"Livet vecklar ut sig"

Domkyrkokantor Alma Emilsson tolkade temat ”Att hantera livet” med låten När livet inte blir som man har tänkt sig. Domkyrkokaplan Petra Guteskär introducerade kvällens huvudperson som juristen och extremäventyraren som känt Himalayas berg under sina fötter.

Med total ärlighet, sårbarhet och styrka trollband hon åhörarna med sin livsberättelse. Vi fick följa med i det personliga fotoalbumet från då till nu. Hon delade med sig av en barndom som beskrevs med orden bra, trygg, äventyrlig, snäll, kreativ och len. Vi fick höra om en kärleksfull och omsorgsfull pappa, men också om en parallell verklighet med en psykiskt sjuk mamma. 

Anneli förklarade att vården saknade kunskap som ledde till konflikter som gick ut över henne. Det blev en ond cirkel. Då startade självskadebeteendena, hon ville stänga av eländet. Det fanns en längtan till läkning men inga verktyg. Hon hamnar till slut på ett behandlingshem, där bedrövelsen drog i gång från första sekund. Här flyttades självskada till att faktiskt försöka överleva, på riktigt. Här startade också vägen tillbaka till livet.

Hon fann ett verktyg i att hantera livet genom att hitta tillbaka till känslan av de glada minnena och släppa kriget för upprättelse och ursäkt. Genom att ta vara på de trevliga upplevelserna och lita på sina egna erfarenheter kan du lägga din energi någon annanstans.

Anneli förklarade hur hon ofta gick till kyrkan för att tända ljus för de som gjort henne illa, inte för deras skull utan hennes. Hon kavlade upp tröjärmen och visade tatueringen med texten ”don’t make drama light a candle” medan hon konstaterade att det går bra att tända ett ljus för någon utan att förlåta.

Ett annat verktyg i hanteringen av hennes psykiska ohälsa var att stoppa de onda tankarna (monstren) i en hage. Hon menade att det blev som en övning i förmågan att bestämma vad en ska tänka på. Hon fortsatte med att påminna om vikten av att stänga grinden efter sig och att ibland kan sällskap av någon i hagen vara viktigt. 

Sällskapet och stödet från familj och vänner visade sig vara livsviktigt. Sakta förändrades självbilden och självförtroendet. De väckte hennes äventyrslust igen.

Småskratten genomsyrade kvällen, mitt i en livsberättelse som träffade rakt i hjärtat. Hon visade både bildligt och med ord hur det mitt i eländet finns godhet. 

Till slut var det dags att flytta in i hagen och Anneli lärde sig att med hjälp av de nyfunna verktygen tämja monstrena och hitta lugnet. 

Under frågestunden lyftes frågor som: ”Var det inte en enda gång när du var i dimman som du ville ge upp?” och ”att förlåta din mamma, gjorde du det på egen hand eller var hon med i den processen?”. Frågorna och samtalen fortsatte länge efter att applåderna mynnat ut och Anneli avslutade med väl valda ord: 

Det instämde många fler i. Denna kväll blev Livsviktigt livsviktig på riktigt.

Nästa tisdag gästas vi av Ulf Lindgren med föreläsningen ”Vem var Ignatius av Lyola – en andlig och intellektuell utmaning”, välkommen!