Det sista som lämnar oss är hoppet, sägs det. Men, vad är hopp egentligen? Vi frågade en doktor i psykologi.
Att främja hoppet är en av de allra viktigaste delarna i kyrkans arbete, inte minst när oroliga tider råder. Kyrkan är en fristad, en trygg plats, ett rum för frid, glädje, sorg – och hopp.
Ingela Steij Stålbrand, beteendevetare och doktor i psykologi vid Lunds universitet, beskriver ”hopp” ur ett psykologiskt perspektiv.
Hopp består av tre delar: Det finns ett mål du vill nå. Du identifierar de resurser, eller möjligheter, du har för att nå ditt mål. Du har en strategi för hur du ska nå dit.
Visserligen vet du inte helt säkert om du kommer att nå ditt mål, men hoppet är drivkraften för att kunna göra det. Oavsett om du stöter på hinder och motstånd på vägen.
Kan du inte nå målet utan hopp?
– Jo, det kan du säkert. Men, det förutsätter att du inte stöter på några hinder. Eller att du får hjälp av någon annan, eller att målet är så pass kortsiktigt att du helt enkelt inte hinner trilla av vägen innan du nått fram, säger Ingela Steij Stålbrand.
Är hoppet det sista som lämnar människan?
– Jag tror att vi faktiskt tappar hoppet ibland, det är mänskligt och kan hända flera gånger. Men, det är viktigt att vi är sociala människor som bär varandra när det är svårt.
Utan hopp hade antagligen människan slutat att reproducera sig. För varför göra det, om det ändå inte finns någon mening med det? Hoppet ger oss en fördel, sett ur en evolutionär synvinkel. Hoppet hjälper exempelvis unga människor som är på väg ut i vuxenlivet. De kan våga skaffa barn, våga bli äldre.
När världen vi lever i bjuder på rejält motstånd till exempel i form av miljöhot, krig, sämre ekonomi och mycket annat, då behöver vi fortsätta vara engagerade, ha hopp, för att ha kraften att försöka rätta till saker. Inte minst eftersom den primitiva delen av människan är inställd på att hålla utkik efter faror och konflikter, men även då dessa dyker upp så måste vi kunna hoppas att det finns lugn, ro och glädje efteråt.
Hoppet som drivkraft, ja, men när allt kan verka hopplöst, exempelvis för den som fått en sjukdom som inte går att bota, lämnar hoppet den människan då?
– Nej, inte nödvändigtvis. Men, kanske är det annat man hoppas på i det läget. Man vill känna att ens liv har gjort skillnad för någon annan, att man har lämnat spår, har spelat roll. Hoppet finns, men ändrar fokus och syfte.
Hoppet är en central kraft som påverkar och tar oss genom livet. Tro, hopp och kärlek. Vilken fantastisk trio!
Text: Anna Söderquist