Den ursprungliga kyrkan är det vi får kvar om vi tänker bort entrédelen, Nykyrkan (den norra korsarmen), sakristian och Yxkullska gravkoret.
Valven i långhuset med sina målningar är typiska för slutet av 1400-talet, men den västligaste delen av kyrkan är omålad och har valv av en annan typ, ett tunnvalv av trä. Man kan även lägga märke till att murpelarna längst i väster är halverade. Det skvallrar om att de stått i hörnen mot en nu undanriven västmur. Kyrkan har alltså efter valvbygget på 1400-talet förlängts åt väster, troligen i början på 1500- eller 1600-talet.
Även Sakristian är en senare tillbyggnad, dock uppförd före medeltidens slut. Åren 1892–1894 gjordes en omfattande restaurering, då man tog fram de medeltida målningarna i valven och på pelarna. Dessa målades om tämligen bryskt.
Den senaste renovering gjordes 1970–1971, då man rengjorde målningarna och kyrkbänkarna fick den gröna färgton som de har idag.