Var med och bygg en orgel på en timme

– Det startades en orgelskola i Jönköping, och Jon Liinason kom dit och byggde med barnen, berättar Åsa Johnsson. Det var fantastiskt!

Åsa Johnsson är stiftsmusiker i Växjö stift och hade stött på Do-orgeln innan hon var med i Jönköping – stiftsmusikerkolleger på andra håll i Sverige hade nämnt den. Men det var när hon såg hur barnen i Jönköping var med och byggde som hon bestämde sig för att försöka ordna så att Växjö stift skulle få en egen.

Nu har hon tappat räkningen på hur många gånger hon har varit ute och rest med den.

Svensktillverkad

Do-orgeln är både en uppfinning och en ny och förenklad version av ett mycket gammalt instrument.

– Man kan bygga den tillsammans i en grupp med upp till femton deltagare, och det blir en spelbar orgel med två oktaver och två stämmor, berättar Åsa Johnsson. En stämma är täckt, och en är öppen. Tangenterna är lika breda som på en vanlig orgel, men de är kortare. Och man måste vara två för att kunna spela – en som spelar på tangenterna och en som pumpar.

Den första Do-orgeln som Åsa Johnsson såg och hörde var importerad, men ganska snart visade det sig att en svensk orgelbyggare, Karl Nelson i Lidköping, kunde bygga på beställning.

– Det är bättre med svenskbyggda, i svenskt trä, för de är redan anpassade till vårt klimat. Så vi beställde en från honom, och den var klar våren 2020.

Blåser i piporna

Pandemin satte förstås stopp för Do-orgelns intåg i stiftet till att börja med, men nu har den varit och hälsat på i många församlingar. Åsa Johnssons tanke är att man ska kunna boka den med eller utan henne som workshopledare. Hittills har de flesta velat att hon ska komma med.

– Jag försöker nå ut till kollegerna genom våra kontraktssamordnare, och syftet är att de ska låna orgeln och kunna möta barn i olika sammanhang med den. Det går framåt. Och det är klart att om alla skulle nappa på erbjudandet skulle en orgel inte räcka!

Ett vanligt pass med Do-orgeln brukar ta ungefär en timme. Det börjar med att ledaren visar alla delarna – pipor, tangenter, abstrakter och stomme. Sedan får alla deltagare hjälpas åt med monteringen.

– När jag gör det med barn kommer det många kommentarer, hela tiden, och det är 110 % säkert att de börjar blåsa i piporna och jämföra toner. De är så nyfikna! Jag brukar fråga om de har sett en stor orgel. Och de frågar: ”Kommer vi att kunna spela?”

När orgeln är monterad är det just det de får göra – men någon måste ju sköta bälgen också. Åsa Johnsson beskriver den delen av passet som ”lite som rundpingis”.

– Eftersom man pumpar för hand blir det lätt lite vibrato om man är för snabb, men det är charmigt också, säger hon.

Noga med tonart

Vad kan man spela på en orgel med två oktaver? Åsa Johnsson och hennes kolleger delar med sig av idéer och lyckade arrangemang till varandra, och hon berättar att de har skojat om att använda Do-orgeln på friluftsbröllop på somrarna eftersom det faktiskt går att flytta den.

– Man kan spela Mendelssohns bröllopsmarsch, men man får ju lägga om den ganska mycket, säger hon. Annars brukar barnen få spela några toner var, så att alla hinner, och jag brukar spela något som stämmer med årstiden och gruppen, till exempel ”Bjällerklang” eller någon Astrid Lindgren-melodi. Man får välja tonart noga så att den får plats på klaviaturen! Och det viktigaste är ju alltid att barnen får prova att spela.

Nu finns det också musik som är skriven direkt för Do-orgel – det internationella nätverket har lanserat en tonsättarutmaning och fått in musik som kan spelas med bara två oktaver och med de två stämmorna.

Samarbetsövning

Är Do-orgeln något som passar enbart barn? Så var det kanske tänkt från början, men Åsa Johnsson ser större användningsområden än så:

– Den kan komma och hälsa på under ett barnkörläger – det blir extra bra om man har en stor orgel intill. Men den är också ett bra redskap för kantorsstudenterna när de ska studera instrumentvård, och den kan vara en suverän samarbetsövning för ett arbetslag eller för en grupp förtroendevalda. Jag har varit i sådana sammanhang med den, och det är jättebra för vuxna också att se och göra. Do-orgeln är lite som en IKEA-byggsats, fast utan ritning. Att använda den med konfirmander är alldeles lysande!

Åsa Johnsson gör gärna lite längre pass om den som arrangerar samlingen ber om det. Att väcka och bygga mångas intresse för orgeln som instrument och för kyrkans musik är det långsiktiga målet, och på en timme hinner man en bra bit, men det händer ganska ofta att tiden tar slut så att hon blir ensam om att montera ner orgeln innan hon ska köra hem den.

– Det är 24 pipor i vardera stämman, 24 tangenter, 24 abstrakter och så stommen som ser ut lite som en vävstol. Jag har inte räknat delarna, men det måste vara någonstans mellan 100 och 150. Ibland är jag lite rädd att någon ska ha försvunnit, men än har det inte hänt!