Under 1700-talet utökades kyrkan med ett gravkapell för ätten Lewenhaupt. Vid tiden för uppförandet utgjorde inte Solberga en egen socken vilket gör det troligt att anta att kyrkan ursprungligen var patronatskyrka till närbelägna Torsjö gård. 1700- och 1800-talens befolkningsökning ledde till att en stor del av Skånes medeltida kyrkor kom att byggas om eller rivas till förmån för nybygge. I Solberga fattades beslut om det senare alternativet och ett förslag av arkitekt Peter Boisen daterat 16 januari 1864 antogs. För bygget, som inleddes året därpå, ansvarade byggmästare H.F. Möller från Ystad, och den 14 oktober 1866 kunde den nya helgedomen invigas av biskop Flensburg. Den nya kyrkan uppfördes på samma plats och med återanvänd sten från den romanska kyrkan.
1876 införskaffades en så kallad Gurneysk ugn för kyrkans uppvärmning, vars installation krävde förstärkningar av takstolskonstruktionen. 1952–53 genomförs en invändig restaurering, även denna under ledning av Nils A. Blanck. Elektrisk värme och belysning installeras. Bänkkvarteren glesas ut och ryggstödens lutning ändras. Bänkkvarterens brädgolv ersätts av rött tegel och troligen är det även nu som vapenhusets ursprungliga golv av äldre gravhällar ersätts av nuvarande kalkstenplattor. 2003 genomförs en invändig restaurering under ledning av arkitekt Hans Ponnert. Nya direktverkande radiatorer under bänkarna tillkommer liksom nytt textilskåp i sakristian. Golven i sakristian och i predikstolen som vid tidigare renoveringar belagts med spånskivor och plast- och heltäckningsmattor förses med nya furugolv. Även innanför altarringen avlägsnas sentida ytskikt men befintligt brädgolv bevaras.
Kyrkans planform utgörs av långhus, fullbrett kor, halvrund absid i öster samt kvadratiskt torn i väster. Listverk och omfattningar är murade i tegel, slätputsade och målade med vit akrylatfärg, medan de grå fasaderna är spritputsade med kalkcementputs. Samtliga byggnadsdelar har en utskjutande och skråkantad spritputsad sockel avfärgad i en relativt ljus kimröksgrå kulör.
Solberga kyrka bevarar i stor utsträckning ursprunglig inredning och inventarier. Altaret utgörs av ett blockaltare i trä, uppbyggt som en ramverkskonstruktion med fyllningar av kilsågade bräder. Ramverket är marmorerat i vitt och grått, medan fyllningarna på kortsidorna är målade i grågrönt och på framsidan i ljust grått. Altarprydnaden utgörs av ett cirka 1,7 meter högt krucifix med bemålad kristusfigur som överfördes från den medeltida kyrkan.
Predikstolen är placerad i korets nordöstra hörn och är liksom merparten av kyrkans övriga fasta inredning i trä målad i en bruten vit kulör med förgyllda detaljer. Fotens smala skaft har avfasade hörn och vilar på ett kvadratiskt fundament. Kyrkans grå-grönmarmorerade dopfunt i sand- eller kalksten omnämns inte i standardverken över skånska dopfuntar, men den är med största sannolikhet medeltida och kyrkans äldsta inventarium.
Orgeln med åtta stämmor plus pedal tillverkades 1866 av orgelbyggaren Johan Lambert Larsson från St. Köpinge. 1953 tillkom ny klaviatur genom kantor Åke Svensson i Dalby och vid en renovering av Anders Perssons orgelbyggeri i Viken 1971–72 byttes insektsangripna delar ut.
Kyrkan har två kyrkklockor. Storklockan i malm från 1586 överfördes från den medeltida kyrkan och bär inskriptionen ”ANNO DOMINI 1586 VERBUM DOMINI MANET IN AETERNUM”.
Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse bör nämnas de fyra kristallkronorna som inköptes från Torsjö gård till kyrkan 1868 och som enligt traditionen ska vara krigsbyten från 30-åriga kriget, samt två psalmnummertavlor som tillhör den ursprungliga inredningen.
Texten är hämtad från ”Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning” av Henrik Nilsson (2019-11-15) på uppdrag av Lunds stift. Du kan ladda ner hela kompendiet här.