"En vissen kvist är också fin"

I grunden är hon trädgårdsmästare och har lång erfarenhet av odling, blomsterhandel och gröna miljöer. Kunskaper som nu kommer till nytta i hennes arbete, särskilt i Visby domkyrkoförsamlings miljöarbete.

– Vi behöver verkligen vara medvetna om att det vi gör påverkar och påfrestar miljön. I stället för att byta ut alla blommor varje vecka kan vi låta dem leva sitt liv och torka vackert. En vissen kvist är också fin – det är livet!

Ett exempel är det solidariska altarbordet. Köp av importerade snittblommor har minskats väsentligt. Nu används kvistar, blad och blommor från den gotländska naturen och lokala handlare. För Terhi är det ett självklart sätt att tänka.

Möten ger energi

Terhi har varit församlingshemsvärd i snart fem år och beskriver sitt jobb som varierat och socialt. Hon ser till att det praktiska fungerar – från att ordna mellanmål till barnen efter skolan till att förbereda Trivseltorsdagar och fixa inför olika aktiviteter.

– Det bästa är när huset är fullt med folk och allt flyter på. Det är pirrigt ibland när det är många, men så givande att möta alla som kommer hit!

I Terra Novakyrkan är det en ständig ström av besökare. Det är allt från Må bra-promenader och gemensamma frukostar till mässor. Terhi är inte den som leder aktiviteterna, men hon ser till att allt runtomkring fungerar smidigt.

Hon samarbetar också tätt med de andra församlingshemsvärdarna i Visborgskyrkan och domkyrkan. Vid större sammankomster, som årsdagskalas, hjälps de åt för att allt ska fungera.

– Vi stöttar varandra och hjälps åt när det behövs. Det är mycket att rodda med vid stora arrangemang, men vi är ett bra team!

Att kyrkan delar lokaler med förskolan Änget gör arbetsdagarna extra levande.

– Barnen är så gulliga! De vinkar genom köksfönstret och kommer in och kramas på morgonen.

Kungen där hemma

När hon inte jobbar tillbringar hon gärna tid i naturen. Helst på hällarna eller i skogen i södra Visby och alltid med sin fyrbenta kompis, dvärgschnauzern Totte.

– Han är kungen i familjen och vet sitt värde, säger hon och skrattar.

Trots en stundtals hektisk vardag är kyrkans lugn en trygghet för Terhi.

Hon minns särskilt ett tillfälle i Visby domkyrka, när hennes mamma gått bort och sorgen var tung.

– Jag såg en tavla där det stod ”Var inte rädd”. Det gav mig styrka att våga sörja, släppa och gå vidare.

Kanske är det just den känslan hon vill förmedla till alla som kliver in genom kyrkans dörrar – att här finns en plats att vara, i glädje och i sorg.

Text och foto: Lillebi Sundqvist