Den sjätte söndagen i påsktiden, infaller i år den 14 maj. Denna söndag kallas för Bönsöndagen.
Under denna dag är det bönen som står i fokus, ur olika perspektiv. Bland årets bibeltexter just denna söndag finns Matteusevangeliet kapitel 6, verserna 5-8. De handlar om hur Jesus ju inte tycker om stora åthävor och värjer sig emot att bön är prestation eller belöning. Istället är bönen längtan till livets djupaste grund.
En annan bibeltext som läses på Bönsöndagen är en epistel ur Romarbrevet, kapitel 8, verserna 24-27. Denna berättar om hur Paulus på sin väg till Rom, skrev i förväg till de kristna i staden. I sitt brev funderar han över vad bön är och hur den ibland blir stum. ”Oroa er inte, säger Paulus. Också ordlös bön och ett förvirrat sinne når fram till gud, som ser vad som döljer sig i vårt inre”.
På altaret denna dag står sex ljus och vårblommor eller liljor.
Måndagen, tisdagen och onsdagen som följer direkt på Bönsöndagen är så kallade gångedagar. Förr var dessa också helgdagar, men 1772 när ett antal helgdagar avskaffades, så tappade dagarna sin status som röda och därmed lediga dagar.
Låter ordet ”gångedagar” märkligt? De har katolsk bakgrund och kommer sig av att församlingen förr gick, eller gångade, i procession med kors, helgonbilder och vigvatten kring åkrar och ängar. Psalmsången ljöd högt över nejden och man bad om god årsväxt och att få vara förskonad från krig och dåligt väder.
Efter gångedagarna kommer Kristi himmelsfärdsdag. Då lämnade Jesus jorden, fyrtio dagar efter att han uppstått från döden. Han återvände till himlen men gjorde det med ett starkt löfte: att alltid ändå finnas närvarande hos oss människor.