Brev till de 100 kyrkornas ö

Brev till de 100 kyrkornas ö

Kära gotlänning!

Jag som skriver till dig är ny biskop på Gotland sedan i januari. Med detta herdabrev vill jag rikta en personlig hälsning till dig som är med i kyrkan. Personlig även om den når alla som bor fast eller på deltid på Gotland.

   Om du är tillhörig vår kyrka är jag din biskop och du har rätt att ha förväntningar på mig. Jag lovar att be för dig och blir glad om du också vill be för mig och tillsammans med mig för vår kyrka och för vårt samhälle.

     Om du inte är en del av kyrkan hoppas jag att du inte tar illa upp att du också fått detta brev. Tillsammans med dig vill jag verka för det goda och för ett bättre samhälle. Om du vill arbeta tillsammans med mig gläds jag. Våra gemensamma ansträngningar behövs.

     Jag har tillträtt som biskop i en tid som är fylld av oro. Politiskt, socialt, ekonomiskt, ekologiskt och existentiellt. För första gången sedan Andra världskriget rasar ett krig i Europa med säkerhetsrisker för Östersjöregionen. Vi ser en bristande integration och många står utanför arbetsmarknaden. Vi möter en kriminalitet som vi nyligen inte trodde var möjlig, många är högt belånade och har sämre marginaler när räntorna stiger. Miljöförstörelsen hotar att kraftfullt förändra människans livsvillkor. Den psykiska ohälsan är hög och en stor del av den unga befolkningen menar att livet är meningslöst. I grunden är allt detta också en världens och människans andliga kris och vilsenhet.

     Vid sidan av allt gott som sker i vårt samhälle av omsorg, vilja till att ge och kreativa innovationer, behöver vi en andlig och existentiell nyorientering. Ingenting är viktigare. Demokrati, samhälle, ekologi, välmående, ekonomi och teknik är alla beroende av en sådan vägledning och som en väg till livsmod. Att en fjärdedel av vår unga befolkning menar att livet är meningslöst är en kraftfull signal som visar att vi behöver öppna oss för andra värden än enbart materiella och att verkligheten är större. 

     Vi har behov av att odla en förundrans och vördnadens kultur inför livet, inför skapelsens och universums skönhet och storhet. Som möter oss oavsett om vi ser ut i kosmos, in i materians minsta beståndsdelar eller in i människans inre liv och i hennes relationer. Ett sådant förhållningssätt är inte endast något extra som vi kan syssla med när vi får tid över. Det är grunden för att finna förankring, riktning och vägen framåt. Att Gud vill det goda med sin skapelse och att varje människa har en mening. Det goda är regeln. Det onda är undantaget, som behöver bemötas med det goda.

     Detta är avgörande för den kristna kyrkans framtid på Gotland. Att vi upptäcker tillvarons grund, att Gud söker oss – utan undantag – och vill vårt bästa. Vi behöver en folkets rörelse till kristen tro, så att vi på nytt kan hitta vägen till Gud och oss själva och denna förundrans, vördnadens, glädjens och tacksamhetens kultur. Så som Jesus själv uttrycker det: ”Jag har kommit för att er glädje ska vara fullkomlig” (Joh 15:11).

     Ingen förnyelse kommer dock utan att vi är många som tar ansvar. Var och en av oss behöver se vilken betydelse min närvaro, min bön och min insats har för kyrkans liv och vitalitet. Tillsammans kan förändringens och förnyelsens kraft bli stor. Förnyelsen behöver börja både i våra hem och i våra kyrkor. När vi ser bönens betydelse för tron och för livet. Vi medelålders och äldre behöver ge våra barn och barnbarn gåvan att lära sig be och så lägga grunden för livsglädje och förundran.

     På Gotland har vi mer än 100 kyrkor och kapell som påminner om en kristen närvaro i varje socken. Men ingen närvaro är starkare än de människor som fyller våra kyrkor. Kyrkorna vittnar om hur Kyrkan genom historien i bön och handling har odlat det vackra, det goda och det sanna. Kyrkan har byggt skolor, universitet, ålderdomshem och kyrkogårdar, investerat i konst och musik, firat, undervisat, väglett, tröstat, hjälpt och stöttat. Därigenom har Kyrkan kunnat odla en livets, kärlekens, vördnadens och förundrans kultur. Detta arbete fortsätter i många av våra kyrkor, medan andra kyrkor ligger i socknen mer som ett frö i jorden och väntar på vårens värme. En värme som kommer när hon fylls av människor som ber enskilt och tillsammans, som tar ansvar, firar gudstjänst och bidrar till det goda lokalsamhället. Här har vi alla en uppgift och en möjlighet att bidra till och vara en del av kyrkans förnyelse.

     När man skriver ett brev hoppas man på att få svar. Så också jag. Skriv gärna till mig – kort eller långt, spontant eller genomreflekterat – om vad du menar är viktigast för en andlig förnyelse på Gotland. Jag kommer att besvara ditt brev, i brevform eller i någon annan form. Du hittar adressen på sista sidan.

Jag avslutar detta brev med min finaste förmån som biskop, nämligen att välsigna dig:

Herren välsigne dig och bevare dig från allt ont
och före dig till det eviga livet.

Vänliga hälsningar

Erik Eckerdal