörarna var: festa hårdare! Eller kanske rättare sagt: ta bättre vara på festens möjligheter och vrid upp festligheten. Det kanske inte är så farligt att släppa lite på kontrollen.
– Sluta sura och kom med på festen! Det är vad Jesus hela tiden säger till fariseerna. När fariseerna har betänkligheter kring vilka beteenden som är rätt eller fel, då vänder Jesus helt på perspektiven, säger Patrik Hagman.
Han lyfte fram några olika perspektiv på festens funktion. Som att festen befriar och får oss att slappna av. Festen gör något med hur vi ser på varandra, statushierarkier blir inte lika viktiga. Festen ger också klarsyn. Vardagsproblemen får stå tillbaka och vi får lättare syn på vad som är viktigt i livet. Festen ger också energi.
– Ibland tänker vi att festen är en belöning när vi varit duktiga. Vi har sagt om klimatet att vi behöver vara goda och duktiga i 30 år nu och utsläppen bara fortsätter stiga. Folk orkar inte höra det mer. Godhet förändrar inte världen, men kanske festen kan göra det, säger Patrik Hagman.
Han lyfte också hoppets betydelse.
– Det största politiska hotet vi står inför är inte krig, koldioxidutsläpp eller gängkriminalitet – det är förtvivlan. Det mest relevanta och viktiga kyrkan kan göra idag är att ge människor hopp.
För kyrkan är detta en spännande tid, menade Patrik Hagman. Han noterar att konfirmandtalen ökar, förtroendet för Svenska kyrkan stiger, teologer efterfrågas på kultursidorna och han väntar sig också att se ökande gudstjänstsiffror i städerna så småningom.
– Det mesta ser mörkt ut kan tyckas, men i kyrkan ser vi en uppåtsväng som jag tror vi behöver vara uppmärksamma på.
Han uppmanade också till att ställa svårare frågor.
– När vi fastnar i dagsfrågor och beskylls för att vara partipolitiska, då ställer vi inte tillräckligt svåra frågor. När vi går på djupet med varför samhällsproblem finns så slutar vi inte vara politiska, men vi lämnar de indelningar som det politiska landskapet bygger på.
Charlotte Granrot Frenberg