Inför allhelgonatid tömmer kyrkogårdsförvaltningen Norra kyrkogårdens dammar vid minneslunden på vatten och tar bort näten. Dammarna är annars till för kyrkogårdsbesökarnas blommor, men en gång om året förvandlas dammarna till ett hav av levande ljuskäglor från gravljus. Där finns också ett stort inglasat skåp med ljushållare för värmeljus, som snabbt blir fullt.
Inne i kapellen på Norra och Östra kyrkogården finns även sandlådor för värmeljus och stearinljus. Vid många gravar står det gravljus.
Det är en rätt god beskrivning av kyrkogårdarna under allhelgona.
Svårt att göra rätt
Den som vill köpa miljövänliga gravljus har ett idogt arbete framför sig. De allra flesta är gjorda av plastbehållare med metallock, fyllda med paraffin. Stearin hade varit ett bättre alternativ eftersom det är fossilfritt.
Gravljus tänds året runt men efter allhelgona blir det extra tydligt hur påfrestande dessa plastlyktor är för naturen. När ljusen har brunnit ut, eller helt sonika slocknat vilket de tyvärr ofta gör tidigt, då ser fåglarna sin chans att få sig ett skrovmål.
–De är smarta de där pippisarna. De tar med sig lyktorna upp i en lyktstolpe eller ett högt träd och släpper lyktan så att den spricker i plasten och då kan de äta upp innehållet. Då har vi plast och metall överallt. Locken kan vi plocka upp när vi ser dem. Men trasiga plastdelar med ljusmassa tar fåglarna ofta med till skogen. Plasten bryts långsamt ned och vi får mikroplaster i mark och vattendrag, säger Hélène Sandsjö, arbetsledare på Norra kyrkogården.
Det ser inte så ljust ut med andra ord, för miljön alltså. Den som kommer på miljövänligare sätt att kunna tända levande ljus utomhus får en guldstjärna av Hélène.