Med anledning av Vinslövs kyrkokörs resa till, och konsert i, Sussex har jag blivit ombedd att skriva några ord om traditioner i den Engelska/anglikanska kyrkan som varit en viktig del i mitt kristna liv i över 30 år.
Det finns många gemensamma traditioner mellan Svenska kyrkan och Church of England, vilket bl.a. lett till en snart hundraårig nattvardsgemenskap och ett nära samarbete centralt och lokalt. Våra värdar i Sussex var två församlingar, St. Peter ad Vincula, Folkington och St. Andrew’s, Alfriston, som i ett samarbete delar kyrkoherde och präster och där ungefär hälften av vår kör deltog i söndagens högmässa i St. Andrew’s kyrka i en ganska typisk anglikansk gudstjänst med en kör i korkåpor som sjunger mässpartierna och förstärker församlingssången, som alltid sjungs stående, vilket ”lyfter” hymnerna. Då man har en kör i gudstjänsten sjunger den oftast från koret, i medeltida eller nygotiska kyrkor som regel från ett traditionellt kor likt det i Lunds domkyrka. Kör och präster går in i procession efter klockringningen, vilken i sig kan vara en särpräglad engelsk tradition utförd av ”bell ringers”. Bell ringers/klockringare är de personer som var för sig och tillsammans, i ett avancerat samspel, utför klockringningen med olika ”melodier”. I St. Andrew’s kyrka har man 6 klockor som unikt hänger i ett centralt placerat kyrktorn (likt ett 20-tal kyrkor i England), varför församlingen kan njuta av klockringarnas skicklighet och de välljudande klockarna under större delen av timman före högmässan.
Då vi nu närmar oss jul är det ett måste att berätta om traditionen med Nine Lessons and Carols. De äldsta kända julsångerna finner vi redan på 300-talet och med kyrkans mission får de allteftersom en lokal särprägling men ändå ofta på latin. De äldsta engelska julsångerna, carols, är från 1300-talet och den äldsta som nu regelbundet används är ”While Sheperds Watched Their Flocks By Night” från 15/1600-talet. I slutet av 1800-talet utformades en särskild musikgudstjänst som firas i nästa alla församlingar före jul, oftast från 3:e advent fram till julafton. Gudstjänsten består av nio carols och nio läsningar om frälsningshistorien, från det då Gud förskjuter Adam från Paradiset till Johannesprologen om hur Gud blir människa i Jesus Kristus. I fullsatt kyrka med kör och stående hjärtligt sjungande församling är det en mycket upplyftande gudstjänst, ofta avrundad med typiskt engelskt julmingel bestående av mince pies och mulled wine – Happy Christmas!
Då detta skrivs den 10 november är det också viktigt att nämna firandet på Remembrance Sunday vilken började firas 1919 för att hedra alla från Storbritannien och The Commonwealth (Brittiska samväldet) som stupade i första världskriget, samt med förböner om fred, och firas sedan dess, även för alla stupade soldater i senare krig och konflikter, söndagen som ligger närmast stilleståndsdagens datum 11/11 (1918). Det är en mycket värdig och högtidlig gudstjänst som påminner oss om vår konfliktfyllda värld men som också lyfter fram hopp om fred och försoning.
Det finns mycket mer att berätta om särpräglade traditioner i Church of England, bl.a. katedralernas och många universitets colleges ”gosskörer” (som numera i flera fall även består av flickor), dess breda tradition från evangelikal lågkyrklighet till högkyrklig Anglo-katolicism, dess förmåga att kombinera det högtidliga och det lättsamma samt inte minst att man många gånger träffar på en hund eller katt i gudstjänsten, vid vår konsert i St. Peter’s satt det tre hundar i publiken!
Vi i kyrkokören har förhoppningar om att bygga en närmare gemenskap med församlingarna i Sussex, särskilt mellan körerna, och jag vill uppmuntra alla ni som är intresserade att ta tillfället att delta i en anglikansk gudstjänst, närmast oss finns St. Albans kyrka i Köpenhamn och i Stockholm St. Peter and St Siegfried.
Gunnar Eriksson