Diakonin – kyrkans omsorg om medmänniskan och skapelsen

Medmänsklighet.Gemenskap. Röstbärare. Dessa tre ord summerar det diakonala uppdraget, menar Christine Dahlberg, diakon i Ystad-Sövestads församling.

För ett par månader sedan gick Christine Dahlbergs kollega Eva Kristin Cronqvist i pension. Nu i höst utökas personalstyrkan i diakoniverksamheten. Förutom en diakon till, så börjar en diakoniassistent. Utökningen välkomnas, enligt Christine.

– Ja, det gör den verkligen. Jag ser fram emot att vi blir fler för behovet finns och blir inte mindre.

Diakonin i Ystad-Sövestads församling har ett tydligt mål och det är att verka som kyrka ute i samhället. För att det ska vara möjligt, så behövs samverkan med andra aktörer utanför den egna organisationen. Tillsammans med frivilligorganisationer, föreningar, företag och kommunen möter diakonin de behov som finns.

– Det kan vara att möta människor i utsatthet, ensamhet och ekonomiska svårigheter. Låta människor få växa, vara i sammanhang och skapa förutsättningar för gemenskap. Vi behöver prata mer om den existensiella hälsan, säger Christine.

Krig och pågående katastrofer runt om i en ganska orolig värld har fått matpriser, hyror, elpriser och annat att skjuta i höjden. Är det knappt med resurser i plånboken redan innan, så blir det värre med dessa faktorer.

Räcker diakonin till?
– Det är en fråga vi hela tiden behöver ställa oss, tillsammans med ”var behövs vi bäst just nu?” Det enda svaret jag kan ge är att vi måste lyssna in och prova oss fram.

Christine återkommer till vikten av samverkan. Att flera aktörer går samman gör att fler behövande kan nås. Det finns en styrka i att samarbeta.

– Vi kompletterar varandra och tillgodoser behoven på olika sätt och täcker då bredare.

För att exempelvis bryta ensamheten och ge stöd, har diakoniverksamheten flera olika aktiviteter som erbjuds den som känner sig manad. Handarbetscaféer i både Ystad och Sövestad lockar en hel del och under hösten utökas dessa. På handarbetscaféerna förenas glädjen i att skapa tillsammans med goda krafter som gör något för någon annan. Det som tillverkas på handarbetscaféerna skänks till dem som behöver det.

Varje tisdag är det pilgrimsvandring. Kortare stadsrundor ger tid till både lätt motion, gemenskap och reflektion. Frälsarkransens pärlor är temat för promenaderna som skapar såväl stora som små tankar, funderingar och samtal.

Själavård i form av enskilda samtal under tystnadsplikt, fikastunder, information och hjälp om hur man kan söka pengar ur särskilda fonder, står också på diakonins digra schema. Samt matutdelning till dem som är i stort behov och som kontaktat diakonin om det.

Christine vigdes till diakon för ungefär ett år sedan. Hon beskriver sitt första år som diakon som ”mycket händelserikt”, med en diakoni som är en livaktig del av samhället.

– En av de främsta anledningarna till att jag sa ja till mitt kall till diakon, var att kunna möta och vara till tjänst för människor i livets alla skeenden. Att möta hela människan, kropp, själ och ande.

Förutom Christine och hennes två kollegor med arbetsrum på Klostergården, ingår ett antal personer som också är en del av kyrkans diakonala arbete. Deras goda krafter är välbehövliga och viktiga.

– Jag är så tacksam för dem.

Diakonins dag, som i år infaller den 25 september,
har temat ”Livsmod”.