”Det förändrar en som människa”

Moa var tidigare talpedagog och skådespelare men i början av 2000-talet fick hon tänka om. Då fick hon en ingivelse, eller kallelse, följa Gud. Många präster har valt sitt yrke efter att ha fått kallelse. Det kan beskrivas som en slags erinran eller upplevelse som är väldig personlig.

-Den kunde jag inte ignorera så det var bara att reva seglen, lägga om rodret och sedan fara åt ett annat håll än jag hade planerat.

Moa prästvigdes 2017 och i dag är hon både sjukhuspräst och häktespräst.

Sjukhuskyrkan är ett samlingsbegrepp som används i hela Sverige. Den vänder sig till patienter, närstående och sjukhuspersonal. Ett 70-tal sjukhus i Sverige har en sådan tjänst. Totalt finns det sammanlagt 300 sjukhuspräster och diakoner och cirka 45 sjukhuspastorer i landet.

En sjukhuspräst jobbar med andlig vård, själavård, på sjukhus. Moa är sjukhuspräst på Visby lasarett. En arbetsdag för henne kan ha både fasta och inbokade inslag på sjukhuset. Det kan vara gudstjänst, begravning, vigsel eller dop. Hon har också handledning för sjukhuspersonalen, främst sjuksköterskor och undersköterskor. I övrigt är det akuta händelser och behov som formar sjukhusprästens arbetsdag.

Får Moa ett larm på personsökaren ska hon kunna infinna sig inom en timme. Det kan handla om att vara närvarande och stötta vid en sjukbädd, det kan vara ett föräldrapar som har förlorat sitt barn vid förlossningen, det kan vara en allvarlig olycka på en arbetsplats.

-I de stunderna gäller det att vara närvarande, lyssna, se och läsa av vad människorna på plats behöver. Jag ska inte komma in och styra upp. Viktigast är att vara där och finnas till hands. Det är en övning i ödmjukhet och det är stort. Det förändrar en som människa.

Hur har det förändrat dig?

-Genom att jag ständigt rannsakar mig själv i hur jag tilltalar andra människor, mitt bemötande. Och så lär jag mig nya saker av de människor jag möter. Om livet, om Gud och relationer, säger Moa och berättar om värdet i att vara mottaglig, med öppen famn.

-Jag kan inte komma in i ett sjukhusrum med förutfattade meningar om personen som är där. Jag behöver möta människan där hon eller han befinner sig.

Döden funderar nog alla på oavsett ålder eller var man är i livet. Hur ser du på döden?

-Döden kan komma som en befrielse, men döden skrämmer många människor också. Jag ser det som att vi ska tillbaka in i mysteriet. Min uppgift vid en dödsbädd är ofta att vara ett slags ställföreträdande hopp, också när det känns hopplöst.

Vad menar du med mysteriet?

-Jag menar att det finns sådant som vi inte kan greppa och har svårt att hantera. Det finns stunder då jag möter en person som vill förswäkra sig om att det finns någonting mer. Det kan vara svårt att sätta ord på det, men jag tror att det finns ett äventyr efter döden. Vi ska in i mysteriet.

Moa är också häktespräst vilket innebär att hon kontinuerligt besöker häktet i Visby. Även där handlar det om andlig vård och i en väldigt utsatt situation. Oavsett varför någon sitter häktad finns det i bagaget ofta svåra upplevelser från tidiga år i livet.

-Det är oerhört lärorikt att vara där. Man lär sig att det är lätt att hamna i ett sådant läge på grund av olika omständigheter. Det kan vara olika pusselbitar som lagts från det att man är barn. Att inte vara sedd, kanske till och med slagen, att ha föräldrar som missbrukar. De första åren i ett liv är så viktiga för att forma en människa, ett skyddslöst litet barn. Det kunde lika väl ha varit jag om jag hade vuxit upp i den kontexten.