Krönika
För 12 år sedan vigdes jag till diakon i Domkyrkan i Lund. Allting var så stort och mäktigt precis som jag föreställt mig. Häromdagen fick jag frågan : När visste du att du skulle bli diakon? Jag hade mer än ett svar och ännu fler blev svaren när jag funderat en stund. Men vilket var det svar som var närmast mina känslor? Hur vet man när man har kommit till den punkt då man vet vem man är?
Ordet diakon kommer från grekiskan och betyder att tjäna. För mig bottnar det i att vi tjänar varandra, ibland är det du som behöver hjälp och stöd, ibland är det jag. Vi tjänar också hela mänskligheten och allt levande, vi respekterar och tar hand om miljön, djur och natur över hela vårt jordklot.
Ju mer jag tänkte, desto tydligare blev det att det var erfarenheterna från mitt liv som ledde mig framåt. Från mitt första sommarjobb som 14-åring när jag rastade hundar på ett hundpensionat, via många år som bland annat socialsekreterare och skolkurator, till ansvarig för stora arbetsmarknadsprojekt. Erfarenheterna vävdes samman med vem jag är och min kristna tro.
.Jag ville kunna få lov att se människor som en helhet med kropp, själ och ande. Se och lyssna till människor utan att behöva föra in paragrafer och lagtexter i samtalet.
Idag bär jag många livsberättelser med mig och alla förtroenden som människor delat med mig är jag tacksam över. Jag har också möjlighet att hjälpa människor med matkasse eller annat praktiskt. Det är behoven just nu som får styra och jag kan bidra med något litet på vägen.
Ingen människa kan leva en annan människas liv eller ta över hennes känslor. Även om vi skulle önska att vi kunde hjälpa på det sättet när någon har det svårt. Det du kan göra är att lyssna. Lyssna och försöka förstå. Ibland tänker jag att vi människor tror att vi inte räcker till för varandra. Men min erfarenhet säjer att det gör vi.
Jag vet att jag är glad för att vara där jag är, i Ystad och i församlingen här. Jag är glad för alla som vill kontakta mig och vill prata om det som känns viktigt just nu eller det som vi tillsammans kan nysta upp. Jag ser fram emot en höst med många tillfällen att mötas igen!
Eva Kristin Cronqvist, diakon