Vetlanda kyrka

Kyrkans historia och uppbyggnad

Redan på 1100-talet restes den första helgedomen på den nuvarande kyrkans plats. Vi vet att den kyrkan renoverades och byggdes om på 1670-talet. Tyvärr vet vi inte så mycket om dessa första kyrkor.

År 1796-1800 byggdes Vetlanda kyrka om igen. Det blev nu ett enkelt kyrkorum, ändamålsenligt och praktiskt, ljust och rymligt. Väggarna vitkalkades, och taket är ett vitputsat trävalv. Långhus och kor smälte samman.

Det var under nästa renovering, år 1903-1904 som kyrkan fick sin nuvarande karaktär. Den blev treskeppig, förseddes med de karaktäristiska innertaken, och mitt i långhuset de massiva pelarna med valvbågar i två parallella rader. Nu blev det skiftande former och linjer, och skedesonen Karl Ludvig Frids freskomålningar kom med färg och liv in i kyrkorummet.

Målningarna av Frid återknöt till en gammal tradition inom måleriet, som går tillbaka till första kyrkans tillkomst: att med bilder ur Bibeln undervisa till tro och bättring. Under medeltiden var läskunnigheten minimal, Bibeln var på latin och predikan hade en anspråkslös plats. Men ögat spelade en större roll än örat - alla kunde se och tolka bilder. En del hävdar att Frid gått i lära hos självaste Michelangelo! Naturligtvis har han inte det, Frid levde ju 400 år efter sin mästare. Gripen har han använt starka färger, som ändå är i full harmoni med den andliga atmosfären i och kring Vetlanda.

Altartavlan har som motiv Jesus i Getsemane örtagård. Konstnären bakom verket är Johan Gustaf Sandberg (1782-1854). Tavlan målades 1816, och året efter skänktes den till kyrkan av riksdagsmannen Anders Sandsten och hans maka, boende utanför Vetlanda.

Dopfunten är från 1100-talets andra hälft. Det är konstnärligt utförda djur som pryder dopfunten, och de kännetecknar en mästare som verkade i våra trakter under namnet Bestiarius, dvs Vilddjursmästaren. Dopfunten är gjord av sandsten. Den har cuppa (skål), skaft och fot. De vidunderliga bilderna ska vara symboler för de faror, som hotar barnet, innan det genom dopet upptagits i kyrkans gemenskap.

Inventarier

Krucifixet hänger på kyrkans östra kortvägg. Det är en av kyrkans förnämsta klenoder, från mitten av 1300-talet. Det föreställer den lidande Kristus, en smärtornas man. Förmodligen är det en vandrande svensk mästare som tillverkat krucifixet. År 1906 deponerades krucifixet på ett museum i Jönköping, men år 1955 fick det komma tillbaka till Vetlanda kyrka. Då utfördes en noggrann konservering.

Predikstolen tillkom år 1953-1954 i samband med renoveringen. Den är tillverkad i jugoslavisk ek, med undantag av trappa, golv och mellanträ som är i furu. Tillverkare var fabrikören Wikstål, Vetlanda, och reliefen är gjord av skulptrisen Maj Starck, Danderyd.

Begravningsvapnet som hänger på kyrkans södra långvägg är från 1700-talet. Redan på 1600-talet började adelsfamiljer att donera olika värdeföremål, bland annat begravningsvapen, för att vara ”Herren till ära och hans heliga tempel till prydnad”. Men, det låg en hel del ärelystnad och högmod bakom också... Detta begravningsvapen tillhörde en man som hette Berg och som kom från Falun. Men efter sina insatser som tapper och orädd karolin, blev han 1719 adlad till Leijonadler. Han var med vid Poltava, blev tillfångatagen av ryssarna, men lyckades fly och ta sig hem. Genom sitt äktenskap med Catharina Kjellman, dotter till kronobefallningsman Kjellman (delägare i Kleva gruva) kom han att bo i dessa trakter, på en ”anslagen” gård utanför Vetlanda.

Film

Det finns en film/audioguide till Vetlanda kyrka, du kan se/lyssna på den om du klickar HÄR. Det är Kyrkoguiden.se som har spelat in filmen. Filmen handlar även lite grand om Uppståndelsekapellet, Kapellkyrkogården, Skogskyrkogården och Parkkyrkogården.