Ineke har en universitetsutbildning i ekonomi och administration, och Ulrika utbildade sig först till grundskolelärare och arbetade med barn i ganska många år innan hon bestämde sig för att byta yrke.
– Eftersom jag hade musik i min lärarutbildning behövde jag inte gå hela kantorsutbildningen, berättar hon. Jag kunde läsa på distans.
När Ineke dök upp i Fröderyd saknades det kyrkomusiker i den delen av Vetlanda pastorat, och Ulrika såg, som hon säger, en ny kollega i säsongsarbetaren som stannade kvar som kyrkvaktmästarvikarie på hösten.
Det hela blev förstås enklare av att Ulrika själv nyligen hade gått kantorsutbildningen och visste hur det fungerade med ansökan och lösningar för studenter som bor en bit bort.
– Vi tittade på allting tillsammans, säger hon, och jag såg till att Ineke åkte på öppet-hus-dag på vårterminen.
Dagen när kantorsutbildningen visade upp sig blev avgörande för Ineke.
– Man fick välja vilka lektioner man ville prova, och jag bad att få en pianolektion eftersom jag bara hade spelat orgel tidigare, säger hon. Det var också jättebra att få träffa lärare och studenter så att man kunde fråga om allt man ville. Och att åka från Fröderyd till Oskarshamn och se den vägen!
Ansökan fyllde hon i med lite stöd från Ulrika, och sedan ordnade pastoratet så att hon fick ta orgellektioner för en av kyrkomusikerna och brukspianolektioner för en annan som förberedelse för antagningsproven.
– De som har en musikutbildning kan gå på distans, och det kunde ju inte jag som bara hade tagit orgellektioner privat tidigare, säger hon. Men jag bad att få studera på deltid, och det fick jag. Jag har varit i Oskarshamn på måndagar och tisdagar. Nu är det sista terminen, jag blir klar till jul, och då har det bara varit måndagar.
Ineke började studera i augusti 2020, och församlingen erbjöd henne att arbeta halvtid som kyrkomusiker redan då.
– Jag är ju inte glad för pandemin, men jag tror att det var den som gjorde att jag klarade det, säger hon. Det var ju lite lugnare i församlingen då. Studierna kändes inte som halvfart, snarare som 75 %, men tack vare att jag hade mindre att göra på arbetet fungerade det för mig.
I Nederländerna hade hon spelat på några bröllop och begravningar i familjen. De senaste två åren har hon parallellt med studierna gjort det mesta som en svensk kyrkomusiker gör, och efter att restriktionerna togs bort har det också inneburit att leda barn och vuxna i församlingens körer.
– Den svenska körtraditionen är otroligt häftig, faktiskt, säger hon. Det finns så mycket musik. Våra lektioner i repertoarkännedom har varit så bra. Och utbildningen – vi som går den är så olika, men vi har samma mål, och vi kan lära oss mycket av varandra. Jag har fått många musikaliska utmaningar som jag kanske inte skulle ha valt själv. En del kändes lite obekväma först, men nu är jag glad för dem.
På två och ett halvt år har hon gått igenom de olika stegen i kyrkomusikerutbildningen. Den pastorala terminen har ingått som timmar i Oskarshamn, hon har varit på Svenska kyrkans utbildningsinstitut i Lund en vecka i taget vid några tillfällen, och hon har också varit med de andra på helgträffarna för blivande stiftsmedarbetare i Växjö.