Villie kyrkogård

Villie´s askgravplats

Villie´s minneslund

Mer information om minneslundar, askgravlundar, urngravplatser, ask-kistgravlundar och kistgravplatser finns på https://svenskakyrkan.se/villie/kyrkogard

En avmätningskarta från 1698 visar en rektangulär kyrkogården som då sträcker sig cirka 40 meter söder om och 60 meter norr om kyrkan. På storskifteskartor från 1798 och 1803 har kyrkogården utökats i söder, en förändring som möjligen kan ha skett i samband med de ombyggnationer som sker av kyrkan kring 1740. Befolkningsutökningen under 1800-talet leder till en ytterligare utvidgning, denna gång ut till bygatan i norr. När stationssamhället Rydsgård snabbt växer fram efter anläggningen av järnvägen mellan Malmö och Ystad 1874 ökar platsbehovet i både kyrkan och på kyrkogården.

Gamla kyrkogården omgärdas idag av en bogårdsmur av kallmurad fältsten som i väster fungerar som stödmur mot den lägre belägna åkermarken. Längs norra och västra gränserna finns ofullständiga trädrader av främst lindar av varierande ålder. Ingångar finns i norr, söder och öster. Huvudingången i norr, vid parkeringen invid bygatan, utgörs av en pargrind flankerad av två gånggrindar i sirligt utformat smide med nygotiska/nyromanska formelement som trepass, fyrklöver och trifoliebågar. 
Här finns även ett antal större familjegravar omgärdade av kedjor i stenpollare. Flera av dessa gravvårdar har konst- och kyrkogårdshistoriska värden kopplade till deras gestaltning. En stor del bär dessutom yrkestitlar, vilket har ett socialhistoriskt värde då de speglar socknens historia och utveckling.

Nya kyrkogården med rektangulär planform indelas av en grusad mittaxel. Den syd- västra delen som tagits i anspråk först har uteslutande grusade gravplatser omgärdade av lågt klippta häckar, medan den nordöstra, som till stora delar ännu inte tagits i bruk, domineras av gräsade ytor. Gravvårdarna är i största utsträckning lågt hållna, typiska för 1930-talet och framåt, men i den sydvästra delen finns flera inslag av större vårdar med klassicistiskt eller jugendinspirerat formspråk. 

Klockstapeln
Det äldsta ekvirket i den rödtjärade klockstapeln norr om koret har dendrokronolo- giskt daterats till cirka 1782–83. En obekräftad uppgift förlägger dock klockstapelns uppförande till 1735, samma år som två av kyrkklockor införskaffades. På den geometriska kartan från 1698 finns dessutom en kvadrat inritad norr om koret, vilket bör belägga förekomsten av att åtminstone en föregångare till nuvarande klockstapel. Stolpverket har ursprungligen varit synligt men redan i 1835 uppges den ha ”wäggar och tak af furubräder”. Under några decennier på 1900-talets första hälft var den klädd med liggande panel på förvandring men 1952 återgick man till det tidigare utförandet med stående locklistpanel, vilken senast förnyades 2000. Stolpverket i ek har kryssträvor, golvbjälkar och taklag i fur och gran av varierande ålder. Tälttaket är avtäckt med tjärade ekspån och kröns av en vindflöjel i smide. Av Skånes tornlösa kyrkor bevarar endast nio sin klockstapel, och den i Villie är dessutom Sveriges sydligast belägna.

Texten är hämtad från ”Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning” av Henrik Nilsson (2019-11-15) på uppdrag av Lunds stift. Du kan ladda ner hela kompendiet här.