Den geometriska avmätningskartan från 1764 uppvisar en mindre femsidig kyrkogård, vars utbredningen sannolikt stämmer med den medeltida. Vare sig 1808 års enskifte eller den nyuppförda kyrkan 1866 tycks ha föranlett några förändringar i kyrkogårdens omfattning.
Solberga kyrkogård omges idag av vitmålade murar avtäckta med kalksten i samtliga väderstreck utom väster. Ingångar finns i samtliga väderstreck i form av smidesgrindar som hänger i granitstolpar som kröns med klöverbladskors i smide. Vegetationen utgörs i övrigt främst av städsegröna växter som tuja, en, sockertoppsgran och murgröna, med inslag av traditionella kyrkogårdsväxter som rosor, trädgårdshortensia och kärleksört.
Söder om absiden återfinns ett antal äldre kalkstensvårdar från 1800-talet och väster om dessa står en säregen gravsten med inskriptioner och bemålning på båda sidor. Stenen är rest över Ola Larsson som i Solberga 1805 grundade den verksamhet som senare kom att utvecklas till M&E Ohlssons klockgjuteri i Ystad. Kyrkans lillklocka är donerad till Larssons minne.
Norr om askgravlunden ligger ett korsvirkeshus i rött tegel vars sadeltak är avtäckt med rött tvåkupigt tegel. Gavelpartier samt dörrar och portar är utförda med stående brunmålad panel.
Texten är hämtad från ”Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning” av Henrik Nilsson (2019-11-15) på uppdrag av Lunds stift. Du kan ladda ner hela kompendiet här.
