Terje Henriksson sitter vid sitt köksbord i villan strax utanför Bor och bläddrar i en pärm med prydligt inklistrade tidningsurklipp. På bordet har han dukat fram kaffekoppar och hembakade kakor, som hustrun bakat. I pärmen har han samlat klipp från sina tre stora intressen i livet – speedway (som han tävlat i under 20 år), familjeföretaget Bors verktyg och kyrkan.
Det var när äldsta barnet Linda döptes 1973 som han blev invald i församlingens kyrkoråd.
– Det saknades en person där och när jag blev tillfrågad så tackade jag ja och blev invald mitt under mandatperioden. Sen kom jag med i pastoratskyrkorådet och pastoratsfullmäktige av bara farten, så jag har suttit med överallt. Kyrkvärd är jag också, säger Terje.
Han pekar på en bild i pärmen på biskop Sven Lindegård, som under en visitation besökte Bors verktyg, som då var Terjes pappas fabrik. På bilden vägs biskopen på en våg i fabriken.
– Sedan dess har den alltid hetat biskopsvågen, berättar Terje.
Han har många minnen att dela med sig av, Terje Henriksson. Han berättar om sena sammanträdeskvällar och nervositeten när han skulle hålla sitt första sammanträde som ordförande. Om kommittéer han suttit med i, om hur han klättrat upp och ner i kyrktornet när taket läckte in och bygget av det nya församlingshemmet. Och om när Lantmäteriet mätte fel(!) när kyrkogården utökades och Terje och vaktmästaren fick gräva för hand för att kontrollera djupet på markberedningen.
– En gång när vi skulle besluta i ett större ärende gick förslaget igenom direkt. Det var på den tiden när Dallas gick på tv och alla ville hem och titta på det, minns Terje och skrattar gott.
Något han ser som viktigt i sitt uppdrag är gudstjänstdeltagandet, han är en trogen deltagare i söndagens högmässa.
– Jag tycker det ska vara naturligt som förtroendevald att delta i gudstjänsten och den kristna gemenskapen. Det gör en så gott att vara med, säger han.
Något av det största han varit med om tycker han är när han första gången fick vara med och dela ut nattvarden.
– Att lilla jag som inte har någon prästutbildning och ingenting fick stå där och dela ut nattvarden, det är nog bland det största som hänt mig som kyrkvärd. Det var stort, säger han.
Att få förtroende och att få lära känna människor har varit det som Terje uppskattat mest med uppdraget som förtroendevald.
– Det har varit fantastiskt att få lära känna så många fina människor. Att få vara en kugge i det stora maskineriet som är kyrkan. Nu är jag snart på väg att fasas ut, men jag behåller engagemanget på församlingsnivå, säger Terje.
Charlotte Granrot Frenberg