Till det yttre är kyrkan alltsedan dess så gott som oförändrad. Kyrkans interiör präglas framför allt av en ovanligt välbevarad renässansinredning från 1600-talet med altaruppsats, dopfunt, predikstol och bänkar.
Med rak hållning snarare står än hänger Kristus på korset, kädd i en gyllene dräkt, som i midjan är sammanhållen med ett skärp. På händerna bär han handskar och på fötterna skor. Håret är lockigt liksom det delade skägget. Huvudet är krönt med en gyllene krona. Ögonen är öppna och blicken är fast. Inte minst kläderna visar att krucifixet har sin förebild i Il Vonto Santo i Lucca
Av spiran i Marias hand är endast nedre delen kvar. På hennes vänstra knä sitter Barnet, i silvermantel och guldkrona, med högra handen lyft till välsignelse och med en gyllene glob i den vänstra, "som en prins med krona och riksäpple".
Sankt Olof bär under manteln en röd rock sammanhållen av ett gyllene skärp. Yxan i hans hand är avbruten så att endast ett litet stycke av skaftet är kvar. På två av vänstra handens fingrar har funnits målade guldringar som skrapats bort och en oval brosch på bildens bröst har brutits loss.
Sankt Olofsbild från 1300-talets början
Altaruppsatsen har den för renässanstiden utmärkande arkitektoniska uppbyggnaden. Över ett lågt understycke "predella", reser sig mittpartiet, "corpus", vars bjälklag bär upp ännu en våning, över vilken kompositionen avslutas med ett krön. De olika delarna omges med sidostycken eller vingar. Typisk är också färg-rikedomen liksom den skulpturala utsmyckningen med kolonner, beslagornamentik, maskaroner, kartuscher, hermer och människoansikten.
På predellan är kyrkans nattvardskalk och paten avbildade, och där återfinner man också årtalet 1630, altaruppsatsens tillkomstår.
Predikstolen är från omkring 1630. Predikstolens hörn markeras av kolonner, och i de mellanliggande fältens rundbågiga portaler står de fyra evangelisterna. På traditionellt sätt är de åtföljda av sina respektive symboler, Matteus av den bevingade människan, Markus av lejonet, Lukas av oxen och Johannes av örnen. Ursprunget till dessa återfinner man i en skildring i profeten Hesekiels bok.
Man ser evangelisterna mitt uppe i sin författarverksamhet. De står där barfota, i yviga draperade dräkter och med fjärrskådande blick koncentrerade på sitt viktiga värv.
